Slut på kidnappningarna?

FARC-gerillan kom häromdagen med ett historiskt uttalande. De ska upphöra med kidnappningar som en del av sin "revolutionära" verksamhet och frisläppa de tio soldater och poliser de fortfarande håller fångna, som har suttit som längst 13 år i djungeln.

Dessutom ska de sluta kidnappa civila för att finansiera sin verksamhet. Ingen vet riktigt hur många civila som FARC håller fångna*, men beräkningarna varierar mellan runt 400 och 700 personer. Hur många av dessa som fortfarande lever är oklart.

Själva uttalandet har tagits emot med försiktig optimism från officiellt håll. Lite av "vi tror det när vi ser det"-attityd. I ett uttalande sa presidenten att det är ett nödvändigt men inte tillräckligt steg i rätt riktning.

Jag tror också att det är ett steg i rätt riktning. Även om det nog är långt kvar innan FARC slutar spränga bomber, slutar med vägspärrar, eller lägger ner vapnen är det en liten, liten bit på väg mot något som kanske kan bli ett slut på världens längst pågående väpnade konflikt.

Och Colombia, som på 1990-talet toppade listorna över länder med flest kidnappningar i världen, kan kanske äntligen börja tvätta av sig sitt gamla, och sedan länge inte särskilt sanningsenliga, rykte som världens kidnappningsmecka.


* Dels på grund av att många inte vågar anmäla kidnappningar då de lever under hot, dels på grund av att regeringen sedan förre presidenten Uribe mörkar siffrorna då de ger en dålig bild av landet för utländska investerare.

Sånt som egentligen bara är intressant för närmsta familjen men som ändå gör en så stolt att man vill berätta det för hela världen

Han måste dock växa lite till innan kläderna i
storlek nyfödd slutar vara baggy-fit.

Prick på tvåveckorsdagen hade vi läkarkontroll för att se hur Gael växt sen sist.

Jag tyckte nog att han blivit lite knubbigare och börjat fylla ut skinnet lite mer, men jag hade inte gissat att han växt så bra. Han har nämligen inte bara växt, han har rekordväxt. Sådär så att läkaren vägde honom två gånger för att kolla att det stämde.

290 gram har han ökat i vikt sen han föddes (egentligen den senaste veckan eftersom han vägde under födelsevikten när han skrevs ut) och har numera med 50 grams mån kommit över den magiska 2,5-kilosgränsen och väger därmed tillräckligt mycket för att få badas.

Dessutom har han växt tre centimeter och har numera bara en centimeter kvar tills han mäter en halvmeter över havet.

Världens bästa bebis växtspurtar som attan!

Hur funkar föräldraledigheten i Colombia?

Jag intensivnjuter allt vad jag kan av mammaledigheten. Intensivnjuter eftersom den är så himla kort.

Förra året förlängdes mammaledigheten i Colombia med två veckor, till 14 veckor, varav minst en, max två, av dessa veckor måste tas ut från och med en vecka innan beräknat förlossningsdatum (fast jag hade ju tur på så vis, och får alla mina veckor efter födseln istället eftersom Gael dök upp innan jag hunnit påbörja min ledighet).

Pappan får åtta dagar i samband med förlossningen. Föräldraledigheten betalas av den sjukförsäkring man har via jobbet, och betalningen är 100% av lönen.

Efter att min mammaledighet är slut tar jag ut all min semester, vilket är tre veckor om året, så totalt kommer jag att vara ledig i 17 veckor. Oscar har frilansjobbat fram tills nu (han börjar på fast anställning i mars), så han har ingen insparad semester alls, tyvärr.

Vad händer sen när mammaledigheten är slut? Ja, det finns tre alternativ. Ett, att mamman (eller pappan, såklart, även om jag aldrig hört talas om det i praktiken) slutar jobba ett tag för att stanna hemma med barnet. Två, att sätta barnet på dagis. Här finns dagis från tre månaders ålder. Tre, att låta någon annan ta hand om barnet på dagarna. Denna någon annan är oftast mormor/farmor alternativt en anställd barnskötare.

För oss är varken alternativ ett eller två något alternativ, så det blir nummer tre. En kombination av farmor några dagar i veckan och en barnskötare några dagar i veckan. Och kanske jobbar jag hemifrån en dag i veckan också.

I mitten av juni är jag tillbaka på jobbet igen.

Allt det här är såklart under förutsättning att man har ett jobb. Föräldrapenning ges inte till studenter eller arbetslösa. Det får dessutom inte vara vilket jobb som helst, heller. Över hälften av alla som arbetar gör det på den informella arbetsmarknaden, utan vare sig kontrakt eller socialt skyddsnät. Av de som arbetar formellt är det heller långt ifrån alla som har ett sådant fast kontrakt - contrato laboral - som ger tillgång till alla dessa förmåner. Arbetsmarknaden kryllar av tillfälliga kontrakt och så kallade contratos de prestación de servicios som utestängs från sådant som semester, pension, sjukförsäkring och föräldraledighet.

Vi är en privilegierad skara som har lyxen att få vara mammalediga i hela 14 veckor.

Hemmalivet

Om man slår upp jättetråkig grej i ordlistan skulle definitionen kunna vara "åka till sjukhuset och föda barn och åka hem från sjukhuset utan bebis".

Men i måndags, dagen före han fyllde en vecka, fick Gael äntligen, ÄNTLIGEN komma hem med oss.

Nu lever vi i en mysig liten bebisbubbla här hemma. Visserligen har hemmets nye chef helt förslavat mig som mjölkkossa, men det känns som ett lågt pris att betala för att ha fått världens bästa bebis. Han gråter i princip aldrig, han skriker aldrig, han är bara snäll och lugn.

Äntligen hemma.



PS: Flera har frågat om det här med föräldraledighet i Colombia. Inlägg kommer så småningom, jag lovar.

Det här med kejsarsnitt

Mina två bästa femåriga kompisar vet precis hur det går till när barn kommer till världen. De undrar därför om jag har väldigt ont i snippan just nu.

Nej, det har jag ju inte som tur är. Däremot måste jag säga att jag tycker att det pratas alldeles för lite om hur totalt mörbultad man blir efter ett kejsarsnitt. Här kommer mitt strå till stacken:

Man blir totalt mörbultad efter ett kejsarsnitt.

Det här med att nedre delen av ens mage hålls samman med hjälp av femton häftklamrar i metall. Inte så skönt. Jag går i snigelfart och att ta sig upp ur sängen är en komplicerad process av spjärnande med fötterna och hävande med armbågar och händer för att ta sig upp i något slags sittande läge och sen ett ben i taget över sängkanten.

För att inte tala om allt annat som pågår samtidigt, organ som ska hitta tillbaka till sina rätta platser efter att ha varit undanträngda i nio månader och en livmoder som ska dra ihop sig.

Oscar har rolighetsförbud för tillfället, för att skratta eller hosta kommer inte på fråga. För att inte tala om häromdagen när jag råkade nysa. Då kändes det som att hela såret skulle slitas isär.

Jag som hatar att inte klara mig själv, det är det värsta jag vet, försöker nu låta mig bli uppassad på så mycket jag kan av min fantastiske make. För som sagt: man blir helt mörbultad efter ett kejsarsnitt. Det hade jag inte riktigt fattat förut.

Han är här - den lite längre versionen

Gael kom till världen hastigt och lustigt, oväntat både för honom och hans föräldrar.

Egentligen skulle jag bara hämta upp en remiss hos gynekologen i måndags, till en ultraljudsundersökning på torsdagen för att hålla koll på det här med moderkakan som inte funkade som den skulle.

Men när jag ändå var där passade jag på att be honom om att få lyssna på bebisens hjärtljud. Det är lite lättare att vara zen när man vet att allt verkar bra. Så gynekologen tog en snabbtitt med sin ultraljudsapparat och såg att fostervattensnivån verkade oroväckande låg igen. Så han skickade mig på en massa tester på en gång och efter att ha kollat moderkakans funktion bestämde han att nu var det dags.

Det var inte så att det var något slags livshotande tillstånd, men blodflödet mellan moderkakan och Gael var tillräckligt dåligt för att det skulle kunna bli ganska akut de närmsta dagarna, och en sådan situation var bättre att förebygga. Så jag fick ringa Oscar, åka hem och packa ihop lite grejer, ringa jobbet, och så blev vi inlagda samma kväll.

Jag hade bett om att få i alla fall försöka med igångsättning av förlossningen eftersom jag helst ville slippa kejsarsnitt, så vid midnatt fick jag en tablett som ska få livmodertappen att mogna och tidigt på morgonen dagen efter sattes droppet med oxitocina som sätter igång värkarna.

Jag hann få dropp i kanske två och en halv timme, medan Gael hölls under uppsikt i magen. Men ju mer värkarna tilltog (även om de aldrig hann bli särskilt starka) så sjönk Gaels hjärtrytm till hälften under varje värk. Troligen hamnade navelsträngen i kläm mellan Gael och livmoderväggen under sammandragningarna (eftersom det fanns så lite fostervatten) och ströp syretillförseln. Då bestämde läkarna att det fick vara nog, det var alldeles för riskabelt att vänta de kanske tio timmarna det skulle ta till förlossningen och att det var dags för kejsarsnitt.

Klockan 12.34 på alla hjärtans dag den 14 februari 2012 föddes Gael. 2290 pluttiga gram vägde han och han är världens finaste bebis.

På eftermiddagen fick han vara hos oss, men på kvällen kräktes han upp allt han ätit, och det visade sig att han hade alldeles för lågt blodsocker, något som tydligen är vanligt för så små bebisar. Så han hamnade i kuvös med dropp på observation, medan han pö om pö ska få börja äta igen. Vi fick åka hem igår, men Gael får stanna kvar tills han är helt hundra, så nu ägnas dagarna mest åt uppvilande och återhämtning härhemma efter kejsarsnittet och skytteltrafik till sjukhuset för att lämna urpumpad mjölk och hälsa på vår minste familjemedlem. Om sisådär en tre-fyra dagar hoppas vi att han får komma hem med oss, äntligen.

Men även om han inte är hemma ännu så, ja. Nu är han här!

Han är här!

Igår, efter att det här med igångsättning inte fungerat så bra, föddes vår lille Gael med kejsarsnitt. Han väger knappt 2300 gram och är så himla pluttig men världens finaste.



Gael är på observation efter lite problem med blodsockernivåerna som barn med låg födelsevikt kan få, men verkar vara på bättringsvägen, och Oscar och jag tar igen oss.

Jag skriver mer sen, men bjuder på en bild på far & son så länge.

Nu är det dags!

Det blir en alla hjärtans dag-bebis, imorgon bitti sätts förlossningen igång. Nu ligger vi på sjukhuset över natten och väntar.



Spänningen är olidlig!

Hemma hos-reportage, del 10

Jag älskar böcker, och jag älskar bokhyllor. De ligger lätt på topplistan över snyggaste inredningsdetaljen. Trots att tryckta böcker tar mycket plats och kanske inte är världens miljövänligaste så har jag otroligt svårt att tänka mig att gå över till e-böcker. Kalla mig konservativ, men böcker ska vara av papper, med snygga omslag.

Så naturligtvis var vi tvungna att styra upp en ordentlig bokhylla förr eller senare i det här hushållet. Sagt och gjort:

Den är inte lika maffig som Josefins bokhyllevägg, men den är stor, och fin, och den har fortfarande en massa plats att fylla ut mer böcker* i. Och i ett land där ett genomsnittligt hushåll äger mindre än 10 böcker, en genomsnittlig person läser 1,6 böcker om året, och 40% av föräldrarna aldrig läser för sina barn är den här bokhyllan enorm.

*Här passar jag på att flika in en liten hint till alla framtida colombiaresenärer som sitter därhemma och tänker "å, jag har visst lite plats över i min packning, jag kanske skulle ta med något till någon trevlig utlandssvensk". Jag säger bara: Svenska böcker! Svenska tidningar!

Babyshower, de tredje och fjärde

Nu har vi till slut babyshowrat färdigt för den här bebisen! Puh!

I måndags var det jobbet som ordnade, för mig och min arbetskompis Miguel som tillsammans med sin Juanita ska få barn ganska precis samtidigt som Filuren är beräknad. Det gick till ungefär såhär:

Massor av paket, och så presentöppning med förbundna ögon, såklart, och gissa innehållet och om man inte gissar rätt blir man målad i ansiktet. Ungefär som det brukar vara.

Förra lördagen skulle vi haft en för bekantskapskretsen. Men eftersom vi lite oväntat blev tvungna att tillbringa halva dagen på sjukhuset med en massa provtagningar så sköt vi upp den till igårkväll istället:

Eftersom ingen propsade på "skojiga" paketöppningsritualer, så körde vi på vanlig hederlig öppning med oförbundna ögon för en gångs skull och bara vanligt häng med vänner.

Nu pustar vi äntligen ut och väntar in Filuren, med badrumsskåpet fyllt av blöjpaket.