måndag 23 april 2012

Helgen som var

Även om vi har rätt mysiga måndagar, Gael och jag, är det alltid lite extra tråkigt när helgen är slut. Då är det dags för Oscar att gå tillbaka till jobbet igen och mysiga familjehelgen är över för den här gången.

I lördags hade vi ett gäng vänner över på lunch. Här är instagramversionen* av lördagseftermiddagen.

Som vanligt i Colombia var det ingen som kom i tid. Här är klockan 13.30 och vi har inte alls lagat maten färdigt ännu. Ingen av gästerna, som var bjudna till klockan 13, hade dykt upp heller.
När alla hade kommit satte vi oss och åt till slut. Runt två timmar efter utsatta tiden...
Gael var såklart centrum för allas uppmärksamhet, som vanligt.
Sen blev eftermiddagen till kväll och natt, och Gael somnade ifrån hela kalaset trots tappra försök att hålla sig vaken för att få vara med.


*Jag finns numera på Instagram som Aincolombia

13 kommentarer:

  1. Ni ser ut att ha haft en riktigt mysig helg med vänner, mat och prat. Och självklart ska Gael vara i centrum, fattas bara annat.

    Själva hade vi det trevligt på lakritsfestival i Stockholm, inte illa det heller.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Haha, jag blir helt nervös av att tänka på det där sättet att hantera tider! Alltså jag förstår att det fungerar om alla gör på samma sätt, men är det inte bara.. mest praktiskt att komma den tid man har sagt? Huuu!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Första gången jag kommenterar men jag är en trogen läsare i det tysta.
    Jag lägger märke till att ni har en hängmatta i vardagsrummet. Det har jag föreslagit sambon att vi ska ha, men han är skeptisk. Galet, eller hur?:) Får jag fråga hur ni har förankrat den i vägg/tak? Och är det vanligt i Colombia? I sverige har jag bara sett det i glossiga inredningsmagasin.

    Får passa på att gratulera till söte Gael och tacka för en bra blogg.

    Hälsn. vivi

    SvaraRadera
  4. Å det ser så sjukt mysigt ut! Jag vill också ha en massa vänner över på hemmalunch. Var ALLDELES för länge sen.

    SvaraRadera
  5. Being on time is just not done in Latin America...you are supposed to come later never in time.

    I am latin and it was weird to me to be first to get to any reunion in Sweden..weird...

    SvaraRadera
  6. Humöret ser ut att vara på topp trots den sena lunchtimmen. Jag är visserligen fostrad med akademisk kvart, men mer än så skulle jag nog ha svårt att vänja mig med.

    Har mormor Inger sett att jag har mejlat henne?

    SvaraRadera
  7. Vilka härliga BERG till mat! *säger hon som saknar mat-njut*

    Och hängmattan i vardagsrummet, ÄLSKAR!

    SvaraRadera
  8. ÅH! Jag älskar också hängmattan i vardagsrummet och måste nog genast lägga fram förslaget hos M. Sjukt skönt!

    SvaraRadera
  9. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid tider. Speciellt användandet av ordet ahora, dvs "nu"
    "Ella, det är lunch! Kom ner och ät lunch nu!"... Man går ner. Helt tomt kök. Ingen där. Ingen mat.

    Eller när de frågar "Vill du följa med till x? Vi åker nu!" och jag säger "Nu? Nu på en gång?" Och de säger "Ja, nu, skynda dig om du ska med!" och jag säger "Hinner jag duscha?" och de säger "Ja, det klart du hinner".

    Eller min granne, som bor fyra hus bort, som säger att vi kan träffas "ahora". Man bör alltid lägga till en timme. Om han istället säger "typ om en timme" vet jag att han menar om 2-3 timmar. Ibland kan "tio minuter" ta en halvtimme. Osv.

    Men ja, det verkar som om latinos förstår varandra alldeles utmärkt med tider. För mig känns det dock ibland som ett hemligt språk. Men jag lär mig att slappna av mer med tider, speciellt i sociala sammanhang. Jag är annars ganska bra på att komma försent, men det går inte i Sydamerika. Jag är lite ökänd nu för att alltid komma alldeles för tidigt "Vad gör du här redan? Klockan är ju bara 20, vi sa 20! Svenskar alltså..."

    SvaraRadera
  10. Ååå vad fint och mysigt ni verkar ha! Puss och kram! /julia

    SvaraRadera
  11. Det känns ju väldigt svårt vid situationer som middagar eller för den delen lunch. Om en gör mat som inte passar att stå och vila i ett par timmar blir det ju knepigt. Och har en sagt 20 och folk kommer mellan 20 och 22 blir det ju svårt att få maten klar lagomt i tid... Mkt knepigt för mig det här. :)

    SvaraRadera
  12. Hm... Vill till att man småäter lite under tiden man väntar på gästerna... Jag hade dött av hunger ;-).

    Ha en mysig familjehelg!

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  13. Allihopa: Hehe ja det är lustigt det där med tiderna! Men man lär sig hur det funkar och vänjer sig och blir likadan själv. När vi var i Sverige i somras blev jag istället sjukt stressad när folk började ringa och fråga var vi var klockan tio över sju när vi hade stämt träff klockan sju. Då var vi alltsom oftast på väg ut genom dörren därhemma...

    Vivi: Välkommen hit! Hängmattan sitter fast på väggarna, det är en stor krok som sitter på en "platta" som är fastskruvad i väggen. Jag försökte googla en bild, men hittade ingen.
    Här är det rätt vanligt att ha hängmatta hemma. Övertala maken, det är jättemysigt!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.