Det kan väl inte vara så mycket, har jag tänkt. Max en tre-fyra banankartonger.
Trodde jag.
Den där himla skrubben är bottenlös. Bakom varje lådhög tornar en ny upp sig. En ny hög kartonger fyllda med grejer som jag har sparat.
Det har varit som en tidsresa, för himmel vad jag har sparat en massa saker. Brev i mängder, säkert en kartong full. Det är brev från jag var så liten att jag lärde mig skriva tills nutid. Alla brev från mormor, till exempel, som jag har brevväxlat med i alla tider. Hur många olika KP-brevkompisar som helst. Kärleksbrev. Nu åker alla, utom några få utvalda (till exempel de från mormor) i pappersinsamlingen.
 |
| Det här brevet, till exempel. Då kan inte min jämngamla kusin Mikael och jag varit särskilt gamla. |
 |
| Det fanns en tid då fax var den hetaste nymodigheten på marknaden. Och då man kunde lägga in fräsiga clipart-bilder i breven. |
Dagböckerna och fotoalbumen sparar jag för framtida sortering. Men det mesta som finns i de där banankartongerna är faktiskt mest skräp och jag har slängt hur mycket som helst. Hur många lägersomrar som helst producerar enorma mängder minneslådor. Med saker som säkert var jättebetydelsefulla just då men som jag nu står som frågetecken inför och tänker stenar? gamla ballonger? pinnar? tandborstar? servettklotter? Det blir mycket sopor och jag är hård i rensningen, för jag tänker inte fylla nya lägenheten med en massa gammalt bös.
Av de där miljarders kartongerna med grejs blir det nog inte så många kvar tillslut. Borrón y cuenta nueva.
Du gör rätt i att slänga mycket, men på nåt vis är det så ledsamt. Man sparar saker som känns så betydelsefulla och sen är det bara skräp.
SvaraRaderaGud alltså, alla barn- och ungdomsböcker på vinden i mitt barndomshem... Måste eg ta tag i det NU för det är ju tråkigt om barnen blir för stora... Men jag hat alltid fyra barn i hasorna och fastnar i tidsresan. Så än så länge har bara några få saker fått komma hem till oss.
/Catharina
Ja, det är lite sorgligt. Att det som var viktigast i världen och minnas-för-alltid en gång i tiden nu bara känns som "men VAD är det här?"...
RaderaJag hade också grejer hos mina föräldrar tills de flyttade från vårt barndomshem, men jag sa åt dem att kasta rubbet för vi bodde trångt, var mitt i husbygge och småbarnsår och jag orkade inte ens tänka på att ta itu med utrensning. De kom ändå med en resväska ,med brev och dagböcker och en med foton som blev stående i ett förråd i åtta år. När vi flyttade utomlands för snart två år sedan och skulle få in allt vi ägde i en container brände jag alla brev och dagböcker. Det kändes bara skönt. Bilderna tokrensade jag så jag bara fick en liten ask kvar med bilder som jag har med mig hit. De står i en låda på vinden nu.
SvaraRaderaStarkt gjort av dej att orka gå igenom alltihop, jag tycker det blir jobbigt med alla minnen, när de väller över i nuet. Det är väl sådant man tänker att man ska spara så man kan sitta och plocka med det "på hemmet" och minnas sitt liv, men jag hoppas jag inte kommer att ha tid med det.
Dagboksklippet var ju rätt jobbigt...fick lite panik ett tag! Tänk dagens tonåringar som för dagbok på nätet,....tur man inte bloggade när man var fjortis i alla fall!
Stort! Jag tror inte att jag har hjärta att bränna dagböcker. Men fotoalbumen måste jag nog göra något åt, de tar enorm plats. Kanske köpa sådana där foto-plastfickor och spara några utvalda i en pärm.
RaderaJag tänker att jag grov-rensar nu, sen får jag sortera en gång till i nya lägenheten och då får jag sortera ut ännu mer.
Och jag är också glad att jag inte var tonåring på bloggarnas tid! Hjälp!
Jag har också en sådan uppgift hängande över mig. Det finns en del material skrivet av mig hemma hos mina föräldrar om man säger så...
SvaraRaderaHehehe... Här också!
Radera