Dagen D

Så kom till slut den 20 juni, dagen då tidsfristen gick ut för kongressen att lagstifta om könsneutrala äktenskap (vilket de ju inte gjorde, som vi vet).

Igår skrevs därför historia i Colombia. Min fina vän Elizabeth Castillo och hennes fru (jo, de har redan gift sig i en jättefin symbolisk vigselceremoni och åkt på smekmånad till Brasilien, det är bara den lagliga biten kvar) blev det första samkönade paret någonsin i Colombia att ansöka om äktenskap.

Det har pågått en väldig debatt de senaste veckorna om vad som egentligen ska hända nu efter den 20 juni. Konstitutionsdomstolen var inte helt tydlig utan gav ordern att anta regelverk som eliminerar luckorna i det lagliga skyddet för samkönade par. Om vad detta egentligen innebär tvistar de lärde. Äktenskap, såklart, hävdar många. Det är den enda juridiska figuren som faktiskt ger samma heltäckande skydd som för heterosexuella par. Unión solemne, hävdar det andra lägret. Unión solemne är ett hittepå som inte finns i någon lag, och inte är ett erkänt civilstånd. Ett slags registrerat partnerskap, men på låtsas, alltså.

De senaste dagarna har flera tunga namn uttalat sig. På den vettiga sidan finns Bogotás stad, Folkombudsmannen (Defensoría del pueblo), Åklagarmyndigheten (Fiscal general de la nación), och Domarkollegiet. På homofobsidan finns Överinspektören (Procuraduría general de la nación), Notariekollegiet och såklart katolska kyrkan.

Vad som kommer att hända är fortfarande osäkert. Det är nämligen så att alla som vill gifta sig i Colombia först måste lämna in ansökan, sedan är det en veckas väntetid innan de faktiskt kan vigas (lite som hindersprövning i Sverige). Det är alltså först nästa vecka som vi får veta om det går hela vägen eller inte. Spänningen är olidlig.