Vi var som hund och katt emellanåt när vi var mindre, nu kan jag inte tänka mig att vara utan honom.
Han fyllde trettio igår (grattis igen, brorsan!) och är huvudet längre än mig, och är alltså en vuxen man nuförtiden. Men han kommer alltid att vara min lillebror, jag kommer alltid att känna mig som en storasyster, oavsett hur gamla vi blir.
Han är en självlärd superhacker och har headhuntats till ett toppjobb, trots att han inte ens har en universitetsexamen. Så smart är han.
Han är synthare och ser farlig ut men är egentligen världens snällaste.
Om vi hamnar i Stockholm när vi flyttar till Sverige ska jag ta igen all missad tid genom oändligt många koppar te och långa nätter av prat om livet i hans soffa.
Så söta ni var! (Ni är ju fina nu också förstås) Är sjukt imponerad av Erik och jobbet! Det är ju något som de flesta av oss bara kan drömma om...
SvaraRaderaEller hur!
RaderaVad fint. Jag saknar dig med storasyrran!
SvaraRadera