tisdag 17 februari 2015

Kulturkrockar i barnuppfostran, del 7: Barnsäkerhet

I Sverige är allt farligt.

Så sa en kompis till mig sedan hon flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott många år i Colombia.

Jag är benägen att hålla med. Sverige, i alla fall såhär på avstånd, känns verkligen som trygghetsnarkomanernas land. Trots att Sverige alltid ligger på topp i säkerhet och trygghet i alla möjliga internationella jämförelser - och milsvitt före Colombia - så känns svenska föräldrar mycket ängsligare än sina colombianska diton.

Allt kan tydligen vara skadligt och allt som kan barnsäkras ska göra det. Klämskydd och spisskydd och grindar och bilstolar och soldräkter och hjälmar och reflexvästar och sockerförbud. Lite får jag känslan att barn måste skyddas från alla möjliga faror istället för att lära sig att hantera dem.

I Colombia är det egentligen bara två saker som är farliga: kyla och regn. Det är å andra sidan absolut och fullkomligt livsfarligt för barn.

Eller nej, såklart en del annat också. Väldigt grovt generaliserande känns det lite som att colombianska föräldrar är lite mer svepande oroliga över säkerheten, och kanske hindrar barnen i många situationer med nej! akta! gå inte för nära! du kan ramla! i största allmänhet, medan svenska föräldrar låter barn låter barnen leka lite mer fritt så länge alla specifika faror är identifierade och åtgärdade, eller så länge det är på en säkerhetscertifierad lekplats. Typ. Problemet är bara att det verkar finnas ungefär hur många specifika faror som helst.

I vissa avseenden är jag nog väldigt "svensk" när det kommer till uppfostran. Särskilt när det kommer till trafiksäkerhet. Gael måste alltid åka i bilbarnstol på landsväg. Min flexibilitet sträcker sig till stadstrafiken. Det skulle inte gå annars, taxibilarna har ju inte ens bilbälten. Men på landsväg, utanför stan, där är jag kompromisslös trots total oförståelse.

Men i många andra avseenden känner jag lite att... seriöst? Jag fattar ju att det är inte helt taget ur luften, och att plast har en massa onyttiga ämnen och att överdrivet sockerintag kan leda till en massa dåligheter och att det är dåligt att bränna sig i solen, och så vidare, och så vidare. Men samtidigt - man måste ju leva också. Man kan inte skydda sig mot allt och ska man verkligen hålla på att gå runt och oroa sig för allt hela tiden?

Kanske är det bara för att allt sånt skulle vara så himla jobbigt i Colombia. Här ligger lekplatserna ofta i parker med gräs och träd, förutom där gungorna och rutschkanorna står, där det är asfalterat. Det finns inga spisskydd eller klämskydd. Gaels dagis ligger i ett hus med två våningar, men det finns inga grindar för trapporna. Allt innehåller socker, speciellt alla produkter för barn. Vill man ha träleksaker får man i princip göra dem själv.

Som kloka Linda skrev i en kommentar till ett blogginlägg, apropå att de seglat jorden runt i fyra år med sina två små barn:
"När det gäller den typen av risker som du nämner så är de enkla att skydda sig mot i Sverige. Man får mycket säkerhet för liten insats. I andra delar av världen krävs det en väldigt stor insats för att skydda sig, då blir det inte heller lika självklart."

Jag vet inte hur jag kommer att ställa mig till allt i Sverige, efter att ha levt Gaels första tre år med en mycket mer avslappnad inställning till många farligheter. Kanske anpassar jag mig och skaffar en sån där heltäckande solskyddsdräkt till sommarens strandbesök. Men troligtvis inte. Jag tycker i alla fall att det ska bli fantastiskt skönt att slippa diskutera bilbarnstolens vara eller inte vara.
Väldigt få parker har speciella bebisgungor. Gael fick lära sig att gunga i sådan här när han var ett år. Han är duktig på att hålla i sig ordentligt, vilket är tur eftersom det ofta är asfalterat under gungorna. Det var det inte just här, däremot en stor sten rakt under.
-----
Andra inlägg jag har skrivit på temat kulturkrockar i barnuppfostran hittar du här.

27 kommentarer:

  1. Så himla intressant att läsa! Är ju mitt i det nu själv, när F börjar bli så stor att han far omkring. Ibland så blir jag tokig på mig själv och mitt säkerhetstänkande och ibland så hatar jag att omgivningen fått mig att tro att jag är en dålig förälder om F får äta icke-ekologiska russin då och då eller äta på en tjugo år gammal plastleksak. Sunt förnuft försöker vi tänka. T ex bilbarnstol. Undvika tillsatt socker så länge det går (F lider ju inte av att inte smaka tårta när han är ett). Men ja. Phu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så. Det är lite intrycket jag får lite såhär utifrån - att det är snudd på barnmisshandel att ge barnet icke-ekologiska russin. Typ. Phu.

      Radera
  2. Jag skrattade högt när jag läste att kyla och regn i stort sett är det enda farliga. Det är likadant här i sydeuropa. Allt det andra får man klara av efter bästa förmåga utan en massa "skyddsräcken".

    SvaraRadera
  3. Intressant att det kan vara så olika. För egen del, bor f ö i Sverige, så är det ju otänkbart att åka bil utan bilbarnstol. När jag var gravid undvek jag rökt lax på grund av risk för listeria och detta trots att jag visste att riskerna var minimala (jag menar, det är ju Sverige vi pratar om ;)). Men jag resonerade som så - är det värt risken? Just laxen var aldrig tillräckligt god. Jag har en kompis som fick onda ögat både från vänner och okända när hon på en restaurang beställde in medium-stekt nötkött ;) Sverige är väl också landet Tänk-om? Jag tänker i alla fall om en del. Om jag har möjlighet att välja mellan ekologiska russin och icke-ekologiska, väljer jag det förstnämnda. Inte för att jag tror att mina barn dör annars, men det är helt enkelt det bättre valet (enligt mig).

    Hade jag bott i Colombia hade jag med största sannolikhet gjort och valt som du. Man måste ju leva etc. Men i Sverige är det ju så lätt att välja "säkra" lösningar. Och flockdjur som vi är anpassar vi ju oss till sammanhanget vi lever i. Du kommer säkert bli den där coola föräldern som andra kommer snegla på och önska att de var :)

    Nu blev min kommentar kanske lite skamlig, men skriv gärna en fortsättning på det här inlägget när du bott "hemma" ett tag, skulle vara intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig om att Sverige känns som landet "tänk-om", och det är just det jag känner kan gå lite till överdrift ibland. Vissa saker, såklart (typ bilbarnstol) är ju "besväret" mycket mindre än risken, men när det gäller en del annat känner jag att det är ju riskfyllt att leva, man kan ju inte gå runt och var orolig och skydda sig mot precis ALLT.

      Radera
  4. Jag håller med om att Colombianer tycker att kyla och regn är det farligaste i Colombia. Något som jag också reagerar mot är att nästan alla äter extra tillskott av vitaminer och då i första hand C-vitaminer. Helt otroligt i ett land med alla dessa grönsaker och frukter.
    Jag vägrar köra bil i Colombia om medpassagerarna inte använder bilbältet. Kanske för mycket svensk, men det är bara till att se på statistiken hur många som dör eller blir invalider i trafiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller hur! Jag har överlag lite svårt att förstå hur alla sallader kan vara så himla torftiga när utbudet är så enormt...
      Det är nog rätt svenskt att propsa på bilbälte :) Men jag gör faktiskt också det, när vi kör på landsväg i alla fall. Mest för min egen skull faktiskt, jag vill inte bli mosad i en krock av den som sitter i baksätet.

      Radera
  5. Vilket bra och intressant inlägg! Bra perspektiv på alla sätt och vis. Och verkligen sant att säkerheten är så lättillgänglig här. Bilbarnstolar i alla taxibilar (om man förbeställer), bebisgungor, hjälmar, till och med ekologiska russin. (Det med ekologisk mat tycker jag dock har fler aspekter - ansvaret som medmänniska OM MAN HAR RÅD både gentemot sitt barn, sig själv, miljön och de som arbetar med produkterna, tex bananer där arbetare dör av besprutningen. Det är en sån enkel grej att ändra på i Sverige!).

    Du kommer ju gliiida fram i Sverige alltså! Världens softaste morsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jag hoppas på glid!

      Och ja, alltså det där med lättillgängligheten gör ju såklart att säkerhetsåtgärderna blir mer nära till hands (men bebishjälm?? Hade jag aldrig hört talas om? Vad har man en sådan till, och varför?)

      Jag håller med dig om den ekologiska maten, jag tycker också att det är ett ansvar. Om båda alternativen finns skulle jag också välja det ekologiska, däremot tycker jag inte att det är hela världen om han äter icke-ekologiskt någon gång. Jag tror inte att han kommer att dö av det, liksom.

      Radera
  6. Det driver mig till vansinne då min spanske svärfar alltid tar på sig bilbältet först då han redan är ute på motorvägen typ... Då han var ung hade ju bilarna inga bälten, och nu använder han bara det för att inte få böter.

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här! Anledningen till att använda bilbälte är att inte få böter... Och det gäller bara framsätet.

      Radera
  7. Hej, Johanna här. Följer din blogg. Jag tror neurosen över plast och skydda sig mot sol, socker och vassa bordskanter i Sverige (och Europa och Nordamerika), handlar om något annat. En sorts oro som finns i samhället, oron över "det stora hotet" som måste kanaliseras någonstans (iaf i Europa). När jag reste i Argentina upplevde jag en avslappnad inställning där samma neuros inte fanns. Dagen innan jag åkte hem så gick jag in på aftonbladet.se och slogs över hur många negativa artiklar som fanns. Det var som att sugas in i en spiral av negativitet. En negativitet man inte tänker på om man möter den varje dag. "DU kan vara drabbad", "Mängden våldtäkter ökar" etc etc.

    Vet inte om det jag skriver "makes sense", men det där med att skydda sig från socker etc. har med en oro i samhället att göra. En sorts oro som inte finns i samhällen som på ett sätt är mer utsatta. Jag kan inte sätta ord på det men den märkliga stämning av oro som finns här kan vara nog så tärande (därav att tonåringar skär sig i armar etc), fast på ett annat sätt som inte går att jämföra med ett land där tonårsgraviditeter existerar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som nordbo bosatt i Spanien tänker jag lite på samma sätt. Här har folk liksom riktiga problem (t.ex. en hel familj som lever på mormors lilla pension, eller föräldrar till ett utvecklingsstört barn som inte får något stöd). I Norden verkar folk hitta på sina problem, de verkar uttråkade. Och jag känner hur jag blir mer negativ då jag åker hem på semester.

      Carina

      Radera
    2. Men ska vi som bor i Sverige (eller annat land med likvärdig "levnadsstandard") strunta i halkskydd i badkar, bilbarnsstolar, köpa ekologiskt för att vi inte har "riktiga" problem? Får familjen i Spanien, som lever på mormors pension, ett bättre liv då? Därmed inte sagt att jag inte är medveten om att jag är lyckligt lottad som just är född i, och bor i ett land som Sverige. Det är ju fantastiskt att lekplatser inte har asfalt under gungorna etc, i all oändlighet.

      Jag köper ekologiskt (som exempel) för att jag kan och har en ekonomi som tillåter. Och för att jag iallafall inbillar mig att de som arbetar på bananplantage mår bättre av en arbetsplats utan bekämpningsmedel...

      Det är väl bara att inse att alla har olika förutsättningar och perspektiv beroende på var vi bor, inkomst etc. Hur rättvist det är, är ju en annan fråga...

      Radera
    3. Tycker absolut ni ska använda bilbarnsstol etc, det är jätteviktigt. Tycker däremot att många nordbor stressar i onödan med t.ex. att flickor inte ska ha rosa kläder för då är det inte jämlikt, eller att allt socker ska bort för det är gift (socker behövs, men självklart inte i för stora mängder).

      Carina

      Radera
    4. Vilken intressant diskussion det blev här! Väldigt intressant vinkel du har, Johanna, om den allmänna oron i samhället. Jag tror absolut att det kan ligga något i det, och jag tror att det var lite det min vän syftade på när hon sa att "I Sverige är allt farligt".

      Och visst ska man om man har möjlighet använda bilbarnstol, osv., jag tror inte att det handlar om det. Jag tror att det som Carina syftade på med "riktiga problem" snarare är att på en plats där levnadsstandarden kanske är lägre och samhällsproblemen större, finns inte riktigt utrymme att oroa sig för alla sådana detaljer i vardagen. Och när man nu slipper oroa sig för mycket sådant i vardagen i Sverige får jag ibland intrycket att man liksom måste hitta annat att oroa sig för istället för att njuta av lugnet och tryggheten... Till viss del är det ju befogat, bilbarnstol osv., men jag känner ibland att det går till överdrift på vissa områden och blir lite väl hysteriskt. Det är riskfyllt att leva och det går inte att skydda sig från allt. I vissa fall tror jag att det är bättre att lära sig hantera riskerna / slappna av än att försöka undvika precis allt.

      Radera
    5. Precis vad jag brukar tänka, som Carina skriver, att det hittas på problem i Sverige eftersom det inte finns några riktiga. Kommer ihåg en gång när jag åkte till SVeirge från Spanien och möttes av löpsedlar om att barnen ii skolan inte fick mjölk till alla måltider längre, eller riktigt smör eller något liknande, och bara häpnade. Var är probelmet? Barnen får ju mat i skolan, varenda dag, gratis. Det känns som om SD går så bra för att svenskar inte har så mcyket att bekymra sig över, i Spanien där folk verkligen har det tufft finns inget sådant parti.

      Radera
  8. Johanna igen:
    PS. Det där med ekologiska russin är en klassfråga. Bara välutbildade medelklassföräldrar som är pk ger ungarna ekomat och vägrar klä flickor i rosa. Arbetarföräldrar är lite mer relaxade, som i Colombia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! De som har möjlighet att välja.

      Radera
  9. Johanna igen:
    PS2. Men många lider förstås av fetma i Sverige pga överkonsum av läsk så det är också en anledning till att man vill vänta med socker tror jag. Och det där med fetma är också en klassfråga i Sverige. Rika människor har råd att vara sunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart! Men jag tror inte att sockerförbud och sån himla hets kring mat riktigt är vägen att gå. Det kan nog skapa en och annan ätstörning att mat blir så laddat från barnsben...

      Radera
  10. Så sant! Det roliga är att när vi svenskar kommer utanför Europa, så släpper vi kontrollen gällande bilbälten och bilbarnstolar. Plötsligt är det ok att åka i trafikkaoset i Bogota helt obältat med en bebis i knäet. Får man möjlighet sätter man barnen bakom ett säte i minibussen...
    Däremot lät vi inte barnen gå nånstans själva när vi var i Colombia i somras. Men det berodde på deras dubbla medlemskap i och med adoptionerna.
    Men trafiken är ett undantag, beroende på att det inte finns bälten i bilarna och det bör finnas i Bogota. 🚙

    SvaraRadera
  11. ... I vintras ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju å andra sidan en större fara här, både trafiken och brottsrisken. Det är en av anledningarna till att vi vill flytta till Sverige, faktiskt. Att Gael ska få växa upp lite mer självständigt. Här kommer han ju aldrig kunna cykla till skolan, eller till en kompis. Någonsin. Att vi alltid ska följa honom i hasorna överallt känns inte så kul varken för honom eller för oss.

      Radera
  12. Älskar det här inlägget.
    Igenkänningsfaktorn är stor.
    Kyla och regn.. hoho, samma i Spanien! Livsfarligt!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.