Fredssamtal?

Idag exploderade alla nyhetskanaler i landet med årets bomb: Regeringen inleder fredssamtal med FARC-gerillan.

Det var den venezolanska kanalen Telesur som släppte nyheten (med all säkerhet till colombianska mediers förtret), att avtalet mellan regeringen och gerillan undertecknats i Havanna på Kuba av alla ställen, och så fort det var ute pratades det inte om annat på nyhetskanalerna och i allas facebook- och twitterflöden.

Nu på kvällen gick president Santos ut och bekräftade att regeringen och FARC verkligen genomfört "förberedande samtal för att söka ett slut på konfliken" och att det kommer att offentliggöras de närmsta dagarna resultaten från dessa samtal. Den femte oktober beräknas fredssamtalen inledas i Oslo. Samtidigt kom högsta hönset för Colombias andra gerilla, ELN, ut med ett pressmeddelande att de också är intresserade av att förhandla med regeringen, vilket presidenten inte förkastade.

Santos deklarerade att samtalen kommer att ha tre grundprinciper: Att lära av historiska misstag för att inte göra om dem, att alla förhandlingar bör leda mot ett slut på konflikten, och att regeringsstyrkorna kommer att upprätthålla sina operationer på varje centimeter av det nationella territoriet.

Det är viktiga klargöranden för en skeptisk colombiansk allmänhet. Det är nämligen inte första försöket till en förhandlingslösning på konflikten. Presidenterna Samper (1994-1998) och Pastrana (1998-2002) inledde förhandlingar under sin tid, som blev totala fiaskon och slutade med att FARC stärktes och att delar av landet i princip hamnade rakt i gerillans händer.

Troligtvis var det en starkt bidragande anledning till att Uribe, med sin tuffa tag-politik och blanknej till att sträcka ut ens handens lillfingernagel till gerillan, vann nästa presidentval och satt två perioder (2002-2010). Nuvarande president Santos sågs som en efterföljare till och en fortsättare av Uribes hårdföra politik, men distansen mellan de två har sakta men säkert ökat. I och med detta är det ungefär en inlandsis dem emellan.

Hur som helst, det är alltså inte första gången fredssamtal försöks hållas, och det är en mycket skeptisk befolkning (som dessutom har drillats under Uribes åtta år med att man inte samtalar med terrorister och att den enda lösningen på konflikten är militär), men ändå. Det är historiskt. Kanske kan det finnas ett slut i sikte, en liten ljusglimt i andra änden av tunneln.

För oss som inte tror att våld bäst bemöts med mer våld och att hårt mot hårt är den bästa strategin väcktes eventuellt en litet strimma hopp med dagens nyhet. Det är försiktigt, det är skört, men ändå. Kanske finns det nu ett litet hopp om en väg mot fred.

---
I svenska media: DN, SvD, SR, Expressen, Aftonbladet