Jag har jobbat dubbelt, med att lämna ett jobb och börja på ett annat. Det har inte varit kul. Men från och med igår är jag äntligen på heltid på mitt nygamla jobb.
Arbetsplatsen som jag lämnade för ett år sedan, för ett jobb där jag började med motivationen i topp, men som inte riktigt blev som jag tänkt mig, av en massa anledningar.
Jag hade nog varit lyckligare de senaste månaderna om jag insett tidigare att det inte var för mig. Men min inre duktiga flicka har i insisterat på att inte ge upp, inte misslyckas, att jag har ju lovat att stanna minst två år. Och visst, man bör inte bryta ett löfte. Men man bör inte heller låta ett löfte bryta ner en.
Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket det senaste året, framför allt om vad jag vill och vad jag inte vill.
Till slut ringde jag min gamla chef för att fråga om jag inte skulle kunna få komma tillbaka. Det fick jag, och inte bara tillbaka till samma tjänst, utan ta över hennes jobb, eftersom hon åker till USA för att läsa en masterutbildning.
Numera koordinerar jag hela genus-linjen på Dejusticia. Jag bytte alltså inte bara jobb, jag fick även en befordran och löneförhöjning.
Men framför allt är jag väldigt mycket lyckligare, och det är det viktigaste.
Å så himla bra! Både det lyckliga och det nygamla jobbet. Helt rätt gjort!
SvaraRaderaJa, hurra!
RaderaNämen åh, GRATTIS! Värsta grejen ju!
SvaraRaderaTack! Kram
RaderaMen shit, vilket superjobb du har fått, grattis!!
SvaraRaderaOch så himla bra att du inte stannade när du inte trivdes. Jag hade ett jobb för några år sen som höll på att bryta ner mig helt, men jag var också duktig flicka och bet ihop på tok för länge. Det är fan inte värt det!
Tack! Nej, det är verkligen inte värt det. Men man lär sig i alla fall något av alla erfarenheter...
RaderaStort, stort grattis! Herre gud vad bra det är att verkligen känna efter ibland. Det låter som att du hamnat helt rätt!
SvaraRaderaTack! Och ja, det känns helt rätt!
Raderamin kommentar försvann. Grattis till ditt nygamla jobb, skönt att dubbelarbetet är över. Yes, bra att lyssna på sig själv. Ja, fan för duktig flicka syndrom, höll själv på att gå in i väggen som 23-åring, för man kan ju inte säga upp sig från sitt första jobb, drömjobbet...
SvaraRaderaBlir det fortfarande Sverige till nästa sommar?
Tack! Det är verkligen svårt att ta steget ibland, och faktiskt bara att erkänna för sig själv att nej, det här var inte rätt.
RaderaMen jo, sverigeplanerna finns kvar i kikaren ändå :)
Vad kul, heja dig!! <3
SvaraRaderaVad roligt att du kunde komma tillbaka till det gamla jobbet!
SvaraRaderaDu gjorde så rätt. Ibland är det inte värt att försöka mer. Jag hade ett riktigt skitjobb, mitt första i Spanien, och gick hem och grät varenda kväll. Till slut sa jag upp mig. Ibland är det bara inte värt det.
Ja, det känns helt rätt!
Radera