söndag 18 mars 2012

En månad

Hej Gael,

En månad har du varit med oss nu. Det är ingen tid alls och ändå har du hunnit få en så självklar plats i våra liv. Som att det alltid varit meningen att du skulle komma.

Du är världens bästa bebis och jag är så tacksam att just jag får vara din mamma.

Du är lugn och nöjd med livet för jämnan. Dina första tre veckor i livet skrek du nästan aldrig. Grät inte en enda gång. Nu har du fått mer energi och protesterar ibland, om du är hungrig, eller kall, eller trött, eller bara lite allmänt missnöjd med tillvaron. De få gånger du skriker längre stunder och verkar helt otröstlig får du dina föräldrar alldeles ur balans. Du har skämt bort oss så pass med ditt lugn att vi inte alls vet vad vi ska ta oss till med en bebis som skriker.


Du hatar att ligga på mage. Det är så mysigt när du sover på ens bröstkorg, men det funkar bara om man lägger dit dig när du redan sover djupt, annars försöker du vrida och bända dig loss på alla sätt. Jag tror att du kommer lära dig att rulla tidigt, för du blir väldigt stark i nacken av det där.

När du föddes var du som en liten fågelunge. Revbenen syntes genom huden och vecken på armarna och benen var bara skinn. Nu har du börjat växa till dig, få runda kinder, en dubbelhaka och veck av bebishull. Hela natten igenom äter du varannan timme. Jag läser om andra bebisar som sover fem-sex timmar i sträck och tycker att det låter som en dröm. Men jag vill inte försöka införa några sådana rutiner ännu. Du har växt en massa under din första månad, men du ligger fortfarande i underkant på alla kurvor och jag tänker att du måste få äta så mycket som du vill för att komma ikapp. Även om det innebär konstant sömnbrist för dina föräldrar. Det är en övergående fas, hoppas jag.

Du har tusen roliga ansiktsuttryck. Tusen skojiga grymtningar och ljud för dig. Du har inte riktigt fattat det här med att dagen är vakentid och natten sovtid.


Jag blir så himla sprickstolt varenda gång någon säger att du är otroligt fin. Jag fattar ju att man inte säger motsatsen någonsin till nyblivna föräldrar, men din pappa och jag tänker ändå att du nog är rent objektivt en väldigt söt bebis, inte bara i våra ögon. Vi tittar på dig och tänker att du kommer att bli jättesnygg när du blir större. När det är dags för din första pojkvän eller flickvän kommer du att ha en hel kö av beundrare.

Varannan dag hoppas jag att du ska växa fortfort, för mammaledigheten är kort här, och jag vill inte lämna dig till någon annan när du är så himla liten och liksom försvarslös. Varannan dag hoppas jag istället att tiden ska stanna. En fjärdedel av föräldraledigheten har redan gått. Jag försöker njuta av varenda dag.

----------
PS Det här med månadsbrev är en idé jag helt fräckt snott från Jenny och Katta.

14 kommentarer:

  1. Underbara Gael! Vi ser så mycket fram emot att få träffa och lära känna dig. Du och dina föräldrar är så viktiga för vår lilla familj.

    SvaraRadera
  2. Jag blir alldeles tårögd. verkar som om våra bebisar är väldigt lika, minus det där med skrikandet. Och jag önskar lite att vi bott närmare varandra, då hade jag kunnat ta hand om gael också när du behövde jobba. och Fimpen och gael hade kunnat bli kompisar.

    SvaraRadera
  3. Jag blir tårögd av det här, jättefint skrivet! Och ja, han är verkligen bedårande!

    SvaraRadera
  4. Han är oerhört fin verkligen! Och du med, som skriver så fint till honom. Månadsbrev är verkligen värsta grymma idén, klart man ska sno den! Gör en liten bok av alla brev sen!

    SvaraRadera
  5. Åh så fin liten Gael! Brevet från mamma var också fint. Bra att du njuter av er hemmatid och att Gael får äta så mycket han vill, som förstås är vad han också behöver efter sin lite tidiga födsel.
    Min son var 10 månader när min föräldraledighet tog slut,jag bara grät, det var så hemskt att tvingas gå till jobbet igen! / Monika M

    SvaraRadera
  6. Vilket himla fint brev. Jag borde kanske ha skrivit något liknande till Elsa. Jag för veckobok över hennes liv, men det där är så fint på något sätt.

    SvaraRadera
  7. Forst vill jag bara saga grattis!
    Jag skriver till dig for att jag namligen sjalv ska flytta till Bogota, under min 1 ars langa resa i sydamerika har jag traffat en kille fran Bogota och nu ska vi aka dit, det blir forsta gangen i Colombia. Har inte hunnit lasa sa mycket av din blogg men ar valdigt glad for att hittat en svensk boende i Bogota.

    Har lite fragor om hur det ar att bo dar, sakerhet, jobbmojligheter etc. Om du har tid och skulle vilja dela lite erfarenheter med mig sa vore jag tacksam.

    Har du en mail som jag kan skriva till och beratta om mig och fraga dig lite?

    Vanligen Nadia
    och igen grattis.

    SvaraRadera
  8. Men åh vad han är söt. Objektivt väldigt söt, faktiskt. Jättefint brev, så mycket kärlek!!

    SvaraRadera
  9. Jenny: Så himla fint det hade varit!

    Nadia: Du kan mejla på dalen.annika@gmail.com

    SvaraRadera
  10. Åh, vad fint du skriver om honom, tårarna rinner!

    SvaraRadera
  11. Åh va söt han är! Jag är övertygad om att han i framtiden kommer vara mycket glad över att läsa sina månadsbrev :)

    SvaraRadera
  12. Men OJ, jösses, hur har jag kunnat missa??!! jag har tittat in då och då förut, eftersom vi ju var preggo samtidigt, och du följer några fina bloggerskor som jag följer. Men så nu plötsligt finns det en bebis här. Visst var den lite tidig, eller?!

    Här babblar jag på - GRATTIS för tusan, ni verkar ju ha det helt perfekt!

    SvaraRadera
  13. Älskar ert öppna sinne!!! Frågar min Sessa om hon är kär i någob kille, får nää till svar. Frågar om hon är kär i någon tjej får nää till svar. Här är det självklart att man kan vara kär och älska både tjejer och killar.

    Vi har läst Prinsessan Kristallla flr vår sessa, ett tips från en gemensam bekant, Åsa. Väldigt omtyckt och bra bok.

    Kram Pernilla

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.