Den sista stora pusselbiten

Knappt fyra månader tog det, från att Oscar började söka jobb, tills att han erbjöds en heltidsanställning på en av Umeås digitala byråer. Knappt fyra månader med jul- och nyårshelgerna mitt i. Det verkar som att det var ett större hinder att vi bor i Umeå än att svenskan inte sitter helt felfritt ännu.

I måndags började han på nya jobbet.

Det känns så himla skönt. Även för mig, som såklart har oroat mig för svenska arbetsmarknaden och känt ett uns av ansvar - vi hade ju inte hamnat här om det inte varit för mig.

Framför allt känns det så himla skönt att det faktiskt går. Jag vet att Oscar har en massa till sin fördel, som att han pratar engelska och att han jobbar i en väldigt internationell bransch där språket inte är det avgörande. Och det är såklart inte samma sak att komma till Sverige utan kontaktnät och ingångar, som att komma hit med en hel svensk familj och bekantskapskrets i bagaget. Men själva jobbet, det fick han helt och hållet på egna meriter.

Och såhär: Det är ett riktigt jobb, med riktiga anställningsvillkor och riktig lön. Däremot kostar det inte lika mycket för arbetsgivaren, eftersom det är ett nystartsjobb.

Nystartsjobb är en av två* huvudsakliga stödinsatser som finns för att hjälpa nyanlända invandrare in på arbetsmarknaden (den andra är instegsjobb som också kräver att personen läser på SFI samtidigt).

Det här är viktigt att veta, att det redan finns fungerande stödinsatser som gör det lättare och attraktivare för arbetsgivare att anställa nyanlända personer (och nej, de är inte byråkratiska och krångliga, det gick på en timme ungefär att fixa det).

Den stora skillnaden mellan dessa, existerande och fungerande program, och de idiotiska förslag om "sänkta ingångslöner" som vissa allianspartier och andra debattörer försöker propagera för allt oftare, är att de program som finns idag innebär att personen får samma villkor som alla andra och en kollektivavtalsenlig lön och samtidigt kostar det inte lika mycket för arbetsgivaren. Det är det enda rimliga, inte någon statligt sanktionerad löneapartheid.

Hur som helst, nu är den sista stora pusselbiten på plats.


-----
* Det finns lite andra också, som riktar sig mer till specifika yrkesgrupper eller som finns på specifika platser och inte generellt över hela landet, till exempel Korta Vägen.

Lästips: Sluta LJUG om jobb för nyanlända

Ett år

Hej då på Aeropuerto Internacional El Dorado

I onsdags för ett år sedan tog Gael och jag avsked av Colombia på Aeropuerto Internacional El Dorado i Bogotá och klev på planet som skulle ta oss till Sverige. Fyra flygresor och 27 timmar senare, i torsdags för precis ett år sedan, landade vi.

Mitt första hela år i Sverige på kanske ett decennium. Gaels första någonsin.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det, det känns som igår och det känns som en evighet sedan.

Det var så mycket som hände på en gång, vi landade på en onsdagsnatt, jag började jobba måndagen efter, så var det fix med lägenhet och förskoleplats och det ensamstående föräldraskapet och den eviga ovissheten och väntan som åt upp mig. Jag kastades rakt in i ett nytt liv och hann aldrig riktigt stanna upp och landa och känna efter.

Men nu är Oscar också äntligen här och hela familjen är tillsammans. Gael pratar mer svenska än spanska nu och Colombia verkar vara mer ett abstrakt begrepp för honom. Jag känner mig hemma samtidigt bjuder vardagen fortfarande på kulturkrockar ibland.

2015 var ett så himla tufft år. Så jobbigt på så många sätt, men nu börjar de allra viktigaste pusselbitarna falla på plats och det här med att ha flyttat till Sverige känns helt rätt, för oss alla. Här blir vi kvar ett tag till.

Sådant jag saknat: IKEA

I Colombia är möbler och kläder dyrt. Andrahandsmarknaden för möbler är minimal och billiga möbler är plastiga och fula. Det är svårt att få till ett snyggt hem på liten budget - och det ligger inte heller så högt i prioritet hos många. Delvis på grund av att utrymmet för lyxkonsumtion som att följa senaste inredningstrenderna är litet hos majoriteten, och delvis tror jag också på grund av att mycket av det sociala livet inte sker i hemmet.

Gå husesyn är ett så himla svenskt koncept som jag har återupptäckt det senaste året. Det gör man inte i Colombia. Man umgås i vardagsrummet eller liknande och går inte och kikar in i övriga rum hemma hos folk.

Hur som helst, jag saknade i alla fall under åren i Colombia någonstans att hitta fina saker till hemmet utan att lägga en månadslön på en möbel. Något som IKEA, som finns över hela världen förutom i Afrika och Latinamerika.

Sedan flyttade vi till Sverige och en av de städer utan IKEA-varuhus. Närmaste har funnits i Sundsvall, 27 mil söderut. För mig har IKEA alltså alltid varit ett exotiskt och spännande utflyktsmål, som jag saknade mer som koncept i Colombia, inte för att jag någonsin har haft som vana att svänga förbi närmaste varuhus för att handla ditten och datten till hemmet.

Jag och Gael på väg in till Umeås nya IKEA

Men förra helgen slog IKEA Umeå äntligen upp sina portar. Om man får tro lokalmedia var det ungefär det största som hänt staden sedan dess grundande 1622. Det var som i den här artikeln: IKEA öppnade i Umeå. Alla tappade konceptet.

"Umeå är ett typexempel på en stad som likt en olyckligt kär med tveksam social kompetens gör allt för att uppvakta en lite för häftig person."

Vi var såklart där. Vi trängdes tillsammans med stadens övriga befolkning och det tog halva evigheter i alla köer, men nu kan vi bjuda en massa folk på middag och alla får äta på likadana tallrikar.

Hyr en lägenhet i Bogotá i sommar!

Min kompis Yuri (som var madrina när vi gifte oss) hyr ut sin lägenhet i supermysiga området La Macarena i Bogotá.

Lägenheten är en tvåa som uthyres möblerad mellan 1 maj och 30 juni för 400 USD/månad. Intresserad eller vill veta mer? Mejla yuraima.acevedom[a]gmail.com

Här kommer lite suddiga / mörka bilder (lägenheten är väldigt mycket mysigare i verkliga livet, men stajlade lägenhetsbilder har inte riktigt slagit igenom i Colombia):

Vardagsrummet

Köket

Lite svårt att se något alls på bilden, men det är vardagsrummet sett från andra hållet, mot köket.

Sovrummet