Sådant jag saknat: IKEA

I Colombia är möbler och kläder dyrt. Andrahandsmarknaden för möbler är minimal och billiga möbler är plastiga och fula. Det är svårt att få till ett snyggt hem på liten budget - och det ligger inte heller så högt i prioritet hos många. Delvis på grund av att utrymmet för lyxkonsumtion som att följa senaste inredningstrenderna är litet hos majoriteten, och delvis tror jag också på grund av att mycket av det sociala livet inte sker i hemmet.

Gå husesyn är ett så himla svenskt koncept som jag har återupptäckt det senaste året. Det gör man inte i Colombia. Man umgås i vardagsrummet eller liknande och går inte och kikar in i övriga rum hemma hos folk.

Hur som helst, jag saknade i alla fall under åren i Colombia någonstans att hitta fina saker till hemmet utan att lägga en månadslön på en möbel. Något som IKEA, som finns över hela världen förutom i Afrika och Latinamerika.

Sedan flyttade vi till Sverige och en av de städer utan IKEA-varuhus. Närmaste har funnits i Sundsvall, 27 mil söderut. För mig har IKEA alltså alltid varit ett exotiskt och spännande utflyktsmål, som jag saknade mer som koncept i Colombia, inte för att jag någonsin har haft som vana att svänga förbi närmaste varuhus för att handla ditten och datten till hemmet.

Jag och Gael på väg in till Umeås nya IKEA

Men förra helgen slog IKEA Umeå äntligen upp sina portar. Om man får tro lokalmedia var det ungefär det största som hänt staden sedan dess grundande 1622. Det var som i den här artikeln: IKEA öppnade i Umeå. Alla tappade konceptet.

"Umeå är ett typexempel på en stad som likt en olyckligt kär med tveksam social kompetens gör allt för att uppvakta en lite för häftig person."

Vi var såklart där. Vi trängdes tillsammans med stadens övriga befolkning och det tog halva evigheter i alla köer, men nu kan vi bjuda en massa folk på middag och alla får äta på likadana tallrikar.