Vardagslyx på jobbet

Jag skulle bli världens sämsta fackrepresentant. Jag är nämligen bland de mest tacksamma arbetstagarna en svensk arbetsgivare kan hitta just nu. Efter ett sju år med colombianska anställningsvillkor känns allt med att jobba i Sverige som ren lyx.

Om jag jobbar längre någon dag får jag tillgodoräkna mig den tiden i flextid sen! Restidsersättning och traktamente på jobbresorna! Friskvårdsbidrag! Sex veckors semester! VAB! Föräldraledighet i evigheters evighet!

Sånt där som många verkar se som helt självklart tar jag små glädjeskutt av varje gång jag inser att Oj! Har jag rätt till det här OCKSÅ!?

Senast i raden på min lista över den extrema lyxen med att jobba i Sverige är mitt nya skrivbord på kontoret. Jag minns när jag en gång för några år sedan var på svenska ambassaden i Colombia och för första gången såg höj- och sänkbara skrivbord. De hade importerat dem från Sverige, jag har aldrig sett (eller hört talas om heller för den delen) några sådana på någon annan colombiansk arbetsplats. En vacker dag kanske jag också får ha ett jobb med ett sådant skrivbord, tänkte jag. Nu har det blivit en vacker dag och det känns så himla lyxigt.

Här står jag numera och jobbar på dagarna. Like a boss.