Lucka 16: Om hur jag var när jag var liten

Som jag förstår det var jag en väldigt beskedlig bebis. Grät och skrek väldigt lite. Fick jag en leksak satt jag stilla och lekte med den i lugn och ro. Inte riktigt som Gael, som visserligen gråter och skriker väldigt lite, men som inte kan sitta stilla mer än tre sekunder innan det börjar klia i hela kroppen på honom av upptäckarlust.

Jag fortsatte lite i samma stil som barn också, tror jag.

Gjorde som jag blev tillsagd för det mesta.

Litade på alla och trodde närmast bokstavligt på allt folk sa - otroligt lättlurad, alltså.

Älskade (det gör jag fortfarande) att läsa böcker. Jag bodde i princip på biblioteket. Jag skrev historier också, i mängder.

Jag älskade skolan också. I slutet av varje långt lov räknade jag ned tills skolan började igen. Svenska var mitt favoritämne.

Latinamerika hade jag aldrig ägnat en tanke.