söndag 4 maj 2014

Anledning 7: Planeringsavsaknaden

Hand i hand med ett flexibelt synsätt på tiden går nästa fenomen som jag älskar med Colombia. Avsaknaden av planering.

Jag både älskar och avskyr att planera.

Jag älskar att drömma framtidsdrömmar, lägga upp planer för vad jag ska göra med resten av mitt liv, skriva listor på var vi ska bo och göra när vi flyttar till Sverige. Men den sortens planering är ju totalt icke bindande, och därför kan jag hänge mig totalt åt den. Att göra upp planer som innebär att schemalägga och ruta in tiden alltför mycket, däremot, drar jag mig för.

I Colombia är inte många planer skrivna i sten. Planer om fika, luncher, utekvällar som görs upp mer än, säg, en vecka i förväg har inga garantier. De måste bekräftas dagen innan, för att kolla om de fortfarande gäller. Det var källa till många förvirringar i början - där jag tog vi kan väl luncha nästa lördag på orden, vilket ingen annan gjorde.

Det fina i kråksången, när man väl lär sig tolka vilka planer som verkligen är spikade planer och vilka som mer är en av flera möjligheter, är att det får plats så väldigt mycket mer spontanitet och överraskningar i vardagen. Du behöver inte veta på måndagen vad du ska göra i helgen för att överhuvudtaget ha en chans att få hitta på något. Du behöver inte ens veta på fredagen. Eller på lördag morgon heller, för den delen.

Du kan bestämma dig för att resa bort med kompisar över helgen en halvtimme innan ni sätter er i bilen, en fest kan bli till för att några kompisar befinner sig i närheten. Och det är inte undantag. Jag älskar det.


7 kommentarer:

  1. Jag har ett önskeinlägg som jag velat önska sedan du skrev om frukt. Vad odlas i Colombia? (Ja, jag är inne i odlingsbubblan.) Om du odlar på balkongen, vad odlar du då? Om du är UnderbaraClara och odlar med grannen? Om du är Jenny och odlar på ditt lilla land?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Vilket bra önskeinlägg! Coming up!

      Radera
  2. Det här fullkomligt älskar jag! Åh, jag skulle nog trivas i Colombia! Jag blir helt knäpp när vi är i Stockholm och folk har planerat varenda timme flera veckor framåt. Jag får panik! Fast det värsta av allt är att jag själv faller in i det så fort jag är där längre än några dagar. Man blir ju så illa tvungen om man vill få till en träff med någon, liksom. Här i Berlin, eller kanske snarare i mina kvarter (Berlin är så stort och annorlunda beroende på var man är), är vi rätt så spontana – men OM vi bokar in något så är det verkligen skrivet i sten. Och folk är punktliga som attan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle säkert trivas! Jag får också den där paniken i Sverige… Jag känner mig så himla låst! Berlin låter som en rätt skön kombination av båda världarna.

      Radera
  3. Hola! Probablemente ya sabés de esto:

    http://www.slate.com/blogs/xx_factor/2014/05/08/emily_letts_filmed_her_abortion_to_inspire_women_but_can_the_procedure_really.html

    Saludos,
    Santiago

    SvaraRadera
    Svar
    1. Si, lo había visto! No sé… creo que no lo hubiera grabado si fuera yo, pero puede que sea útil para des-dramatizar el tema un poco… qué crees?

      Abrazo!

      Radera
    2. Totalmente de acuerdo, es una decisión y un proceso personal o de la pareja. Pero ya sabemos que a muchos les gusta hacer pública su vida privada, por una razón o por la otra.

      Saludos desde la primaveral Suecia. Muy buenas tus razones para querer a Locombia.

      /SMD

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.