Ett brev kommer lastat

Idag låg ett tjockt kuvert i postlådan när jag kom hem från jobbet.

Avsändare: mamma.

Innehåll: Ett brev och en påse Swedish Fish från IKEA.

Hipp, hipp, hurra! Att få roliga brev (riktiga brev) muntrar upp vilken dag som helst. Tack, mamma, du är världsbäst.

Det är min kropp och jag bestämmer

Den 28 september är Día Latinoamericano por la Despenalización del Aborto. Latinamerikanska dagen för legalisering av abort, alltså.

Alla som känner mig minsta lilla fattar ju att det är en stor dag. Min absoluta hjärtefrågas dag.

Så jag var såklart nere i centrum och demonstrerade, i sällskap med andra som också tycker att varken kyrkan eller staten bör lägga sig i vad jag gör med min kropp. Och naturligtvis i sällskap med samba-trumorkester, som det sig bör i alla latinamerikanska demonstrationer.

Till höger ser ni mig i min demonstrationsoutfit med min fina nya "För legalisering av abort"-t-shirt och mitt fina nya "Laglig och säker abort"- paraply.

Paraply med budskap måste ju för övrigt, med tanke på klimatet, vara bästa aktivist-accesoaren någonsin i den här stan. Jag ska använda mitt nya paraply varje dag hädanefter.

Laglig och säker abort
Kvinnorna bestämmer
Samhället respekterar
Staten garanterar

Colombiansk tidsuppfattning

Hantverkare världen över verkar ha en sak gemensamt: ingen som helst tidsuppfattning. Men colombianska hantverkare har nog ännu lite sämre tidsuppfattning än andra.

Vi hade stämt tid med en snickare som skulle komma hem till oss vid tio i morse för att ta lite mått för ett par hyllor vi ska beställa. Kvart i elva ringde han och sa att han kommer om ungefär en timme.

När han väl dök upp mätte och antecknade han och så bestämde vi att nästa vecka kommer han för att sätta upp hyllorna.

"Blir det bra om jag kommer nästa lördag vid samma tid som idag? Runt nio?"

Det blir nog jättebra, det.

Colombias musik del 2: Colombian fusion

Jag hoppar raskt från traditionella vallenaton som jag skrev om i del 1, till moderna Colombian fusion som så vitt jag vet egentligen inte är någon egen genre, men ändå musik värd att nämnas. Om ni klickar på länken ovan kommer ni att komma till kanske den bästa spellistan jag någonsin hittat med dagens colombianska musik.

Den innehåller 45 låtar så det är en helt perfekt förfestlista.

Det är band som tar traditionella colombianska rytmer och blandar med moderna instrument och stilar i en alldeles egen, tja, fusion.

Två av mina favoritband i den här genren, om det nu går att kalla den det (de finns hur som helst med på spellistan ovan), är Choc Quib Town från Stilla Havs-departamentet Chocó (de spelade för övrigt i Stockholm för ungefär två månader sedan), och Bomba Estéreo från Bogotá, men som har mycket karibiska influenser i sin musik.

Choc Quib Town låter ungefär såhär:

(Kidsen i början på videon är dessutom eventuellt jordens sötaste)

Och Bomba Estéreo, såhär:

Lördagstips

För alla som bor i eller i närheten av Stockholm och inte redan har planer för lördagskvällen kommer här ett hett tips:

Colombianätverket bjuder in till en kväll på temat exil och engagemang. Det bjuds på samtal, film, bar, empanadas och cumbia i efterdyningarna av det svenska och colombianska valet.

I ett samtal med utgångspunkt exil möter vi bland andra Imelda Daza Cotes, politisk flykting från Colombia och Ala Riani som flydde från Kurdistan vid 5 års ålder. Vi samtalar om hur det är ha varit tvungen att lämna sitt hemland efter att ha blivit förföljd på grund av politiskt engagemang. Om det svenska samhället och gästernas erfarenheter och tankar kring att komma hit. Om vad man gör med sitt engagemang i ett land som inte befunnit sig i krig på 200 år och hur vi i en global värld kan bli bättre på att jobba tillsammans, över gränser.

Efter samtalet visar vi Colombianätverkets egenproducerade film Sin Disparar Un Solo Tiro från 2009. Vi möter exilcolombianer som flytt undan politiska förföljelser. De berättar om hur exilen blivit ett politiskt vapen för att tysta oliktänkande "sin disparar un solo tiro" (utan att avfyra ett enda skott).

Tigran Feiler om läget i Colombia och vad som hänt efter presidentvalet i maj.

Kvällen gästas även av Jens Holm (v) blivande riksdagsledamot, före detta EU-parlamentariker och en av grundarna av Colombianätverket. Jens berättar om utrikespolitiskt engagemang i storpolitiken.

Tid: 18.30-24.00, lördagen den 25 september
Plats: Hemliga trädgården, Johannesbergsgatan 4, T-bana Midsommarkransen

Mitt liv som politisk expertkommentator

TV-kanalen ringde igen. Den här gången ville de att jag skulle vara med och debattera den ökande rädslan för islamisk extremism i västvärlden och de politiska konsekvenserna av detta. Och nu var min chef på plats och gav sitt okej, så den här gången fick jag sitta framför TV-kamerorna i studion istället för bakom.

Jag var rätt nervös sådär i början, så jag tror inte att jag riktigt svarade på frågan jag fick utan jag bara sa vad jag kände för att säga. Sen gick det bättre, och jag tycker att jag fick till det rätt bra mot slutet av debatten, när jag slutade staka mig och trassla in mig själv i mina egna argument.

Men det var jättesvårt att höra vad de sa i studion, så särskilt mycket återknytning till vad de andra sa blev det inte från min sida, och argentinaren som var med på Skype hörde jag inte överhuvudtaget. Vilket kanske var lika bra, med tanke på att hans argument ungefär gick ut på att "det finns ingen skillnad på muslimer och radikala islamister, alla är samma pack, det är en extrem ideologi som västvärlden måste motarbeta med alla medel". Jeez.

Hur som helst, jag presenterar härmed mina första 15 minuter i rampljuset:

Hitta hoppet?

Efter att ha gråtit hela kvällen igår vaknade jag upp idag till ett gråmulet och alldeles särdeles dystert Bogotá. Precis som min sinnesstämning.

Jag har försökt sudda bort bilden av brölande grabbarna grus på SDs valvaka (jo, ramsan känns igen, Sverigenassarna återanvänder ett vinnande koncept) som etsat sig fast på hornhinnan. Jag tänker att det måste ha gått till ungefär såhär när 330157 människor lade SDs valsedlar i sina röstkuvert.

Alliansen till makten och SD i Riksdagen. Tårarna har bränt innanför ögonlocken hela dagen, det känns sådär tomt på det där uppgivna sättet som det känns när någon man trodde man skulle dela livet med helt plötsligt dumpar en.

Men jag har försökt hitta de små, små ljusglimtarna som är värda att hålla fast vid.

Till exempel lokalpatriotismen. Att Västerbotten ändå var det distrikt där SD fick allra minst röster i hela Sverige (och hade Västerbotten fått bestämma hade dessutom de rödgröna vunnit valet).

Och att det finns en massa människor som inte accepterar rasister i Riksdagen.

Jag tänker att man måste blicka framåt, fast det mest känns som att allt är förlorat nu. Som en del i mitt framåtblickande gick jag idag för första gången med i ett politiskt parti. Två, till och med. Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Det borde ni också göra.

Fy fan

Jag är så arg, så ledsen, så besviken, allt på samma gång. Jag fattar inte vad som har hänt med Sverige.

En mandatperiod till med Alliansen, vad är det för fel på folk?

TJUGO mandat till Sverigeidioterna, vad är det för fel på folk?

Det hade inte kunnat vara värre. Jo, kanske att SD fått sina mandat och Alliansen dessutom egen majoritet. För som det är nu, om de nu verkligen står fast vid vad de lovat och inte kommer att samarbeta med SD så måste de göra eftergifter till de rödgröna.

Men ändå. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?

Jag försöker förklara valresultatet för Oscar, men jag kan inte göra det utan att börja gråta. För han frågar, "men om det är den politiken som fått Sverige att bli ett av världens mest välmående länder, där alla har en värdig levnadsstandard, hur kan man vilja rösta bort den då?"

Jag vet inte.

Jag kollar på valvakan tillsammans med Nina och Karolina. Vi har alla förhållanden med colombianer. Vi har alla tänkt att ja, någon gång kanske vi bosätter oss i Sverige igen ett tag. Nu har ett parti som i princip vill avskaffa anhörighetsinvandringen fått tjugo mandat i riksdagen. Ett parti som står för en politik som gör att vi aldrig någonsin skulle kunna flytta hem till Sverige igen.

Nu kommer Alliansen att styra Sverige i fyra år till.

Nina, Karolina och jag konstaterar alla samma sak. Nu är det ingen idé att flytta till Sverige på åtminstone de närmsta fyra åren.

Kom igen och överraska Alliansen idag!

Valrörelsens fem-i-topp

Såhär i långtbortistan där jag bor har jag fått följa valrörelsen på avstånd. Ja, hela Alliansens mandatperiod, faktiskt, jag packade mina väskor och drog från landet när de bara regerat några månader.

Men tack vare världens bästa uppfinning internet går det att hänga med i alla fall, och jag har sett partiledardebatter och läst tidningar och debattinlägg och allt som sprids som löpeldar runt diverse sociala medier.

Det är en skrämmande valrörelse. Den läskigaste jag varit med om. Jag har aldrig haft så mycket ångest inför ett val som inför det här. Vinner Alliansen imorgon är det tack och hej till välfärdsstaten. De kommer att montera ner och privatisera allt och det är en väg utan återvändo. Jag fattar inte hur man med förståndet i behåll kan rösta på partier som vill rasera att det som byggts upp gemensamt under årtionden. Det är så jag vill gråta.

Nej, de rödgröna är inte perfekta, långt ifrån. Men de är inte på långa vägar så vidriga som Alliansen.

Hur som helst, det här är min personliga fem-i-topp från årets valrörelse, allvar blandat med humor och pepp:

5: De nya Moderaterna som är samma gamla vanliga
Ung Vänster som filmar moderater med dold kamera i deras valstuga och det visar sig (såklart) att "Det nya arbetarpartiet" är samma gamla ta-från-de-fattiga-ge-till-de-rika-parti som de alltid har varit:

4. Konsekvenserna av arbetslinjen
Reportaget som visar på den nya tidens lagliga slaveri, där Alliansen tvingar arbetslösa att arbeta gratis:

"Fas 3 är rent slaveri"

3. Stellan Skarsgård ställer viktiga frågor i sitt lysande tal
Kan någon endaste människa svara ja på de frågor han ställer? Kan någon endaste människa rösta på Alliansen med gott samvete efter att ha lyssnat på det här talet?:

2. Alliansen sjukförsäkringsreform
Kanske valrörelsens viktigaste blogginlägg var det här: Sveket. Och här förklaras ytterligare hur Alliansen slaktat skyddet för de allra svagaste i samhället: Detta har regeringen gjort med sjukförsäkringen.

1. Anti-alliansvideon
På självklar förstaplats kommer den här fantastiska musikvideon:
(Missa inte den underbara koreografin från 03.30)