Tips, tack! Flyga med bihåleinflammation?

Efter en ovanligt långdragen, om än inte så himla betungande, förkylning (ett av alla de där mutantvirusen som Gael kommer hemdragandes med från förskolan) så vaknade jag i morse med tryckande bihålor.

Känslan efter googling

Lätt bihåleinflammation, känns det som.

Grejen är den att jag har en jobbresa den här veckan. Med flyg.

Resan var idag, men någon högre makt måste ha förbarmat sig över mig, för flyget var överbokat och jag var tvungen att stanna kvar och flyga först imorgon bitti.

Efter att ha googlat "flyga med bihåleinflammation" (alldeles verkligen jättedålig idé, kolla kommentarerna här till exempel, "Det gör så jävla ont att det känns som man ska dö! Föder nästan hellre en unge till!") så känner jag lite såhär... Jag har cirka 12 timmar på mig att kurera mig så mycket jag bara kan.

Jag har inhandlat förkylningsvärktabletter och den knarkigaste nässprejen apoteket kunde uppbringa (vilket inte var mycket att hänga i julgran, så himla mesiga nässprejer de har i det här landet, alltså). Jag tänkte rensa näsan med koksaltlösning ikväll och imorgon bitti.

Men vad mer? Dricka mycket vätska? Snyta sig ofta?

Ni har fram till och med klockan 14 imorgon svensk tid att komma med era bästa tips. De belönas med evig tacksamhet. Och nej, stanna hemma är tyvärr inte ett alternativ.

1 bra låt

Jag ger er Gaels absoluta favoritlåt: Vipp-på-rumpan-affärn

Leve kärleken!

Kommer ni ihåg min vän Elizabeth och hennes fru Claudia? Nu är de äntligen äkta makar även i lagens ögon.

Det var inte helt lätt, domaren de först ansökt hos i Bogotá nekade, och de fick åka 10 mil utanför Bogotá, till Gachetá, för att äntligen ingå äktenskap. Ansökan nummer två gjordes under största hemlighetsmakeri och ingen utom de närmsta visste, allt för att undvika att homofoba grupper skulle komma dit och störa, eller konservativa statliga institutioner skulle försöka sätta käppar i hjulet.

Även om de hade sin "riktiga"ceremoni, med familj och vänner, för flera månader sedan, är de nu officiellt erkända som hustrur även av den colombianska staten. Och ingen utomstående kan skilja dem åt.

De nygifta tu, Claudia och Elizabeth. Här går att läsa mer på spanska.

Äktenskapet är nu officiellt öppet för alla i Colombia, även om en massa hinder kvarstår i praktiken. Vilket heterosexuellt par måste leta med ljus och lykta efter en domare villig att viga dem, och göra det i skymundan så att inte andra statliga institutioner ska försöka förhindra äktenskapet innan det är ett faktum?

Men ändå.

Elizabeth och Claudia är lagligt gifta. Och de är garanterat inte de sista i Colombia, det här är bara början.

Länge leve kärleken!

PS Ni som har rösträtt i nationella val i Colombia - Elizabeth kommer att kandidera till senaten i valet nästa år. Bara ett tips.

2 bra filmer

Jag har varit på bio en gång sedan Gael föddes (då såg vi Batman), så jag är väl inte precis uppdaterad på filmer. När jag tänker efter kan jag knapp nämna någon film som kommit på bio det senaste ett och ett halva året (förutom Batman, då).

Men två gamla godingar:

1. Office space
2. Los viajes del viento

3 saker jag ser fram emot

1. Julias, aka Mammas Machetes, roman som kommer ut nästa år
2. Säsong fyra av Game of Thrones
3. Varje dag: Att träffa Gael och Oscar när jag kommer hem från jobbet.

4 ord som beskriver mig

1. Optimist
2. Nyfiken
3. Snäll
4. Feminist

5 platser jag tycker om att vara på

1. Sommarstugan. När jag tänker på det Sverige jag vill ge till Gael, så tänker jag på mina somrar med alla kusiner i stugan. Nu har Gael en hel drös tremänningar där.
2. Små samhällen i Colombia, långt ifrån turiststråken. Jag älskar dem, skulle aldrig kunna tänka mig att bo där permanent (tror jag). Exakt just nu, till exempel, befinner jag mig i Bugalagrande, Valle del Cauca (mer om det senare)
3. Bogotá. Jag älskar ju den här stan.
4. Var som helst, med min familj.
5. På flygplatser. Känslan av att resa, att vara på väg någonstans, den är svårslagen.

Gamla Aeropuerto El Dorado i Bogotá. Nya flygplatsen som invigdes förra året ser ut som vilken internationell dussinflygplats som helst. Men den gamla. Hur u-landsfulsnygg är inte den?

6 saker jag är rädd för

1. Alla föräldrars största skräck - att något skulle hända mitt barn.
2. Att något skulle hända Oscar och/eller mig, det vill säga att inte få finnas kvar och se Gael växa upp.
3. Klimathotet
4. Kärnvapenkrig
5. Rasister
6. Att bli gammal och ångra mig. Ångra chanser jag inte tog, ångra val jag gjorde.

7 saker jag vill göra i framtiden

1. Flytta till Sverige. Eventuellt permanent, eventuellt inte. Men jag vill gärna testa, i alla fall. Jag har aldrig varit vuxen i Sverige, jag tog examen från universitetet och drog med en enkelbiljett till Sydamerika.

2. Lära mig finska.
3. Få ett lillasyskon till Gael.
4. Resa.
5. Jobba på RFSU.
6. Bo i ett hus med en liten trädgård.
7. Tänka tillbaka på mitt liv när jag blir gammal och inte ångra några av de val jag gjorde.

8 bloggar jag läser

Jag läser långt fler än åtta bloggar, så här kommer en lista på åtta favoritbloggar skrivna av svenskar utomlands.

1. Mammas Machete. Min fina vän Julia som skriver om livet i Allmänningen på den colombianska landsbygden. Samma land, men ett helt annat Colombia än det jag skriver om.
2. Take me to the sun. Numera från Perth, Australien. Numera gift och äntligen sambo efter en halv evighets distansförhållande.
3. Berlin ick! Johanna skriver om livet i Berlin och jag blir så himla sugen på att åka dit.
4. Linnea i USA. Så totalt ärlig och opretentiös. Älskar.
5. Looking for Sara. Förut från Korsika, numera från Paris.
6. Ver America. Där skriver Frida om livet i Buenos Aires, staden jag bodde i för länge sen.
7. Cinderalley. Direkt från San Diego, USA.
8. Jordliv. De lever det där livet som jag tror att alla någon gång snuddar vid, i tanken, men väldigt få förverkligar. Jag vet att det inte är något för mig egentligen, i längden, det är inte min dröm, men ändå. Visst är det ändå en spännande tanke att bara sälja allt och bosätta sig i en liten stuga i en djungel någonstans, där hjärtat säger att det känns rätt?

9 saker jag tycker mindre om

Blä

1. Abortmotståndare.
2. Homofober.
3. SD. 
4. Alliansen. Hur kan man rösta på alliansen, det övergår mitt förstånd? Alla som överväger att rösta på något av allianspartierna borde testa att bo först i ett samhälle där såväl utbildnings- som sjukvårdssystemet är privat. Förslagsvis Colombia. Se vad nedmonteringspolitiken leder till i praktiken.
5. Särskrivning och texter som inte skiljer på de och dem. Jag är en språkpolis, jag vet.
6. När folk tilltalar bara mig med frågor om Gael, fast både Oscar och jag är närvarande. Exempel från verkligheten: Vi sitter och pratar, Oscar, jag och en gemensam kompis. Så vänder hon sig plötsligt till mig och säger "Annika, vad använder du för blöjor till Gael?". Det är tydligen mamma-business som inte Oscar kan svara på.
7. Folk som är trevliga och pratar med mig enbart för att de tycker att det ger någon slags status att frottera sig med en europé.
8. Oliver.
9. Duscha i kallt vatten.

10 saker jag tycker om

1. Mitt barn.
2. Min man.
3. Långfrukost med dagstidningen
4. Game of Thrones. Oscar och jag slukar den serien. Nu är det bara några få avsnitt kvar på tredje säsongen, HUR ska vi stå ut tills 2014 när fjärde säsongen kommer? Det är ju jättelänge kvar. Alla andra serier bleknar i jämförelse.
5. Dansa salsa. Dansa överhuvudtaget, men allra helst salsa.
6. Språk. Jag vill alltid lära mig fler språk. Allra helst finska.
7. Ost. Livet är fattigare utan ost. En av de främsta anledningarna till att jag slutade vara vegan.
8. Resa till nya platser.
9. Resa hem.
10. Årets första snö. Den morgonen man vaknar och det är alldeles vitt utanför fönstret, det är den bästa morgonen på hela året. Åh, vad jag saknar det.

En lista i tio delar

Nippertippa publicerade en fin liten lista för ett tag sedan, som jag sparade och tänkte att jag skulle göra någon gång.

Det var cirka hundra år sedan, och nu har den gått några varv runt internet, bland annat gjorde Linnéa den häromdagen också.

Jobbet tar det mesta av min tid just nu (det är en fas, att jobba med projekt innebär inte precis en jämn arbetsbörda) och tydligen hinner jag inte med att skriva vettiga blogginlägg just nu och då kommer ju såna här listor himla bra till hands. Det här handlar den om, jag tar en grej i taget:

• 10 saker jag tycker om
• 9 saker jag tycker mindre om
• 8 bloggar jag läser
• 7 saker jag vill göra i framtiden
• 6 saker jag är rädd för
• 5 platser jag tycker om att vara på
• 4 ord som beskriver mig
• 3 saker jag ser fram emot
• 2 bra filmer
• 1 bra låt

Latinamerikas sämsta stad?

Häromdagen publicerades ännu en internationell rangordning, den här gången av The Economist Intelligence Unit, som väl ändå kan ses som rätt seriösa. De rangordnar årligen världens mest levnadsvänliga städer ("most liveable cities"), från en lista 140 städer världen över, enligt fem kategorier - stabilitet, sjukvård, kultur & miljö, utbildning och infrastruktur.

Varje kategori har en massa indikatorer som sätts samman och vägs mot varandra och så vidare, och så vidare.

Hur som helst. Slutresultatet är en poängsumma mellan 0 (helt outhärdligt) och 100 (idealt). Världens mest levnadsvänliga stad, Melbourne, fick 97,5 poäng. Världens sämsta, Harare, fick 38,4.

På den här listan utmärker sig Bogotá på två, ganska motsägelsefulla, sätt.

Å ena sidan toppar Bogotá listan över de städer i världen som mest har förbättrat sin levnadsvänlighet under de senaste fem åren, med god marginal till tvåan.

Å andra sidan ligger Bogotá i botten av alla latinamerikanska städer som finns med på listan. Med sina 59,6 poäng hamnar staden på plats 111 av 140. Intervallen mellan 50 och 60 poäng beskrivs som att levnadsvänligheten är väsentligen begränsad ("liveability is substantially constrained"). Även om det inte är långt till nästa intervall är inte den särskilt upplyftande heller - negativa faktorer påverkar det dagliga livet ("negative factors have an impact on day-to-day living").

Alltså, jag vet inte jag.

Visst funkar saker och ting inte alltid lika smidigt som i, säg, Sverige. Visst, det är helt oproportionerligt dyrt.

Men sämst i hela Latinamerika? Det finns ganska många andra (stor-)städer i Latinamerika som jag mycket mindre gärna skulle bo i än Bogotá. Norge har till exempel just flyttat sin ambassad från Caracas, Venezuela till Bogotá, av säkerhetsskäl. Just sayin'.

Colombia Travel Blog skrev ett inlägg till Bogotás försvar, där de går igenom punkt för punkt på indexet. Även om jag inte riktigt håller med allt - alltså att argumentera för sjukvårdssystemet, till exempel, är ju rätt verklighetsfrånvänt - så håller jag med i sak.

Jag älskar ju Bogotá. Med alla sina fel och brister. Och IEU har fel, om ni frågar mig.

Alla dessa plastpåsar

En vanlig veckohandling på en vanlig supermercado i Colombia innebär kanske 20 plastkassar.

Jag skojar inte.

Vi är i minoritet, vi som försöker packa våra egna kassar på affären. Det vanligaste är att någon packar ens kassar, en kasspackare, alltså, som har det som jobb. Annars gör kassörskan det, medan de som handlat bara står och tittar på, oavsett hur lång kö det är. Att inte packa sina kassar själv är en garanti för att översvämmas av cirka en miljard kassar.

Att plastpåsarna är så många beror på två saker.

Dels på att de är så himla dåliga. De är som ett tunt prassel som knappt håller för någon vikt alls. Maxvikt 11 kilo står det på dem om man läser noga, men det är rent bedrägeri, jag har testat.

Dels för att olika sorters varor måste läggas i olika påsar. Livsmedel får inte läggas tillsammans med rengöringsmedel eller hygienprodukter. De kan förorena maten. Så låt säga att du köper ett paket maskindiskmedelstabletter, där tabletterna ligger individuellt plastinpackade i en ytterkartong, och ett paket kex, där kexen ligger plastinpackade tre-och-tre i en plastytterförpackning. Då får du två påsar.

Vi försöker ta ryggsäck med oss när vi handlar. Men andra människor, jag vet verkligen inte hur de gör. Deras hem måste fullkomligt svämma över av påsar.

Tur då att de är så himla dåliga att det behövs dubbla påsar i papperskorgen, så att de i alla fall går åt snabbare.

Promenera runt i Bogotá hemifrån datorn

Nu har äntligen Google Street View kommit till Colombia! Förra veckan lanserades tjänsten på Google Earth och nu är det möjligt att promenera runt i Bogotá och flera andra colombianska städer hemifrån datorn.

Kollar ni in det sydvästra hörnet av korsningen mellan Carrera 15 och Diagonal 33 bis A kan ni se mig när jag är ute och promenerar i Teusaquillo, till exempel:

Ni som är nyfikna på hur det ser ut i Bogotá egentligen, ta er en promenad längs Carrera 7 från Plaza Simón Bolivar och norrut.

Värsta sortens begravning

Den 17 augusti föddes Gaels lilla kusin Sara. Hon skulle inte födas förrän i början på november och föddes med kejsarsnitt efter bara 26 veckors graviditet, eftersom moderkakan slutat fungera och det inte fanns någon chans för henne att överleva i livmodern.

Hennes tillstånd var mer eller mindre kritiskt hela tiden. Det kan inte vara annat för en person som väger som ett halvt mjölkpaket och är lång som en skollinjal, med organ som är långt ifrån färdigutvecklade.

I tolv dagar kämpade hon. Klarade sig igenom flera kriser och klamrade sig fast vid livet allt hon kunde. Men efter tolv dagar orkade inte hennes lilla kropp mer.

I fredags var vi på begravning. Kistan var knappt större än en skokartong.

Barn borde aldrig, aldrig någonsin få dö före sina föräldrar.

Minisemester i Karibien

Lillebror var här en sväng förra veckan. Han hade en lucka på en vecka mellan två konferenser i USA* så då tittade han förbi när han ändå var i krokarna.

Lite otajmat krockade besöket med en jättetuff arbetsvecka - två projekt som skulle avslutas samtidigt - så vi hann inte ses så mycket på kvällarna, eftersom jag var tvungen att jobba sent. Men vi tog igen det hela under helgen. Då tyckte brorsan att vi skulle dra till Karibien, och i solidaritetens och den praktiska inkomstutjämningens anda** stod han för hela kalaset. Så himla fint.

Så i fredags kväll lämnade vi Gael och Oscar hemma och satte oss på planet mot Cartagena för en minisemester i Karibien. Så fantastiskt härligt. Så fantastiskt oemotståndligt att spamma instagram med skrytbilder i den här stilen:

Trots att jag närmar mig sex år i Colombia, och trots att Cartagena är en av landets främsta turistdestinationer hade jag faktiskt aldrig varit där. Det var på tiden, det finns ju en anledning till att det är ett dragplåster för turister. Otroligt pittoreskt och vackert. Fantastiskt klimat. Omringat av paradisstränder och kristallklart vatten.

Stränderna, ja. Vi hade tänkt oss att gå i stan ena dagen och åka ut till en strand andra dagen. Det går nämligen inte att bada på stränderna inne i Cartagena. De är så himla fula och dåliga, hade alla sagt. Vi bestämde oss för att gå dit ändå, på lördagseftermiddagen. Vi vågade oss till och med ned i vattnet:

Ni ser ju själva. Det är nästan så att man känner sig kränkt av att behöva vistas på en sådan oerhört anskrämlig strand.

Förvisso hade stranden utanför Cartagena som vi åkte till dagen efter kritvit sand, och kristallklart vatten, men om vi säger såhär: Folk som har vuxit upp i ett sånt här land har lite andra referensramar än en själv när det gäller vad som är en acceptabel strand och inte.

Hur som helst. Det var en himla fin helg. Både för att det var en välbehövlig paus från vardagshetsen och framför allt för att jag fick hänga med min allra bästa lillebror, bara vi två.

-----
*Lillebror har ett jättefräsigt datajobb på Spotify och blir inbjuden att hålla föredrag på olika internationella datakonferenser eftersom han är så himla smart och duktig. /Mvh stolt storasyster
** På grund av vissa löneskillnader mellan i-länder och u-länder, och mellan databranschen och rädda-världen-branschen.