torsdag 13 september 2012

Frågestund: Sverigeflytt

Egoistiska Egon undrar: När kommer ni till Sverige nästa gång? Tror du att ni kommer flytta tillbaka hit?

Vi kommer den 21 december! Tjoho!

Vår plan är att flytta till Sverige 2014. Projektet jag jobbar på slutar då, så tanken är att söka jobb i Sverige istället. Får minst en av oss jobb så flyttar vi (den andra kan ta ut föräldrapenning från Gael så länge, men förhoppningsvis får vi båda jobb, annars kommer vi att vara fattiga som kyrkråttor med miniminivån på ersättningen).

Det är inte en permanent flytt, inte än, utan vi tänker oss två år. Sen utvärderar vi och funderar över var i världen vi egentligen vill bo. Huvudsaken är att vi bestämmer oss innan Gael börjar skolan.

Linnéa i USA undrar: Hur tror du att det kommer det blir för O i Sverige? Vad tror du kommer bli det bästa och sämsta med att flytta till Sverige? och Fifi undrar: Får en fråga lite i efterhand? I så fall undrar jag hur det går med era flytta-till-Sverige-planer och vad du tycker ska bli svårast/jobbigast med att bo i Sverige?

Själva planerna går det inte så mycket med, de finns där, men det är ju länge kvar än så länge, så det händer inte så mycket mer än planer i huvudet. Om ett år eller så måste vi väl börja söka uppehållstillstånd för Oscar.

Jag har skrivit om mina tankar inför en eventuell sverigeflytt förr.

Hur det blir för honom i Sverige är en av de där grejerna som oroar mig lite. Tänk om han inte trivs alls? Tänk om kulturkrockarna blir för stora? Tänk om det leder till slitningar mellan oss? Men samtidigt känns det ändå som att han nog kommer att trivas rätt bra.

Jobb är ju ett annat orosmoln, svenska arbetsmarknaden är väl inte direkt känd för sin öppenhet gentemot personer med konstiga efternamn som inte pratar perfekt svenska. Å andra sidan är Oscar grafisk designer och det är ändå en bransch som är lite mer öppen än andra, plus att det inte krävs att han pluggar något extra i Sverige som det hade gjort om han varit typ läkare. Jätteduktig är han också, så jag hoppas att det ska räcka en bit på vägen.

Själv är jag lite rädd för kulturkrockar också. De senaste tio åren har jag bott sju i Latinamerika. Hela mitt vuxna efter-plugget-liv har jag haft här. Alla "riktiga" jobb jag haft har varit här. Jag har ingen aning om hur systemet funkar i Sverige. Vad försäkringskassan gör eller hur man anmäler sig, hur det här med arbetsförmedling och a-kassa och husläkare och bostadsbidrag och dagisköer funkar egentligen.

Sen har vi ju ett uppstyrt liv här, vi har köpt lägenhet, vi har jobb och kontaktnät. Att komma till Sverige blir som att börja om från noll när alla andra i samma ålder redan har etablerat sig. Tänk om vi får jobb i Stockholm? Hur i hela helsefyr ska vi hitta någonstans att bo då? Det känns inte så pepp att bo inneboende eller att flytta runt hela familjen mellan olika andrahandskontrakt var fjärde månad eller så.

Men samtidigt. Allt det där har jag ju gjort förr flera gånger och det har funkat kanon. Bytt land, alltså. Lärt mig ett helt nytt system. Startat ett liv. Och sedan Gael föddes tänker jag allt oftare att det här med att bo i Sverige inte är en så himla dum idé, ändå.

Anonym undrar: Hur känner din man inför att bo i Sverige?

Oscar är egentligen den som varit mest peppad på en eventuell sverigeflytt, jag är den som velat stanna kvar här. Det är ju här jag har ett otroligt spännande arbetsfält, det är här jag kan jobba politiskt med de intressantaste frågorna jag vet. När det gäller design, däremot, är Colombia ganska intetsägande och Sverige å andra sidan är väldigt framstående. Så Oscar känner att han nog skulle utvecklas professionellt mycket mer i Sverige än här.

Post-barn har jag dock mer och mer börjat känna att Sverige nog har en hel del fördelar också.

12 kommentarer:

  1. Sicka bra svar! Roligt att läsa.

    SvaraRadera
  2. Tack for svar, vi har samma tankar info flytt och vad som kommer med det, men ni ar nagra ar framfor oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Vi kanske ses i Sverige någon gång i framtiden då...

      Radera
  3. Hejhej!

    Åh, vad glad jag är över din blogg! Jag måste bara säga detta. Jag bor i colombia ett år, för ett volontärutbyte. Att läsa om dina upplevelser här var en otroligt bra förberedelse för mig, och nu när jag äntligen är här, en väldigt välkommen blogg att följa. Colombia är sannerligen ett fantastiskt land. Jag blir mer och mer fäst för varje dag. Ha det bra och du ska veta att du har en trogen läsare här i lilla La Ceja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad roligt! Hoppas resten av ditt år blir fantastiskt!

      Radera
  4. Spännande att läsa om era tankar kring flytt till Sverige. Oavsett vilket ni bestämmer er för tror jag att det kommer att bli bra. Ni har varandra, er kärlek, er familj och en styrka och målmedvetenhet som är få förunnat.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Hej! vet inte HUR jag hittade denna just nu, sitter ju och söker MFS-stipendium damnit, och så poppade du upp någonstans och jag försvann i mina tankar tillbaka till när jag hade mitt liv i Bogota...mm... :) Men du! oroa dig inte inför sverigeflytt! Vi sa "vi ger det ett halvår" men nu har vi bott i göteborg i typ 5!! överraskade över hur bra vi trivs, finns ju fullt med folk från hela världen/resande halvgalna äventyrare här också, så vi har en blandad skara vänner. Har varit tillbaka till Colombia tre gånger och nu åker vi ännu en gång på ett halvår(dec-maj 2013), och så passar jag på att skriva min D-uppsats, medan mi esposo bygger på huset/stugan vi har i aipe, Neiva. Fast jag bygger försås också - sist bröt han två revben och jag fick ta över "byggchefsjobbet", vilket uppskattades(eller kanske inte..?haha!) med flin från de tre lokala byggarna vi hade som hjälpte oss.. Moisés har inte haft några problem alls att trivas i Sverige, men visst, han har har bott i Europa innan vi träffades också, kanske att det blir lite dystert när hösten kommer och han börjar längta till solen, men det gör ju jag också! så då försöker vi fixa våra liv runt att kunna åka tillbaka till det vackraste land som finns på denna planet... Åh vad jag längtar nu! Vi har två flickor som redan hunnit bli rätt stora (4 o 5år) och de älskar definitivt livet i Colombia också! Vi har inte heller bestämt oss för var vi kommer att bo, man får väl se med jobb och studier och annat. Förhoppningsvis kan vi bo ett längre tag i vår finca på min mans mormor o morfars gård.. vi har ju hela familjen runt oss där, det har vi ju inte här i sverige. men men. vem vet? ha det så gott! Vi kanske ses! xxx eralin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Välkommen hit till bloggen!
      Vad kul att läsa om er historia, det är uppmuntrande att höra om andra som gjort liknande resor och som det har gått bra för.
      Lycka till med MFS-sökandet!
      Kram!

      Radera
  6. Hej!

    Min pojkvän är också från Bogota och är grafisk designer med en master i branding. Vi träffades i Barcelona och flyttade till Sverige för 3 år sedan. Han kan flytande svenska och engelska men har ändå haft stora svårigheter att få jobb inom sitt yrke. Det kan bero på den ekonomiska situationen eller på att han heter Jorge Sierra och kommer från Colombia, eller kanske båda delar. Hur som helst sökte han och kom in på ett program på Hyper Island, en skola som med största sannolikhet kommer ge honom ett jobb inom det han vill arbeta med. Om ni kommer till Sverige till slut och finner arbetssituationen problematisk så kanske vi kan hjälpa med kontakter och tips till dig och Oscar!

    Lycka till med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kommer nog inte att bli lätt... Oscar har också tittat på Hyper Island, men dels måste han bättra på engelskan litegrann först och dels är det ju så himla dyrt (om man nu inte kommer in på någon av de få gratisplatserna).

      Men tusen tack! Alla tips och kontakter är varmt välkomna!

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.