Det är inte lätt att vara miljövänlig

Inte i Colombia, i alla fall. Nu kanske Sverige är världens mest miljömedvetna land och kanske inte en så rättvis måttstock, men ändå, i jämförelse befinner sig Colombia ljusår efter.

Visst, vi källsorterar. I vårt hus finns speciella återvinningssoptunnor - en för papper och kartong och en annan för plast, metall och glas. Men det är väl ungefär det enda.

Ibland finns det ekologiska frukter och grönsaker på affären men jag köper dem aldrig. Inte för att jag hellre vill ha giftigt besprutade diton, utan för att de ekologiska alltid är förpackade hur omiljövänligt som helst. Tre ekologiskt odlade äpplen inplastade på en frigolitbricka, till exempel. Det känns som att det tar ut hela tanken bakom det ekologiska.

Häromdagen såg jag för första gången miljövänligt tvättmedel. Fantastiskt, tänkte jag, innan jag tog mig en närmare titt på förpackningen.

Tillverkat av palmolja.

Palmolja. Kanske världens mest omiljövänliga odlingar, till största delen odlas palmolja på skövlad regnskogsmark. De flesta palmoljeodlingar i Colombia har dessutom ett extra plus, förutom förstörandet av hela ekosystem. Marken palmolja odlas på i Colombia är alltsom oftast mark där befolkningen med våld fördrivits av paramilitärer. De som vägrar lämna sin mark mördas.

"Miljövänligt" palmoljetvättmedel.

Nej, jag tror att jag fortsätter tvätta med vårt omiljövänliga ett tag till.

Tisdagen den trettonde

Istället för fredagen den trettonde, som är som vilken fredag den tolfte eller fjortonde som helst, är det på tisdagen den trettonde man ska vara på sin vakt här i Colombia.

Hur det kommer sig vet jag inte, men i Latinamerika och i medelhavsländer som Spanien och Grekland är det tisdagen som gäller som otursdag.

En martes trece ni te cases ni te embarques*, som det heter.

Jag kan dock lugna er som säkert sitter därhemma och är utom er av oro att allt gick som smort idag, inte en enda otursincident. Så. Nu kan ni sova lugnt.


*På tisdagen den trettonde varken gift dig eller gå ombord (=påbörja en resa)

Mina helger nuförtiden

Jag kanske uppdaterar dåligt, men det beror mest på att jag ägnar mig åt att göra absolut ingenting. Och det är alldeles, alldeles underbart.

Efter jättelänge med heltidsplugg och uppsatsskrivande vid sidan om heltidsjobbet, där alla helger gått åt till att skriva uppsats alternativt ha dåligt samvete över uppsatsen om jag vågat mig på att göra något annat en stund, är det så obeskrivligt skönt att bara göra ingenting ett tag.

I helgen har jag till exempel tittat på massor av L Word-avsnitt (är nu inne på sista säsongen, snälla avslöja inget), spelat Wordfeud på telefonen (jag heter aincolombia, vill någon spela med mig?), slösat bort en massa timmar på att zappa mellan dåliga tv-program, och sett Woody Allens senaste Medianoche en Paris (jag bor i ett land där de fortfarande översätter filmtitlar, vilket jag tycker är sympatiskt) på bio med Oscar.

Ingenting vettigt alls.

Snart kommer nog Stora Rastlösheten att komma över mig och då kanske jag till och med börjar sakna att plugga (den här verkar ju till exempel vara en jättespännande master på distans), men än så länge njuter jag till fullo av mina totalt ickeproduktiva helger.

Elfte september

Dagen då tusentals människor dog, då ett helt folk trampades på av några få, då världen förändrades, då ett hopp grusades.

Idag är det exakt 38 år sedan.

Jobb och volontärjobb i Colombia

Eftersom en hel del personer verkar hitta hit när de letar efter jobb eller volontäruppdrag i Colombia eller Latinamerika tänkte jag komma med två aktuella tips:

Fredsobservatör: Kristna Freds söker just nu fyra fredsobservatörer till Colombia (och dessutom åtta till Guatemala/Mexico). Tjänsten är på två år, sista ansökningsdag 25 september. Mer info här.

Internationell valobservatör: Den 30 oktober är det lokalval i Colombia och MOE behöver volontärer som kan vara internationella valobservatörer. Man måste prata och skriva "acceptabel" spanska, dvs inte nödvändigtvis flytande men man måste i alla fall kunna kommunicera. Sista ansökningsdag 3 oktober. Mer info här.

Andra ständigt aktuella sätt att komma iväg och göra något vettigt är:

Minor Field Study: Skriva C- eller D-uppsatsen utomlands. Jag gjorde till exempel min C-uppsats i u-landskunskap i Argentina tack vare ett MFS-stipendium.

SIDAs resestipendium: Om man får en praktikplats på en internationell organisation (något FN-organ, Världsbanken, eller andra organisationer av liknande kaliber) kan man ansöka om SIDAs resestipendium. Jag gjorde till exempel en termins praktik* på FNs befolkningsfond UNFPA i Argentina tack vare det stipendiet. Sen fick jag jobb där.

Lycka till!


* Jag fick den genom att mejla CV och ansökningsbrev direkt till alla UNFPA-, UNDP- och UNIFEM-kontor i hela Sydamerika. Det finns centraliserade ansökningsförfaranden, men jag rekommenderar direktkontakt för snabbast resultat.

Diskmaskinen - hela historien

Eftersom en bild säger mer än 1000 ord så kommer här: Diskmaskinen - en kärlekshistoria i fem bilder (och några ord).

För en och en halv vecka sedan kom den hem till oss, diskmaskinen. Vår nye bästis. Först fick den dock stå och vänta ett tag och känna sig lite malplacerad i hallen, för det finns ju som sagt inget som helst utrymme eller förinstallation för diskmaskin i lägenheter i Colombia, så vi var tvungna att göra en smärre ombyggnad först.

Till vår hjälp hade vi lite olika personer. Här ser ni till exempel rörmokaren Juan Manuel som rev tvättstället (jag glömde ta ett före-kort, men tänk er ett gjutet otympligt tvättställ där skroten är på bilden). Sen drog han om alla vatten- och avloppsledningar, för sånt var ju inte heller anpassat för diskmaskin, såklart.

Efter att Juan Manuel fixat alla ledningar och rör och spacklat väggen och allt var det dags för snickaren Euclides (colombianska namn, alltså...) att installera möbeln som han byggt som skulle täcka maskinen. Det gick inte så bra. Möbeln han byggt efter de mått han tagit blev för liten. Rörmokaren hade nämligen satt avloppsröret för högt upp och därför gick inte diskmaskinen att skjuta ända in och då blev möbeln för kort. Så den fick monteras ned igen och vi fick vänta lite till.

Under tiden kunde det se ut ungefär såhär i diskstället. Det är nämligen inte så motiverande att diska för hand när man har en nästan installerad diskmaskin alldeles bredvid som bara står och väntar på att få fyllas med smutsig disk. 

Sen kom äntligen den nya möbeln. Då var det bara att vänta på installatören Anderson (som sagt, colombianska namn...). Han kom såklart inte den dag han sagt att han skulle komma utan dagen efter, men den som väntar på något gott får tillslut sin belöning i form av det här:

Å du ljuva nya diskmaskinstillvaro!

Grattis Oscar!

Idag firar vi Oscars 32-årsdag med pompa och ståt, eller i alla fall med tårta på säng och födelsedagssång:

Födelsedagsbarnet i egen hög person

Letar du efter en riktigt bra designer?

Vilken tur, då behöver du inte leta längre! Oscar har nämligen uppdaterat sin portfolio som grafisk formgivare / webbdesigner / fotograf. Nya versionen finns här:

Söker du efter en riktigt duktig frilansare? Sök inte längre! Oscar är personen du behöver.

Hur ska han kunna göra frilansuppdrag för Sverige när han sitter i Colombia? Nemas problemas. Frilansfinans har nämligen varit snälla nog att ordna så att han kan fakturera via dem med rätt skattesats och allt. Och för uppdragsgivaren är det precis lika lätt som att betala vilken faktura som helst i Sverige.

Fantastiskt. Kom igen med frilansuppdragen, nu!

Gråtmild

Sedan igår verkar jag ha fått en total hormonöverdos och gråter för allt. Igår eftermiddag till exempel, då tyckte jag att det kändes lite jobbigt med alla papper och himla stämplar jag måste ha till examen, och grät en liten skvätt. I morse tyckte jag visst att det kändes hemskt jobbigt att vi måste koordinera snickaren och diskmaskinsinstallatören och grät lite över det.

Jag hoppas verkligen att det är en övergående fas, för bara efter två dagar börjar det kännas lite löjligt. Och stackars Oscar.

Hur som helst, mest av allt grät jag idag när vi fick se den här filuren:

En filur som dessutom bara har en risk på en på 3200 att drabbas av Downs Syndrom. Vilken lättnad. Man kan ju börja gråta för mindre.

Ta i trä

Åsa har önskat rubriken.

Imorgon är det dags för graviditetens ultraljud nummer två. Det är ett standardultraljud som görs på alla i sjukförsäkringen i vecka tolv, och på det här ultraljudet mäter de fostrets nacke och andra kroppsdelar och kollar efter om det finns en ökad risk för Downs Syndrom eller någon missbildning.

Själva syftet med undersökningen är att i så fall förbereda oss i tid. Jag tycker mest att det känns väldigt läskigt.

Vanligtvis är risken för Downs Syndrom tydligen en på 450. Vi kan väl alla hålla tummarna och hoppas att vi istället imorgon får ett kvitto på att allt är finemang. En risk på sisådär en på en miljard. Okej?

Ta i trä.