Åsa frågade häromdagen apropå mathandlingsinlägget:
Nu när du berättat hur man handlar mat, undrar jag: Hur är det med gör/bygg-det-självkulturen i Colombia? Finns "Byggmax" i Bogotá?
Colombias gör-det-självkultur är totalt icke-existerande. Allt som utföras av någon annan (för nästan inga pengar alls) delegeras.
Någon annan packar dina kassar på affären, någon annan tankar din bil på macken, någon annan städar ditt hem, och på vissa ställen är det till och med någon annan som trycker på knappen i hissen åt dig.
Jag skulle gissa att en hel del av mina vänners föräldrar inte hittar i sina egna kök. De är aldrig där, det är hembiträdets domäner.
I Colombia finns varken träslöjd, syslöjd eller hemkunskap i läroplanen, och det märks. Att kunna baka bullar helt själv imponerar på de flesta, och mycket få kan till exempel sy eller sticka. När det gäller bygga om hemma är det allra vanligaste att anställa någon för jobbet. Dels för att folk i allmänhet inte kan själva och dels för att det är oförskämt billigt.
När vi köpte tapet till fondväggen, till exempel, kostade det under 100 kronor, inklusive tapetklister, att en tapetserare kom hem till oss och satte upp tapeten.
Men för att svara på Åsas fråga, det finns faktiskt motsvarande "Byggmax" i Bogotá. Home Center, heter det och där kan man köpa det mesta i byggmaterials- och hemmafixarväg. Som någon annan sen kan komma och installera.
Det här gäller såklart medel- och överklassen i städerna. Hela systemet med att någon annan kan göra i princip allt åt dig bygger ju naturligtvis på att det finns massor av "andra" som utför detta för en spottstyver. Vilket det finns i städerna. På landsbygden gissar jag att situationen är annorlunda. Om gör-det-självkaffeproduktion på Colombias landsbygd kan ni till exempel läsa hos Julia i del ett, två, tre, tre och en halv, och fyra.
Oj! Vad spännande att läsa om, tänk att det är rakt tvärtemot här. Här ska man ju göra allt själv, renovera hemma har blivit en nationalsport nästan. Misstänker att Colombia och Sverige är två extremer på spektrat.
SvaraRaderaSäga vad man vill om sånna tjänster, men det skapar ju onekligen många jobb... Och fler och fler liknande tjänster kommer till Sverige. Älskar sånna här inlägg. Mycket intressant!
SvaraRaderaHaha jag har också märkt att just bakning verkar vara väldigt imponerade. (Speciellt eftersom det verkar vara så att inte ens hembiträdena bakar utan att man handlar sånt på konditorier). Gjorde vanlig svensk smulpaj igår och det var mycket populärt :)
SvaraRaderahahaha det är sant, vi har ingen "gör det själv kultur", för oss det är vanlig att någon annan gör våra grejer.
SvaraRaderaJag kommer ihåg när jag sydde tygblöjor för min son och stolt över mig sa jag till min man och han tittade på mig förvånad och sa: men jag har sytt flera gånger, man brukar lära sig på skolan och alla i Sverige vet göra den....Ploppppp
Johanna: Ja, eller hur! Oscar fattade inte alls när jag sa vid tapetuppsättningen att "hade vi varit i Sverige hade vi fått sätta upp den här tapeten själva". Otänkbart för honom :)
SvaraRaderaDuktiga Tjejen: Jo, det gör det förvisso. Det är svårt att förhålla sig till det där, när en så enorm del av befolkningen saknar kvalifikationer till andra "riktigare" jobb (för att sociala orättvisor sett till att de helt enkelt aldrig fått möjlighet att utbilda sig) så blir de sortens jobb någon slags räddning. Även om det egentligen är helt värdelösa jobb som ger lön för dagen men ingen social trygghet, ingen semester, ingen sjukförsäkring, ingen pension...
Emelie: Precis!
Colombiana: Hahaha!
Vilken timing! Jag har precis publicerat ett inlägg på liknande tema du tar upp - om jordbrukslektion i skolan. Precis som du säger är det stor skillnad mellan stad och landsbygd. Här är det nämligen bara gör-det-själv-anda som råder :). Eller - lite cynisk nu, men det måste man ibland - gör det själv annars dör du. Bådar för en klassanalys, månne? kram!
SvaraRadera