torsdag 24 november 2011

Dagen vi fick veta

Idag är det på pricken 100 dar kvar tills filuren är tänkt att dyka upp och jag tänkte berätta om hur det gick till den där dagen vi fick se två streck på stickan.

Det var den 26 juni och Oscar var inte hemma. Han hade åkt iväg på grillfest med vänner utanför Bogotá och skulle komma tillbaka på eftermiddagen, men jag hade stannat eftersom första bröllopsgästerna från Sverige kommit.

Egentligen kände jag det på mig redan innan. Vi hade försökt i några månader och jag hade hunnit googla alla tidiga graviditetssymptom som finns. Ett av dem stämde på pricken och var det som gjorde att jag redan var nästan helt säker.

Men jag kissade på stickan i alla fall. Och fick se de två strecken. Och tänkte att ja, det visste jag ju redan.

Sedan gick jag ut och demonstrerade. Tänkte att Filuren, det här är för din skull. För att du ska få växa upp i en värld där du får älska vem du vill utan några pappskallar som fått för sig att viss sorts kärlek är lite bättre än annan.

På eftermiddagen ringde jag Oscar ungefär femtielva gånger. Var är du? Är du framme snart? Hur länge är det kvar tills du kommer hem? Sådär som jag aldrig någonsin gör vanligtvis.

Men nu var det ju inte vanligtvis just den här dagen.

När Oscar äntligen kom hem efter en halv evighet fick han en liten presentpåse. Först fattade han inte vad det var som låg i den. Han tittade på stickan i några sekunder innan det sjönk in. Då började han gråta. Och skratta. Och gråta ännu mer.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli så glad för ett sånt här besked, sa han mellan tårarna.

Sen ringde han sina föräldrar och jag ringde mina. Klockan var ett på natten i Sverige då.

Så började vår resa mot filuren. Hundra dagar kvar.

13 kommentarer:

  1. Fan vad fint. Fick tårar i ögonen. Tur att jag jobbar hemma.

    Vilket var första gravidtecknet? Var det värken som liknade mensvärk?

    SvaraRadera
  2. FIIIINT! *grinar*

    SvaraRadera
  3. Åh, så fint! Jag blir som helt rörd jag också.. Hoppas ni får en fin helg :)

    SvaraRadera
  4. Började visst lipa lite nu. Herregud vad fint!

    SvaraRadera
  5. Hörrni allihopa, så himla fina ni är!

    Duktiga Tjejen: Nej, faktiskt inte, det har jag nästan inte känt av alls. Det här var det [och varning alla andra som inte vill ha detaljer om kroppsfunktioner, sluta läs NU]: jag läste någonstans att veckorna mellan mens och ägglossning har man vitare flytningar och veckorna mellan ägglossnig och mens gulare. Men när man är gravid bara vita. Så om det är mellan ägglossning och mens och de fortsätter vara vita är du gravid.

    SvaraRadera
  6. Åh, fint att du berättar! och Lycka till de resterande 100 dagarna! :) Kram

    SvaraRadera
  7. Visst minns jag när du ringde mitt i natten och väckte oss. Först fattade jag knappt vad du sa, alldeles yrvaken som jag var där mitt i natten.

    Sen på kvällen så gick vi ut på restaurang och köpte en flaska champagne och firade att nu ska vi bli mormor och morfar!

    Skål mamma

    SvaraRadera
  8. Ååå vilket fint inlägg! Två små streck som ger så mkt lycka! Kram!

    SvaraRadera
  9. oj, nu sitter jag här och gråter! Jisses så fint. Du är fantastisk på att förmedla stora känslor utan superlativ. Det gör det så starkt!

    SvaraRadera
  10. Åh, vad fint! Min dotter är knappt 1,5 år och ändå blir jag nostalgisk ;-) Ser fram emot att läsa om bebislivet och hur ni har det framöer, ska bli så kul och spännande att följa er!

    SvaraRadera
  11. Vad fint! Den där dagen lär man ju aldrig glömma :)

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.