Colombia en Suecia har önskat rubriken.
Jag landade för första gången på El Dorado-flygplatsen i Bogotá i slutet av juni 2005. Det var första gången jag var i Colombia, men inte första gången jag var i Sydamerika. Jag hade redan bott ett år i Chile, och några månader i Argentina och pratade spanska och trodde att jag kunde kulturen. Men Colombia var något helt annat än länderna i söder. Jag förstod till en början nästan ingenting av vad någon sa, den colombianska spanskan var helt annorlunda än de dialekter jag var van vid.
Men jag älskade det.
Jag hade kommit hit för att vara stab på ett seminarieläger med CISV, som jag skrivit om förut.
Förutom några inledande dagar i Bogotá bestod min allra första colombiavistelse av en månad på en lantgård utanför byn Sutatausa med 4700 invånare, nio mil från Bogotá.Lägret var fantastiskt, såklart, det är alla CISV-läger. Där lärde jag känna många människor som än idag är mina vänner, även om jag då inte hade en aning om att jag två och ett halvt år senare skulle landa på El Dorado-flygplatsen igen, den gången med en enkelbiljett för att stanna.
Bland annat lärde jag känna Camilo, som pluggade på Universidad Nacional. En av de där inledande dagarna i Bogotá tog han med mig till universitetet och jag blev helt förälskad. När jag sedan väl bestämde mig för att leta efter masterutbildningar i Sydamerika var Colombias Universidad Nacional en självklar kandidat.Men hur som helst, allt det visste jag som sagt inte den där första gången jag kom till Colombia för en månad i Sutatausa.
En månad senare satte jag mig på bussen för att backpacka mig söderut genom Sydamerika till Argentina där jag skulle göra ett halvårs praktik på FNs befolkningsfond, UNFPA. På den tiden tänkte jag att det kanske var Argentina jag skulle stanna i.
Vad är de största skillnaderna mellan typ Chile, Argentina och Colombia? Är de länderna lika kristet konservativa som Bolivia?
SvaraRaderaDet känns som igår när vi träffades i Argentina... Ändå 4.5 år sedan. Galet. Du är ment to be där och jag glömmer aldrig chocken som både mexikanske Victor och jag fick när vi hörde dig prata - som en äkta portena! Nu pratar du som en colombianska. Ballt.
SvaraRaderaDet är verkligen spännande att du bor där så "på riktigt", att du inte vet om/när du ska flytta hem igen. Det vore ju sjukt kul om du flyttar hit nångång, men samtidigt vill jag att du ska bo kvar lite eftersom jag vill åka till Colombia och ha någon att hälsa på..haha.
SvaraRaderaSpännande ingång! Vad var det förresten med la Nacho som du fastnade för? Kram!
SvaraRaderaSer att ni hade en egen lägerhund också!
SvaraRaderaJag hoppas att jag kan ingjuta lika mycket mod och företagsamhet i våra barn som dina föräldrar har gjort i dig. Sen må det ta sig i vilket uttryck som helst - nästan.
The Holy Quest: Chile och Colombia är väldigt konservativa, där har katolska kyrkan stort inflytande och det märks i samhället och i lagstiftningen. Argentina är mycket mer progressivt, särskilt Buenos Aires (det finns andra delar av landet som är helt annorlunda).
SvaraRaderaMen jag tror att Bolivia skiljer sig ändå för att där är indiankultur och -traditioner mycket mer närvarande än i de här tre länderna.
Duktiga Tjejen: Det gör jag :)
Johanna: Hahaha! Kom hit för tusan! Ja, jag fattar inte heller riktigt att jag bor här "på riktigt"...
Julia Vet inte. Att det var så annorlunda jämfört med svenska universitet. Att det liksom sjöd av politisk aktivitet och förändringsvilja. Att utbildning och aktivism går hand i hand. Typ. Och universitetets campus är fantastiskt.
Åsa: De kommer säkert att bli företagsamma, de är ju två viljestarka damer redan nu!
Vad kul att läsa!
SvaraRaderaVad roligt att läsa! =)
SvaraRaderaohh tack för att du tog tid för att svara min önskemål. Det var kul och intressant. Kram.
SvaraRadera