Efternamn i Colombia och Sverige

När Oscar och jag gift oss och åkte till Sverige på smekmånad fick jag ibland frågan "vad heter du nu?" Jag fattade först inte alls vad de menade, tills jag insåg att det handlade om huruvida jag skulle ha bytt efternamn.

Tanken att byta efternamn hade faktiskt aldrig slagit mig. Kanske för att jag växt upp med en mamma som inte heller bytte efternamn då hon gifte sig. Ett efternamn som jag också har, trots att det krävdes domstolsbeslut på den tiden jag föddes för att få bära ens gifta mammas efternamn, som inte var samma efternamn som pappans.

Hur som helst, det här med att byta efternamn när jag gifte mig var inget som ens slagit mig. Eller Oscar heller, för den delen. I Colombia var det nämligen länge sedan kvinnor bytte efternamn när de gifte sig.

Såhär funkar det med efternamn i Colombia (som i Latinamerika generellt): Alla har två efternamn. Du har din pappas första efternamn och din mammas första efternamn. När du sedan får barn ärver barnet ditt första efternamn, så mammans efternamn försvinner efter en generation.

Tidigare fick gifta kvinnor sin makes första efternamn med tillägget de innan, som motsvarar engelskans of. Hyfsat explicit ägandemarkör, alltså. Men det anses allmänt som förlegat och jag har aldrig träffat någon i min generation som har tagit ett sådant namn.

På topplistan över Colombias tio vanligaste efternamn tronar spanskans motsvarighet till son-namnen, det vill säga de som slutar på -ez: Rodríguez, Gómez, González, Martínez, García, López, Hernández, Sánchez, Ramírez och Pérez.

De kommer nog att fortsätta ligga i topp ett bra tag till, för medan man får heta i princip vad som helst i förnamn, är det nästan omöjligt att byta efternamn, något som är mycket lättare i Sverige. Jag funderar ibland på det, vad händer med son-namnen i framtiden? Även om det bara är tre efternamn som inte slutar på -son i Sveriges topp 25 (Lindberg, Lindström och Lindgren), så har jag känslan av att allt fler passar på att byta bort ett lite tråkigt son-namn när de gifter sig om partnern har ett lite roligare. Enligt SCBs statistik är de vanligaste bortbytta efternamnen vid giftermål Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson och Eriksson.

Jag var med andra ord lite av en pionjär som bytte bort Eriksson redan 1980. Dock inte i samband med giftermål, såklart. Hur som helst, det var första och enda gången i mitt liv jag byter efternamn. Vi kör modern colombiansk efternamnspraxis i vår familj.