Men hur som helst, vid den här tiden förra året var allt fortfarande som det skulle. Och vi räknade ner.
Förutom att jag nu har en bebis på utsidan istället för på insidan är jag nog i stort sett samma person. Och det känns väldigt skönt.
Jag är mamma men jag är fortfarande jag. Det är en viktig del av men långt ifrån hela min identitet och det har inte personlighetsförändrat mig totalt.
Jag var lite tjockare den här tiden förra året |
Känner inte heller någon större förändring i min person annat än att jag har mer tålamod, hur nu det har gått till. Och så är jag nog mindre bitter trots all sömnbrist. Det kan förvisso bero på KBT. Hur som helst - på det stora hela samma person. Din person verkar ju ha varit asbra hela tiden för övrigt!
SvaraRaderaJa, det där med tålamodet, förstås! Det stämmer nog rätt bra på mig också. Och tack!
RaderaSkönt att du är dig lik. Då slipper vi be dig ha en röd nejlika i knapphålet då vi träffs :-)
SvaraRaderaJamen precis!
Radera