Det här är Lebys. Det är hon som tar hand om Gael tre dagar i veckan (de andra två är han med sina farföräldrar). Lebys är en fantastisk barnskötare. Hon älskar Gael. Han älskar henne.
Ett av våra viktigaste kriterier när vi letade barnskötare var att vi ville att det skulle vara någon med lite energi, som kunde aktivera och stimulera Gael. Lebys är precis det. Hon är glad och högljudd, hon har tre egna barn och ett barnbarn och har hur mycket lek-energi som helst.
Hon tar för sig och hon kommer med råd och förslag, men hon respekterar alltid våra beslut som föräldrar. Som en fantastisk bonus tycker hon att det är jättelöjligt att överbeskydda barn mot "kyla" och klär på Gael alldeles lagom mycket kläder när de går ut.
Samtidigt blir de brutala klasskillnaderna i detta land aldrig så tydliga som när man har en person anställd i ens hem. Vi betalar visserligen mer än minimilön, men långt under vad jag själv skulle kunna tänka mig att jobba för. Lebys kommer från karibiska västkusten, en region som drabbats hårt av Colombias väpnade konflikt. Hon har gått fem år i skolan i sitt liv, men kämpar för att hennes döttrar ska kunna få utbilda sig. Även om hon är stolt över sitt yrkesliv som framför allt hembiträde är det inte en framtid hon önskar för sina döttrar. Hennes äldsta dotter jobbar som sekreterare. Att hon har ett jobb med ett skrivbord är Lebys otroligt stolt över. Annars hoppas hon att hennes yngre döttrar vill bli advokater, det är det bästa jobb hon kan tänka sig. Men så länge de inte blir poliser eller militärer är hon egentligen nöjd. Eller hembiträden.
Förutom att hennes döttrar ska bli advokater är hennes stora dröm att en dag äga sitt eget hem. En dröm som förhoppningsvis snart går i uppfyllelse.
Det är en påminnelse varje dag om hur priviligierade Gael, Oscar och jag är med vår lägenhet som kostar tio gånger mer än Lebys drömhus, med våra universitetsutbildningar och med våra fasta jobb. Och hur otroligt orättvist det här samhället är.
Men framför allt hur priviligierade vi är för att vi har hittat Lebys och hon oss och att Gael får ha henne i sin uppväxt.
Dessutom lagar hon väldigt god mat
SvaraRaderaJa det gör hon också!
RaderaUnderbart att läsa.
SvaraRaderaJag har träffat henne och kan bara instämma med Annika i att hon är en fantastisk person på många vis. Glad, bullrig och dessutom en duktig kock!
SvaraRaderaTrots att vi inte kunde samma språk så "pratade" vi med varandra, tack vare hennes positiva attityd.
Kram mamma
Precis så är hon!
RaderaKram
Fin text och dom ser ut att tycka om varandra på bilden :)
SvaraRadera/MilLa
Det gör de!
RaderaÅ vad härligt! Inte det om klassamhället förstås, usch usch usch, men så fint att ni hittat varann och att hon är så bra för Gael (och garanterat ni för Lebys, också!)
SvaraRaderaJa, det känns väldigt bra!
RaderaPS Johanna, jag måste svara på ditt mejl! Jag ignorerar dig inte, förlååååt att jag är så seg! Men har haft kusin på besök mm och ont om tid... Men snart, snart!
Vad fint att kunna hitta någon så bra! Här är det också vanligt med barnskötare i hemmet, vilket man ju inte är van vid hemifrån. Måste vara otroligt skönt att ha hittat någon som man kan lita på, och som man tryggt lämnar det käraste man har hos.
SvaraRaderaJa, verkligen. Det är ju inte lätt att lämna bort sitt barn, så det är viktigt att det är någon man kan lita på.
RaderaDet låter ju fantastiskt!
SvaraRaderaOch hon har alltså barnbarn? Hon ser ca sjutusen gånger piggare ut än jag gör.
Jepp! Hon är en ung 44-årig mormor, med sina yngsta döttrar (9 och 12) plus sitt barnbarn (4) boende hos sig. Äldsta dottern (22) och barnbarnets mamma bor i en annan del av Colombia och har ingen som kan ta hand om barnet när hon jobbar på dagarna.
RaderaVad skont att ha hittat nagon som man kanner sig fullstandigt trygg med att lamna over sitt barn till!
SvaraRaderaUr ett svenskt perspektiv ar det svart att forsta att nagon kan vara sprickfardigt stolt over nagot sa vanligt som att ha en dotter som ar sekreterare. For vem bryr sig egentligen om huruvida ens barn blir larare, brevbarare eller sekreterare? Men ar man hembitrade i Latinamerika ar det ju en stor grej! Ett satt att undkomma den fattigdom som man i princip ar domd till om man har ett jobb som inte kraver vidare studier.
Min pappa och hans syskon ar uppvuxna vid la costa Pacifica, i Valle del cauca med en mor som var hembitrade. Idag ar 4 av 6 syskon "profesionales" eller akademiker som det heter pa svenska. Inget konstigt for en svensk. Men for min pappa och de syskon som bor kvar i Colombia har det inneburit att de har kunnat klattra ett par steg i den sociala hierarkin. De har kunnat ge sina barn en battre uppvaxt och framtid en vad de sjalva hade och kunde dromma om under sin uppvaxt.
Jamen visst är det så! Det är ju inte bara en "klättring", utan en klättring som är enormt svår att göra i ett samhälle som det colombianska. Dottern har läst en teknisk vidareutbildning, och att hon jobbar vid ett skrivbord är liksom beviset på att hon klättrat.
RaderaLåter som ni hittat en bra lösning för er och Gael, härligt. Men jag undrar vem som passar Lebys 4-åriga barnbarn när hon själv jobbar?
SvaraRaderaVarm hälsning
Monika M
En granne, och ibland barnbarnets farmor som också bor i Bogotá...
RaderaSå fint att ni fick tag på den för er och Gael perfekta Lebys! Men hur hittade ni henne egentligen?
SvaraRaderaLebys jobbade förut på mitt jobb (innan jag började här) som städerska. Hon var och hälsade på en dag och jag fattade genast tycke, och sen fick vi mycket goda rekommendationer från alla mina arbetskompisar.
RaderaToppen att ni hittat en barnflicka där det klickar. Jag hade gärna haft lite hemhjälp också men om man ska betala vitt, vilket man ska blir det dyrt, så det får vara....
SvaraRadera//Pernilla
Ja, i Sverige är det omöjligt. Här finns ju en väldigt utbredd tjänstekultur, det går att få precis allt gjort åt sig om man vill, och det är oftast rätt billigt (eftersom samhället är så ojämlikt)...
Radera