Anledning 5: Heterogeniteten

Colombia är ett land med stora interna skillnader. Inte bara klassklyftor, som framför allt har vidriga konsekvenser, utan också interna kulturella skillnader av en massa anledningar. Geografin, till exempel. Klimatet påverkar livsstilen på många sätt, och det gör att en tropisk stad i Karibien inte alls är samma sak som en kylig dito uppe i Anderna.

Colombias befolkning har ursprung såväl i spanska kolonisatörer som indiansk ursprungsbefolkning och afrikanska slavar. Var och en med sitt kulturella arv, som bidrar till en enorm kulturell rikedom och variation, som musiken är bara ett exempel på. Därför är bambuco och mapalé båda lika representativa som traditionella colombianska danser, fast de verkar vara från två olika kontinenter.

Det fina, förutom att omväxling alltid förnöjer och att det inte går att uppleva ett enda Colombia, utan det är tusen land i ett enda, är att slippa normer.

Det finns såklart massor av normer i samhället, men även där är variationen så oändligt mycket större. Bara en sådan sak som familjebildning och barnuppfostran. Från ett utifrån-perspektiv får jag den här känslan av Sverige:

Du bör skaffa första barnet runt 30 och andra två eller tre år senare, och sen max ett barn till, för ett är för få och fyra är för många, och det är bäst att amma, inte kortare än ett halvår men absolut inte längre än ett år, och när barnen kommit är det dags att köpa hus, och barnen ska absolut inte lämnas bort till någon annan än föräldrarna under första halvåret, helst inte under första året, och dagis är bra men långa dagar är dåligt och socker och plast är döden och har du inte halkskydd i trappen är du världens mest oansvariga förälder… Och så vidare, och så vidare i all oändlighet.

Jag kvävs lite när jag tänker på one-size-fits-all-mentaliteten som jag känner inför Sverige. Visst får du vara annorlunda, men det ifrågasätts och måste försvaras. Lite du kan ju göra så, men det är inte rätt.

Jag tror att en skillnad, jämfört med Sverige, är att colombianer, i största allmänhet, inte tror att de är bäst i världen på precis allt och att deras sätt nödvändigtvis är det mest rätta sättet att göra saker på. Kanske för att det är omöjligt att leva här utan att ständigt påminnas om andra sätt. Därför går det i många fall på ett helt annat sätt att vara annorlunda än den just där rådande normen, och inte för den skull vara lite sämre än alla andra som gör "rätt".

-----
För att undvika misstolkningar, så kommer här en liten disclaimer. Det här är från en högst personlig utgångspunkt, som jag naturligtvis inser är väldigt privilegierad på många sätt. Det är mina personliga anledningar som gör att jag tycker att det är fantastiskt att bo i Colombia, för mig, och som jag inte tror skulle vara samma för alla, i alla geografiska, sociala och kulturella sammanhang. Såklart.

Anledning 4: Klimatet

Visserligen saknar jag årstider väldigt mycket, men att bo i ett bergigt land nästan på ekvatorn har också sina fördelar.

I ekvatorn-trakterna finns inga årstider, det är istället höjdskillnaderna som bestämmer klimatet. På varje plats är det praktiskt taget samma temperatur året om, det som varierar mellan olika månader är regnmängden.

Det fiffiga med det hela är att om man råkar vara sugen på lite tropiskt klimat i, säg, december, behöver man inte lägga en månadslön och ett dygns resande på ett flyg till Thailand. Det räcker med en två-tre timmars bilresa till något samhälle utanför Bogotá som ligger på lägre höjd så är man där.

Långhelger, som det ju finns en hel del av i Colombia, tillbringas med fördel till exempel såhär, utan att det varken kostar skjortan eller tar en halv evighet att ta sig dit. Ännu en anledning att älska det här landet.

Tillfälligt avbrott

Det här är en karta över Bogotá:

Det är visst någon jätteviktig vattenpump någonstans som gått sönder, och därför är drygt fyra miljoner personer utan vatten. Alla röda områden på kartan, inklusive där vi bor.

Minst till torsdag kväll kommer staden att vara utan vatten, och vattenflaskorna och -dunkarna börjar redan ta slut på affärerna. Hela torsdagen kommer alla allmänna skolor att vara stängda, och vad det verkar också Gaels förskola.

Ni kan tänka er hur himla fantastisk tajming det är när detta inträffar samma vecka som barnet i huset tvärslutar med blöjor. Tvättbehovet här hemma är inte precis minimalt just nu, om vi säger så.

Jag återkommer med anledningarna 4-10 så fort vi styrt upp lite akut tvätt- och barnvaktslogistik.

Anledning 3: Musiken

Såklart.

Ibland lyssnar jag på svensk radio på internet, och även om jag älskar pratet så ledsnar jag efter max en kvart på det elektroniska dunka-dunket. Jag vill ha riktiga instrument, och rytmer som går att (styr-)dansa till. Jag vill ha colombiansk musik.

Jag älskar salsa, både att dansa och att lyssna på. Colombianska salsa-klassiker som Rebelión med Joe Arroyo, El Preso med Fruko y sus tesos, eller Cali Pachanguero med Grupo Niche.

Salsa är inte på något sätt unikt för Colombia. Men förutom den så har Colombia mängder av egna musikgenrer, som vallenato och cumbia (och cirka en miljon andra, kolla här till exempel).

Och modern colombiansk musik är så mycket mer än Shakira och Juanes. Bomba Estereo, ChocQuibTown, Systema Solar, Sidestepper, för att bara nämna några.

Musiken är med överallt. Salsa i högtalarna på mataffären. Varenda fest slutar i att borden flyttas undan och golvet blir dansgolv. Gael har tre olika musikworkshops i veckan på dagis (stilla havs-musik med trummor och rytmer, andinsk musik med panflöjter, och så vanliga musiktimmen med sång och gitarr).

Får jag plocka russinen ur kakan ur Gaels bägge hemländer skulle jag önska att han fick växa upp med colombianska familjefester, där alla sammankomster - bröllop, julafton, nyårsafton, födelsedagsfester, till och med begravningar ibland - blir tillställningar med fest, musik och dans.

Anledning 2: Frukten

Colombia är ett fruktparadis. Det går att få tag på alla sorters frukter, året om, alltid färska (och därför smakar de också så mycket mer), och nästan gratis. Detta är troligen något av det jag skulle sakna mest vid en sverigeflytt. Vill Gael ha jordgubbar till frukost? Okej, då, vi köper lite på kvartersbutiken nere på hörnet. Inga problem.

Saft existerar inte i Colombia. Eftersom frukt finns i sådant överflöd och är så billigt så görs det i de allra flesta familjer färsk fruktjuice varje dag till maten.

Alla restauranger har också färsk juice. På gatan kan du köpa fruktsallad eller fruktbitar lite överallt.

Åker man till en finca under någon fruktsäsong så ligger ofta marken full med mango eller annan frukt som bara ruttnar eftersom det är så mycket frukt att det inte går att hinna med att plocka och äta allt.

Ni som reser till Colombia: Res inte härifrån innan ni provat åtminstone lulo, feijoa, maracuyá, guanábana, zapote, pitaya, mamoncillo, granadilla, tomate de árbol eller mangostino. Minst.

Anledning 1: Helgdagarna

Såhär på måndagen, medan ni därhemma i Sverige fortfarande njuter av påskledigheten, är jag tillbaka på jobbet, eftersom det är skärtorsdag och inte annandag påsk som är röd dag i Colombia.

Men brist på röda dagar råder det inte i det här landet, vilket är en fördel när den lagstadgade semestern bara är 15 dagar om året. Colombia är ett av de länder i världen med flest helgdagar, 18 stycken varje år. Förutom några som alltid firas på exakt datum (till exempel nationaldagen den 20 juli som i år oturligt nog infaller på en söndag) flyttas de flesta helgdagar till närmaste måndag, vilket innebär långhelg titt som tätt. Det är bara februari och september som inte har några helgdagar alls.

Visst hade det varit fint med lite längre semester, men långhelger som gör arbetsveckorna lite kortare emellanåt är inte helt fel de heller. Nu i juni, till exempel, kommer tre lediga måndagar på en månad. Det är helt okej det med.

10 dagars tacksamhet

Häromdagen fick jag ett utbrott efter att ha slösat bort halva arbetsdagen på banken, för att lösa ett problem som var deras fel från första början för att de klantat till det. Dessutom blev jag tvungen att betala pengar som grädde på moset.

Colombianska banker är inte mina favoriter till att börja med, och de hamnade inte högre i kurs efter det här. Frustrationen låg på sådana nivåer att jag började förstå vad det är för mekanismer som ligger bakom att folk bara exploderar och börjar meja ner folk på ett random bankkontor. Nästan. I alla fall på sådana nivåer att jag kände att för i helvete nu köper jag en flygbiljett och flyttar ifrån det här jävla u-landet för det går ju inte att bo i ett land med såna enormt ineffektiva och inkompetenta banker, och inte ens har de uppfunnit nummerlappssystemet så man i alla fall slipper STÅ I KÖ medan man väntar!

Hur som helst. I ungefär samma veva publicerade Linnéa i USA ett första inlägg om tio dagar av tacksamhet, och jag känner att det kanske är precis vad jag behöver nu. Inte tacksamhet, kanske, men snarare tio anledningar till att jag (trots bankerna) älskar Colombia.

10 anledningar att älska Colombia startar imorgon.

Opåskig påsk

Vi är lediga i ett folktomt Bogotá, det verkar som att vi är de enda i hela stan som stannat kvar över påskhelgen.

Det är inte särskilt påskigt hemma hos oss, i Colombia används inte påskpynt och jag har inte heller tagit tag i att leta runt halva stan efter färgade fjädrar och ris. Men Gael fick i alla fall ett påskägg, som importerats från Sverige av min snälla vän Cata som tyckte att Gael skulle få uppleva den lilla påskfirardetaljen i alla fall.

Annars tar vi det mest lugnt härhemma, bygger duplo, träffar lite kompisar (de få som är kvar i stan), och tar igen sådant på att-göra-listan som vi aldrig hinner annars.

Glad påsk!

Nästa bok på läslistan

Det är helt katastrofalt, men i över sex år har jag bott i Colombia, och jag har aldrig läst landets enda nobelpristagare.

Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet har stått i min bokhylla ett bra tag nu, men det har liksom inte blivit av.

Nu när all media över av landssorg efter att "Gabo" somnade in vid 87 års ålder igår, jag känner verkligen att jag borde ha läst honom för länge sedan.

Den störste colombianen genom tiderna har gått bort.

Nu är nästa i tur på min läslista.

-----
DN, SvD1, SvD2 och SR skriver om García Márquez liv och död, och Mammas Machete skriver fantastiskt som vanligt om hans karaktärer.

Nästa milstolpe

Igår var vi på föräldramöte på Gaels förskola. Vi var en liten grupp, föräldrar till de som är redo för nästa milstolpe på vägen från bebis till barn, som var där för att informeras hur processen kommer att gå till och hur vi bör agera och hantera olika situationer.

Efter påsklovet är det nämligen slut med blöjor.

Här fixar förskolan hela processen, i samarbete med föräldrarna, såklart, men det är de som styr upp det hela.

Första dagen efter påsklovet har de en liten ritual, som en slut-med-blöjor-fest, där de sjunger och dansar och barnen själva får kasta sina blöjor och ta på sig sina nya underkläder.

Sen är det radikalt blöjslut som gäller. Inga fler blöjor på dagtid (med undantag för diarré), bara på natten. Därför måste vi också skicka med åtta ombyten kläder om dagen till förskolan, utifall att. Det vi sparar in på blöjor lär vi spendera på tvätt den närmaste tiden...

Jag gillar hur förskolan hanterar det hela här, men hur funkar blöjavvänjningen i Sverige?

Bloggkärlek

Jag går runt och tänker alltsom oftast att den här bloggen har blivit lite tråkig på senaste tiden. Jag har massor att skriva om och ingen tid att göra det på för att jobbetpluggetfamiljenlivet tar all tid.

Ännu mer i sådana stunder är det så fint att få sådana mejl som jag fått hela två stycken av på senaste veckan. Jag tar mig friheten att kopiera bara några utdrag:

Hej! 

Jag hittade precis din blogg, och jag måste säga att jag blev helt besatt av den. Sitter och läser den här medans jag är på jobbet, den är otroligt intressant och du påminner så mycket om mig själv.Jag måste bara säga att jag tycker det är otroligt spännande att läsa om ditt liv därborta, och hur du lever dina drömmar utan vara rädd.

----- 

Hej! 

Efter minst två år av att följa din blogg, utan att någonsin kommentera något kände jag att det var dags att skriva några rader.Jag älskar verkligen din blogg, den är så otroligt spännande på alla dess vis. Tänkte att jag redan skulle kontaktat dig när jag var i Bogota för att fira jul 201X men ja det blev helt enkelt inte så.

Fina ni, som säkert känner igen er, det var mejl som inte hade kunnat komma lägligare, just när jag känner mig som allra tråkigast kommer ni med fortsättningspepp!

Och jag tänker att jag också borde bli bättre på att visa uppskattning, det kostar ju så lite och betyder så mycket.

Så här kommer lite bloggkärlek (ett litet urval av alla favoriter) i bästa pay it forward-anda:

• Mammas Machete - Finfina Julia som jag tipsar om stup i kvarten. Hon skriver Colombias bästa blogg, har nyss gett ut en bok som är kanske dagens mest läsvärda bok om Colombia, och är dessutom bland de finaste och ödmjukaste och trevligaste människor som finns.
• Fiat - Hon skriver de vassaste sågningarna av de som förtjänar att sågas, till exempel sådana inom sjukvården som verkligen borde känna till PCO-S men inte gör det, och verkar vara en så himla bra person i största allmänhet. Flyttar vi till Stockholm ska vi bli kompisar (okej?).
• Johanna - Min internetkompis sedan långt innan vi hade bloggar. En av Sveriges bästa journalister med en av Sveriges roligaste bloggar och jag väntar med spänning på att hon äntligen ska bestämma sig för en reportageresa till Colombia.
• Jenny - En av de allra första bloggarna jag började läsa, och som jag inte missar ett inlägg ifrån. Som blandar stort och smått och alltid skriver från hjärtat och aldrig någonsin blir tråkig.
• Maria - Som alltid skriver rakt och totalt ärligt och opretentiöst om livet, och som dessutom skriver de smartaste mejlen till de mest idiotiska företagen.
• Nippertippa - Med den ömtåliga själen, som längtar så himla mycket efter Kärleken, den med stort K. Av de människor jag aldrig träffat personligen är nog Nippertippa den som jag ägnat mest tankemöda åt att fundera över vem jag skulle presentera henne för om jag fick chansen. Något med snällt och varsamt hjärta, som också letar.
• Fifi - Som eventuellt hade inspirerat mig till att bli vegan igen om jag hade bott i Sverige. Men som i alla fall peppat mig till 15 minuter om dan-träning och är bloggvärldens smartaste livscoach.
• Johanna i Berlin - Också utlandssvensk, också småbarnsmamma. Även om det är en helt annan del av världen så finns det mycket att känna igen sig i. Och hon får mig att vilja åka till Berlin omedelbums varje gång hon publicerar ett foto på bloggen.
• Bella - Hon lämnade Spanien efter flera år för att flytta tillbaka till Sverige och jag suger i mig allt hon skriver om att komma tillbaka, om mångkulturalitet, om tvåspråkighet, om lekgruppen hon startat för föräldrar med spansk-svenskspråkiga barn.

-----

PS Jag ska såklart svara på era mejl också. Det kommer.

Natalia Ponce de León och de 926 andra

Förutom världsrekord i mord på fackföreningsledare och en andraplats (efter dåvarande Sudan) i antal internflyktingar har Colombia ännu en föga smickrande statistisk topplacering.

Colombia är det land i världen där det sker flest syraattacker.

1,84 per en miljon kvinnor jämfört med Bangladesh 1,77 och Pakistans 0,96.

Den första kända attacken i Colombia skedde 1997 och sedan 2004 har 927 personer attackerats med syra, varav drygt 60% är kvinnor.

Natalia Ponce de León, nummer 927 i en dyster statistik

Senaste siffran i statistiken är 33-åriga Natalia Ponce de León. I fredags kväll gick hon ut för att möta en person som ringt på i receptionen och frågat efter henne. När hon var någon meter från staketet kastade personen svavelsyra mot henne och sprang därifrån.

Natalia genomgick idag en andra operation för att rädda det som räddas kan av hennes ansikte och andra kroppsdelar. Hon har andra och tredje gradens frätskador över 37% av sin kropp.

Gärningsmannen, som fortfarande är på fri fot, är tydligen en man som Natalia tidigare nekat till att inleda en relation med.

Det är mönstret för de flesta kända attacker. Hämndbegär och svartsjuka, ofta med patriarkala förtecken, även om det också finns fall där såväl motiv som gärningsman förblivit okänd.

Först förra året kom en lag som särskiljer syraattacker från andra typer av misshandel eller vållande av personskada. Om attacken ger bestående men blir fängelsestraffet mellan 6 och 10,5 år (jämfört med minimumtiden 2,5 år för vållande av bestående skador på annat sätt).

Men fortfarande finns ingen förordning som reglerar lagen, som också föreskriver striktare kontroller för hur syror får säljas, och därför går de fortfarande att få tag på hur lätt som helst. Just svavelsyra är inte särskilt lättillgängligt, men de vanligare salpetersyra och saltsyra säljs över disk i fyralitershinkar för strax över 30 kronor.

Det brutala och skoningslöst oåterkalleliga i den här typen av våld gör ont i hjärtat. Colombia har mer än en sorts fredsprocess att ta itu med.

---
För den som vill läsa mer rekommenderar jag den här artikeln i tidningen Fokus och den här artikeln på engelska.