onsdag 17 juni 2015

En sån dag

Vi hade en massa bra anledningar till att flytta till Sverige. En massa objektiva fördelar med att bo i Sverige som småbarnsfamilj jämfört med i Colombia.

Men när ingenting händer, och det enda Migrationsverket säger är att "den enda tid ni har att förhålla er till är den som står på hemsidan, över nio månader. Det kan ta upp till ett och ett halvt år, vi har fortfarande ansökningar från 2013" då känns det som att de där anledningarna och objektiva fördelarna inte spelar någon roll.

Då känner jag bara för att skita i alltihop och åka tillbaka till Colombia.

Där får vi i alla fall vara tillsammans, och det är värt mer än vilka andra argument och fördelar som helst.

20 kommentarer:

  1. emmm... skrev just ett inlägg som den här sidan behagade dumpa när jag tryckte på publicera... testar detta...

    SvaraRadera
  2. Det är helt sjukt. Saknar ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag också. Jag vill mest skrika och slåss i ren frustration. Istället flexade jag ut och cyklade hem och grät ett tag innan jag måste ta mig samman och gå till förskolan.

      Radera
  3. I'm so sorry it's been so hard. I'm Colombian too and I have also applied to be with my Swedish partner. We applied in January and still haven't even been called for an interview. I know of another couple that applied at the same time and they are already together in Sweden, but she was Japanese. I wonder if it has to do with being Colombian? Reading what is happening to you doesn't give me much hope. I wish I understood what the process was like internally. I hope it's all solved very soon and you can be together.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I hope you get called for an interview soon! We applied in the end of December and got our interview-citation in May so it should be your turn soon! I keep my fingers crossed.
      Appearently it is the same line for everybody so it shouldn't be any difference but who knows... It's really frustrating and awful anyway. Hope your process goes faster!

      Radera
  4. Men vad fan... Usch. Kram!

    SvaraRadera
  5. Känner så mycket med er. Kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas. Stor kram!

    SvaraRadera
  6. Fy fan vilken terror. Vet inte vad jag ska säga, men tänker på er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, terror är nog rätt ord. Att inte ha något rimligt datum att förhålla sig till är konstant psykisk terror.
      Kram!

      Radera
  7. Ååååh! Så himla sopigt och dåligt! Usch! Skäms Migrationsverket!

    SvaraRadera
  8. Att skita i allt och åka tillbaka... är nog vad jag själv hade gjort. Tror jag. Och försökt vid ett annat tillfälle igen. För att inte ens ha ett datum att förhålla sig till? MINST nio månader? Kanske ett och ett halvt år?!? Nä. Eller, jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland känner jag så... Men så tänker jag att vi har ju ändå väntat i SEX MÅNADER nu. Det är ju också dumt att kasta den tiden i sjön för att börja om sen igen. Vem vet om hur länge handläggningstiderna är rimliga igen. Det kan ju ta flera år.
      Men ja, ibland tänker jag att jag om jag ändå ska vara olycklig, hellre är lite mindre olycklig i Colombia där vi i alla fall får vara tillsammans än att vara lite mer olycklig här.
      :(

      Radera
  9. Förstår att det känns tungt. Just att inte ha ett datum, ovissheten...major mind fuck.
    Vi la in min mans ansökan den 1:a Augusti 2014 (!!)...intervju den 2:a februari 2015 och väntar fortfarande.
    När jag och han har ringt har vi båda fått svaret att de som är automatiskt asylsökande från Syrien har förtur oavsett vilket nummer på listan han är.
    I mina mörka stunder så hjälper det faktiskt att it makes sense att människor som flyr krig får hög prio. Vi vill ju iaf flytta från en demokrati och har tak över huvudet och mat.
    Men ja, snart ett år har vi väntat...

    (Kanske inte alls en peppande kommentar, sorry.)

    Kram J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte alls en peppande kommentar :) Men ändå bra, det ger i alla fall något att förhålla sig till, hur andra processer ligger till i tiden.
      Jag brukar också tänka sådär ang. Syrien (som ju är ett bra politiskt beslut i sig). Men samtidigt blir jag så himla förbannad. För VEM hade kunnat förutse att om man tar ett politiskt beslut att alla asylsökande från Syrien ska få uppehållstillstånd - att det skulle innebära en kraftig ökning av ansökningar? Tja, typ vem som helst med en hjärna hade väl kunnat räkna ut det. Då måste man ju för tusan skjuta till resurserna som krävs för att kunna ta konsekvenserna av det politiska beslutet. Det kostar pengar.
      Åh vad frustrerad jag blir.

      Radera
  10. Tänker på er! Ja, håller med att det hade varit bättre med en månad, datum att förhålla sig till så man inte hela tiden hoppas och blir besviken. Speciellt när det är barn med i bilden.

    Håller tummarna för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Tur att Gael är så pass liten att han inte riktigt har någon konkret tidsuppfattning ännu. Det är mer igår-idag-imorgon.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.