Efter uppehållstillståndet

Det är inte så att pang bom dagen efter beskedet från Migrationsverket kommit är man en del av svenska samhället, ens på papperet. Det är en hel del fix o trix med diverse myndigheter innan man än helt inne. Till exempel sånt här:

UT-kortet: Det är först av allt. Det är själva beviset på uppehållstillståndet och tog lite drygt en vecka att få från Migrationsverket eftersom Oscar redan befann sig i Sverige. Annars kan det ta längre tid.

Det är först med UT-kortet i handen som man kan ansöka om personnummer hos Skatteverket, vilket måste göras genom ett personligt besök. Det är överhuvudtaget ganska mycket personliga besök hos olika myndigheter såhär i början, jag som pratat vitt och brett om att i princip all myndighetskontakt i Sverige går att sköta över internet.

Hos Skatteverket får man även ansöka om ID-kort, när väl personnumret kommit, vilket skulle ta 2-8 veckor men gick på knappt två. ID-kortet har tagit lite längre tid, vilket är lite problematiskt, eftersom det behövs för att hämta ut nya svenska bankkortet (vilket det inte duger med vilken legitimation som helst för att hämta ut, till exempel ett colombianskt pass).

Bankkonto är också ett viktigt steg. Eftersom vi öppnade ett gemensamt bankkonto och jag har heltidslön var det inga problem, men det är tydligen inte så enkelt annars. Bankerna verkar nämligen vilja ha en fast inkomst till kontot för att ens öppna ett. Inte så lätt när man är helt ny i landet, och att ha ett bankkonto är ett viktigt steg, inte så mycket för kontot i sig som för att det är via ett sådant man kan skaffa bank-ID. Som i sin tur är nästan helt oumbärligt.

Andra saker man inte får skaffa bara sådär när man inte har en egen inkomst och ingen kredithistoria är telefonabonnemang. Du måste vara skriven i Sverige minst 8 månader innan du får skaffa telefonabonnemang, innan dess är det bara kontantkort som gäller.

Sedan har vi Försäkringskassan. Visserligen har man i princip rätt till socialförsäkringssystemet som folkbokförd, men första gången man ansöker om något måste det utredas om man bor eller arbetar i Sverige, vilket görs via en fyra sidor lång frågeblankett. Handläggningen tar tid och är kö till. Oscar är inte officiellt inne i rullarna ännu.

Och svenskan. Hur SFI går till vet vi ännu inte så mycket om. Det är nämligen kö till att få en plats, så Oscar har inte börjat ännu, och det är rätt oklart när han kan få göra det. Han har i alla fall gjort ett inträdesprov och hamnat i nivå 3C vilket tydligen är näst högst. Under tiden pluggar han på egen hand med hjälp av Duolingo, Learning Swedish och Medspråk. I den här takten kanske han bara kan tenta av SFI när han väl får plats.

Två månader efter uppehållstillståndet, och några bitar av checklistan avklarade, ganska många andra kvar.

Äntligen får alla bli föräldrar i Colombia

För drygt ett år sedan kom Colombias konstitutionsdomstol med ett viktigt beslut - Verónica skulle få adoptera sin fru Ana Elisas biologiska barn.

Det var ett stort framsteg, men det var ändå fegt, eftersom domstolen underströk att det var ett beslut för just det här specifika fallet, och att det hur som helst endast handlar om närståendeadoption.

Men igår kom de äntligen med ett historiskt beslut, som handlade om själva adoptionslagstiftningen och inte om ett specifikt fall.

Adoptivföräldrarnas sexuella läggning får inte utgöra ett kriterium för bedömningen av deras lämplighet.

Det vill säga, även samkönade par får adoptera barn i Colombia, även i fall där inte ena personen i paret är biologisk förälder till barnet. Äntligen.

Utanför konstitutionsdomstolen i Bogotá

Vad det är skönt med lite positiva politiska nyheter för en gångs skull i denna mörka politiska tid. Grattis, Colombia! För den som läser spanska och vill veta mer om domstolens resonemang finns pressmeddelandet att läsa här.

Vårt sovrum

Tänkte fortsätta på den virtuella rundturen hemma hos oss som jag inledde för några veckor sedan med att visa köket. Nu har turen kommit till vårt sovrum, och eftersom det inte är så mycket att se där heller så blir det inga fem bilder, bara två. Det finns helt enkelt inte mycket mer att visa än de två vinklarna, som för övrigt visar ungefär samma sak. Det som inte syns på bilderna är den fjärde väggen, den som är mitt emot sängens huvudände. Men den är helt kal, så det gör inte så mycket.

Ena väggen i vårt sovrum är en fondvägg, och det är ett genomgående tema. ALLA rum har fondvägg. Lägenheten tapetserades om för fyra år sedan och dåvarande hyresgästen valde inte precis samma tapeter som vi hade valt. The perks of att bo i hyresrätt.

Hur som helst, när man kommer in i sovrummet är det det här man ser. Vi har äntligen köpt lampor till sängborden, det var på tiden. Men i fönstret lyser både växter och mysbelysning med sin frånvaro. Det går rätt snabbt att bygga upp basmöblemanget i ett hem, för att det är absolut nödvändigt, men resten tar tid. Allt extra-grejs som gör att det faktiskt känns som ett hem. Nu när det helt plötsligt blivit så mörkt är fokus på lampor. Att ha en taklampa i varje rum funkade under sommaren, men nu måste lite fönsterlampor och mysbelysning inhandlas. Därav mina utflykter i lamp-djungeln.

Står man ungefär där stolen står längst till höger i bilden ovan ser man ungefär det som syns i bilden nedan. Och det är allt som finns i sovrummet. Sängen och sängborden köpte jag nya men garderoben fick jag för några hundralappar av den tidigare hyresgästen. Praktiskt, han slapp kånka ut ett åbäke till garderob, jag slapp kånka in ett. Får hålla tummarna för att nästa hyresgäst efter oss också vill ta över den.

Sängen är för övrigt 160 cm bred. I Colombia är nämligen dubbelsängar 140 cm breda som standard. Vi hade en 160 cm, vilket i jämförelse kändes som rena lyxbredden. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Kanske jag tänkte. Eller så kanske jag inte tänkte alls. För hade jag insett att standardbredd på dubbelsäng i Sverige snarare är 180 cm (och att sovrummen faktiskt är byggda med plats för det) så hade ju det helt klart varit ett bättre köp. Särskilt med tanke på att vi har ett barn som är sällskapligt så till den mildra grad till och med i sömnen att han varje natt trippar över till oss så vi sover för det mesta tre i sängen, åtminstone halva nätterna. Finns det hjärterum...

Triki triki halloween

Halloween har verkligen exploderat under det nästan-decennium som jag inte bott i Sverige. Jag kan inte minnas att jag någonsin riktigt firat halloween här tidigare, även om det nog var en del halloween-fester när jag pluggade på universitetet. Men inga barn som plingade på och sa bus eller godis, eller pumpor och spök-dekorationer utanför husen. Tror jag?

I Colombia är halloween stort, och har varit länge. Alla vänner i min ålder har minnen från att klä ut sig och gå runt och be om godis när de var små. Gael har hittills varit lite för liten, men i år var det dags, när det ändå verkar vara en grej även i Sverige nuförtiden. Han tog på sig sin dinosaurie/drakdräkt och begav sig ut bland grannhusen, med rätt så gott resultat.

Bus eller godis? Eller Triki triki halloween, quiero dulces para mí, y si no me das, te crece la nariz.

Genusrapporten

Det händer mycket spännande politiskt i Colombia just nu, jag önskar ibland att jag fått följa alla processer på lite närmare håll.

Idag, till exempel är det lokalval runtom i landet. Det väljs borgmästare och guvernörer. Hade jag bott kvar hade jag, eftersom jag har permanent uppehållstillstånd, för första gången fått rösta i lokalvalet och varit med att påverka vem som blir Bogotás borgmästare under de nästa fyra åren.

Jag vet helt ärligt inte riktigt vem jag hade röstat på om jag varit där. Men då hade jag väl följt debatten lite bättre, förhoppningsvis.

Hur som helst, det mest spännande som pågår är ju annars fredsprocessen. Min kompis Shanna, som bor i Colombia har startat en ny blogg som hon beskriver såhär:

Jag befinner mig mitt i Colombias fredsprocess och, förhoppningsvis, slutet på 60 års väpnad konflikt. Jag bor i Bogotá och studerar en master i mänskliga rättigheter och internationell rätt. I bloggen skildrar jag fredsprocessen ur ett genus- och mångfaldsperspektiv som jag ofta tycker saknas. Enjoy!

Bloggen heter Genusrapporten och finns här. In och läs, allihopa!

Flygplatsen klockan 06.00

Hem, packa om och iväg igen. Lite så har det varit förra veckan och den här. Tisdag-onsdag i Östersund, hemma på torsdag, fredag-söndag i Halmstad, hemma måndag-tisdag, och nu på väg till Stockholm onsdag-torsdag.

Det är inte alltid såhär mycket resor, men just nu har de verkligen hopat sig.

Det är himla tur att själva innehållet i resorna är bland det roligaste med mitt jobb (även om kanske inte resorna i sig).

Och tur att resandet innebär flextid, traktamente och restidsersättning. Ganska grundläggande grejer, men som jag inte alls var van vid från Colombia. Där innebar resandet i jobbet enbart mer tid borta från familjen, inget annat. Det var lite av en lyx-chock att börja jobba i Sverige.

Och tur att Oscar finns på plats äntligen, och han och Gael får lite välbehövlig ensamtid ihop. De var ifrån varandra väldigt länge och den relationen tar tid att återställa.

Och tur att när jag åker tåg är det sån här himla vacker utsikt från fönstret:

Men ändå, det ska bli skönt att komma hem igen imorgon kväll och hinna få landa lite den här gången innan nästa resa.

Lamp-djungeln

En kort reflektion kring återkomsten till livet i Sverige: Ett av vardagslivets svåraste moment har blivit att köpa lampor. Alltså, glödlampor, fast det är ju inte med glödtråd nuförtiden.

Det är en himla djungel! Det finns ju hur många olika sorter som helst! Och de har konstiga watt-tal och himla lumen, vad är det? Hur ska man veta vilken lampa man ska köpa? Och det är led och lågenergi och jag känner mig ungefär som en 80-åring som inte förstår mig på de här nymodigheterna.

Och DYRT är det! Man blir ju halvt ruinerad av att försöka få till en vettig belysning i hemmet nu när det börjar bli mörkt jämt.

Plus att det ligger en halv förmögenhet i felköpta lampor i vårt städskåp och skräpar.

Aurora boreal

Ett av det mest exotiska fenomen man kan berätta om för en colombian är aurora boreal - norrsken. Ett land nästan mitt på ekvatorn är ju så långt ifrån jordens norrskensbälte man kan komma och få saker imponerar som ett "Norrsken? Ja, det brukar man ju se lite nu och då".

I veckan var det en fantastisk norrskenskväll, och vi var såklart ute med kameran i högsta hugg. Det är knappt ens att Gael har varit lika populär i våra sociala medier-kretsar som bildbevisen från när Oscar officiellt blev medlem av den exklusiva skara colombianer som sett norrsken med egna ögon:

Bilder från vårt kök

I maj flyttade vi in i lägenheten som vi fick tack vare att jag förutseende nog stått i bostadskön några år och att Sverige har världens enklaste icke-byråkrati.

Såhär efter några månader är det dags att visa lite bilder på hur vi bor. Det allra mesta i hemmet är skänkt eller köpt begagnat. Vi sålde ju allt vi ägde i Colombia och kom hit utan en möbel. Så det är ju som det är. Under uppbyggnad.

Först ut, köket.

När man kommer in i köket är det detta man ser. Köksbord, diskbänk, spis, skåp. Kylskåpet och frysen står längs väggen till vänster utanför bild. Även om vi har mycket mer skåpförvaring än i vår colombianska lägenhet (eller i vilken genomsnittlig colombiansk lägenhet som helst, som överlag har både lite och opraktisk förvaring) så är det i minsta laget. Hur det nu kan ha blivit det redan när vi kom hit utan en pinal.

Till vänster om spisen är det ett skåp till och sedan en dörr in till tvättstugan. För jo! Kanske det allra lyxigaste i vår lägenhet är att den har en egen liten tvättstuga, och tvättmaskin ingår. Vi har ju förvisso haft tvättmaskin i alla år i Colombia också, eftersom allmänna tvättstugor inte hör till vanligheterna där, så vi är ju vana, men det är ju inte precis något man kan vänta sig i en hyreslägenhet hos allmännyttan i Sverige.

Hur som helst, diskmaskin har vi också. Den köpte vi av förra hyresgästen för 400 kronor, installerad och klar. Mycket praktiskt.

Om man istället ställer sig ungefär vid spisen och tittar ut över köket så ser det ut såhär. Bordet och stolarna köpte jag begagnat för kanske 150 kronor, sedan målade pappa stolarna gröna och då blev de ca 1000% snyggare. Mikrovågsugnen har vi fått gratis och lampan kostade 50 kronor begagnad och klockan, ja den kom ju från farmor.

Jag gillar mina krukor med kryddväxter - det är fyra basilika, en oregano, en persilja och en dill. Jag har försökt mig på koriander två gånger men jag vet inte vad jag gör för fel med den. Koriandern till trots, det går mycket bättre för mig att odla växter här än i Colombia.

Dörren som syns där i bakgrunden går in till Gaels rum. Men det tar vi en annan dag.

-----
PS: Inspirationen till inlägget kommer från Jenny som började med att lägga ut fem bilder från olika rum i huset, hittills biblioteket, Fimpens lekrum och sovrummet. Kanske blir det fem bilder från de andra rummen, men här blev det bara två, för hur många bilder kan man egentligen lägga upp från ett ganska intetsägande hyresrättskök?

Cinderalley och Maria har också lagt upp bilder från sina hem.

Öppen fråga: vilken bank är bra?

Det här är en öppen fråga till internet som brukar vara så himla bra på att komma med tips och råd.

Snart är det dags för Oscar att få sitt svenska personnummer (2-8 veckor tar det, vilket känns som att få ett exakt klockslag i jämförelse med Migrationsverkets ständiga icke-besked), och då ska vi ta itu med lite bankfixande.

Så nu när vi sitter i sitsen att vi ändå ska öppna / göra om konton, så kan vi ju passa på att byta bank om det finns något bättre alternativ.

Så, internet: Vilken bank ska vi ha om vi vill ha det här:

• Gemensamma konton (dvs inte ett konto i mitt namn med extrakort, utan ett konto i bådas namn)
• Vettig internetbank (dvs kunna använda den från vilken random dator som helst utan att hålla på och installera säkerhetsprogram och allt möjligt)
• Om vi ska låna för att köpa hus någon gång i framtiden, gärna vettiga räntor på bolån

Och såklart bank-ID och Swish och sånt och gärna låga avgifter.

Vad har ni för tips?

-----
PS I och för sig skulle jag ta vilken svensk bank som helst över vilken colombiansk bank som helst, men ändå.