Jag tror att de sammanfaller, nuförtiden. Förut hade jag kanske sagt att jag saknar familj och vänner, svensk mat, effektivitet och ordning och reda. Och visst, det saknar jag såklart fortfarande, det saknar jag alltid, men sen Gael föddes har en viktig punkt lagts till listan.
Jag växte ju upp med sommarlov tillsammans med alla kusiner i stugan vid kusten. Det var säkert jättetråkigt ibland, vi bråkade säkert kusinerna emellan, det regnade väl och var kallt, men ändå. De bilder som dyker upp i huvudet är oändliga soliga sommardagar, utflykter med båten, upptäcktsfärder med kusinerna, bärplockarpromenader i skogen.
Det senaste året har dessutom tre av dessa kusiner fått barn, de är alltså med Gael inräknad fyra jämngamla tremänningar som kan härja ihop där i sommarstugan. Den barndom jag hade, det är den barndom jag vill ge till Gael. Då saknar jag Sverige så det känns ända ner i magtrakten.
Nä, Annika. Vi hade aldrig tråkigt, bråkade inte och det var faktiskt soligt och varmt varje dag vi var i stugan. Så det så!
SvaraRaderaÅh, så mysigt och fint det ser ut =)
SvaraRaderaJa, så var det!
RaderaÅh, det kan jag verkligen förstå - kan verkligen tänka mig att man börjar grubbla mer över sådana barndomsgrejor när man själv blir förälder. Men kanske blir det trots allt så att Gael får hänga med sina tremänningar om somrarna om/när ni faktiskt flyttar till Sverige så småningom? :)
SvaraRaderaJa, verkligen. Mycket mer. Det har tagit mig lite på sängen, faktiskt.
RaderaJa, kanske blir det så, vi siktar på Sverige 2014, får se om det blir verklighet.
Underbara sommarbilder och underbara barndomsminnen. Jag förstår att du vill att känslan av dem också ska finnas i Gael nån dag.
SvaraRaderaPrecis.
Radera