Hurra!

Hade jag inte varit på smällen hade idag varit en alldeles utmärkt dag för att korka upp den där champagnen som blev över efter bröllopet. Idag tog nämligen senaten ett beslut väl värt att firas.

Såhär demonstrerades det i senaten för lagförslaget.
På tejpen över deras munnar  står det "vida" (liv) och
i handflatan har de ritat hjärtan som de viftar med.

Ni vet det där lagförslaget som ville förbjuda abort under alla omständigheter? Det som för att "försvara livet" ville att kvinnor skulle dö av sina graviditeter?

Enligt alla politiska analyser, enligt alla beräkningar, skulle det röstas igenom idag. Sen fattades det visserligen sju debatter och omröstningar till, men idag skulle det i alla fall gå igenom. Tyvärr.

Idag var omröstningen, efter debatt hela dagen igår och idag. Igår var jag på plats i senaten, men idag lyssnade jag på debatten via livestreaming. Med stigande nervositet ju närmre röstningen kom.

På eftermiddagen hade alla debattörer sagt sitt och det var dags. En och en räknades rösterna upp. Senator X för, senator Y emot, och så vidare.

Och så slutsiffran: 9 röster emot förslaget, 7 röster för, och hela lagförslaget läggs därmed ned.

Jag hoppade och skrek och kramade alla i närheten på kontoret, och har nog aldrig varit så glad, och framför allt lättad, för ett politiskt beslut som idag.

Men det säger samtidigt något om nivån av konservatism i landet jag valt att bosätta mig i. Att de stora segrarna består i att abort även i fortsättningen ska vara laglig i tre extrema undantagsfall, tack vare ynka två rösters övervikt. Att det är sådana beslut man får hurra för och fira.