Karibiensvängen

Efter mitt dygn i Karibien är jag tillbaka i kyliga Bogotá igen. Egentligen var det inte så glamoröst som det kanske kan verka, det var ingen resa till havet utan till Montería, som ligger ungefär en och en halv timme från närmsta strand.

Jag åkte dit inbjuden av Universidad del Sinú (tänk er ett universitet med mangoträd och kokospalmer på campus!) för att föreläsa för socionomstudenter, dels om vad genus egentligen är för något och dels om våld mot kvinnor och institutionellt bemötande. Det känns extra givande att få föreläsa för studenter på en plats dit Bogotás progressiva politik sällan når, och som tog in vartenda ord jag sa. Jag passade såklart på att redogöra för Colombias abortlagstiftning och hur det är deras skyldighet att informera om dessa rättigheter när de i sin yrkesutövning senare kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för sexuellt våld.

På eftermiddagen passade jag på att kolla in staden, som har en park längs med ena flodstranden, där det promenerar omkring stora ödlor på marken och där man, om man vänder blicken uppåt, kan se apor som svingar sig mellan trädgrenarna.

Om det inte vore för att jag hade lovat bort mig i helgen i Bogotá hade jag passat på och stannat ända till söndag. Då hade jag kunnat gå på fredagskvällens gratiskonsert med karibisk musik och Choc Quib Town i Montería och sedan åka ut till kusten för att ligga på stranden och bada i havet över helgen. Men det får bli en annan gång.