Nordisk julmarknad i Bogotá på söndag

Här kommer ett litet tips till alla Norden-intresserade som råkar befinna sig i Bogotá på söndag, nordisk julbasar i Old Mutuals lokaler (de som förut hette Skandia). Tid och adress på affischen nedan:

Jag har varit några gånger, och det brukar vara lite blandad kompott, vissa år finns det massor av svenskt godis att köpa, andra år nästan ingenting. Men det brukar finnas smörgåstårta i alla fall, och det finns alltid glögg och pepparkakor. Bara det är ju värt ett besök!

Förskoleteater

På Gaels förskola jobbar de ju med ett tema hela året, som blir till en fantastisk teater-musikal-uppsättning som avslutning på året. Temat är oftast en bok, och i år var det Pinocchio, förra året Don Quijote. Tidigare år har de till exempel använt den colombianska nobelprisklassikern Hundra år av ensamhet. Inget litterärt verk är för avancerat, vilket jag tycker är fantastiskt.

Första helgen i november var det dags för årets föreställning. Det är en otrolig produktion, och jag kan inte låta bli att jämföra med luciatågen och sommaravslutningarna på svenska förskolor. Den här föreställningen har regissör, koreograf, scenograf, kostymör, och naturligtvis specialskriven musik på temat. Och det är en riktig scen, med fullsatt teaterlokal, och en publiksuccé varje år, såklart. Jag är otroligt imponerad, inte bara av allt arbete som ligger bakom, utan att barnen faktiskt är med och gör det de har övat in - sjunger och dansar och spelar teater.

Såhär såg årets Pinocchio-föreställning ut:

Och så här såg det ut förra året, när de satte upp Don Quijote:

En helg i Santa Marta, Karibien

Förra helgen, som var långhelg här i Colombia, åkte vi med mina föräldrar till Santa Marta på Karibiska kusten. Vi åkte till ett riktigt bekvämt familjehotell där vi aldrig behövde lämna hotellområdet för något alls. Själva motsatsen till backpackingresa, skulle man kunna säga.

Sammanfattningsvis: Det var fantastiskt. Gael älskade havet. Älskade. Såhär såg det ut i bilder:

Det var ju skönt

Kidnappad general ska släppas
FARC friger kidnappad general
Kidnappad general ska släppas
Förhandlingar med FARC-gerillan återupptas

Men det känns onekligen som att det ligger väldigt mycket mer bakom, med politisk prestige och maktspel och kraftmätningar, än vad som framgår i medierna.

Skönt att hoppet om fred i alla fall inte helt grusats ännu.

Fredsprocess på paus

Under en fantastiskt skön långhelg i Karibien (bilder kommer snart!) nåddes vi av nyheten att fredssamtalen mellan FARC-gerillan och regeringen i Havanna, som pågått i drygt två år, tillfälligt lagts på is. Anledningen är kidnappningen av en högt uppsatt general nu i helgen.

Det finns starka krafter i Colombia, inklusive militären själva, som starkt motsätter sig en fredsprocess. Att en hög militär, med tillgång till all möjligt underrättelseinformation, skulle bege sig obeväpnad och civilt klädd i sällskap med två andra obeväpnade och civilt klädda personer, till en liten by i tjottahejti mitt i ett välkänt FARC-kontrollerat territorium, verkar lite för märkligt för att vara helt trovärdigt.

Det luktar sabotage.

Jag hoppas verkligen att presidenten Santos lyckas hantera den här situationen och att fredsförhandlingarna kan återupptas så snart som möjligt, nu när ett fredsavtal faktiskt finns i sikte på riktigt. Det är en väldigt svår politisk balansgång som krävs. Han måste å ena sidan visa sig tillräckligt hård mot FARC och sätta ner foten, för att inte helt tappa respekten hos de som inte tror på fredsprocessen, men å andra sidan kan han inte låta alla framsteg som tagits hittills bara gå i stöpet. Att avsluta fredsprocessen nu vore ett oöverkomligt nederlag.

Håll tummarna för att hoppet om fred får finnas kvar. Det är trots allt fler som vill ha fred än krig.

-----
Det här har svenska tidningar skrivit:
Colombia lägger fredssamtal på is
Colombias fredssamtal stoppade
FARC bekräftar kidnappning
Fredssamtal med FARC-rebeller avbryts
Fred i Colombia stoppad efter FARC-kidnappning
Avbruten fredsprocess väcker förvåning i Colombia

13 november 1985

Idag för exakt 29 år sedan skedde en av Colombias största tragedier i modern tid. Vulkanen Nevado del Ruíz, knappt fem mil från staden Armero, hade varit aktiv under några månader och myndigheterna hade pratat om evakuering, men inga konkreta åtgärder hade tagits. Trots askregn hade de invånare som alls nåtts av någon information av myndigheter, hade fått veta att de skulle stanna inomhus och hålla sig lugna, att det inte fanns någon akut anledning till oro.

Klockan nio på kvällen fick vulkanen sitt utbrott. Snart bröts strömmen och inga radio- eller TV-apparater fungerade längre som kunde varna invånarna. Klockan halv tolv kom första lahar-vågen. Som en tsunami, men med vulkaniskt material och framför allt lera, som kom av att vulkanens hetta smält snön på bergets topp och sedan dragit med sig allt i sin väg som en lavin på väg ner för berget.

I princip hela staden försvann under leran. I mitten på bilden nedan, som är från dagarna efter katastrofen, låg Armero:

Runt 20.000 personer av Armeros ungefär 29.000 invånare dog.  Det fallet som berörde allra mest var 13-åriga Omayra Sánchez som blev fastklämd med benen bland cementblock när hennes hus rasade samman. Hon hade kallt vatten upp till hakan och kände under fötterna att hon stod på sin mosters lik. Det var omöjligt att få loss henne utan att amputera benen och den nödvändiga utrustningen för att kunna göra det, under lerigt vatten, fanns inte tillgänglig. Omayra höll ut 60 timmar, framför världens TV-kameror, där hon bland annat skickade en sista hälsning till sin familj, innan hon till slut dog, troligtvis av kallbrand eller av nedkylning.

Fotot på Omayra ovan, vann World Press Photo 1985, och är nog den mest kända bilden från hela tragedin.

Armero byggdes aldrig upp igen, och idag är platsen där Armero en gång låg lite av en spökstad. Några enstaka byggnader sticker upp, annars är det mest gräs och några platser utmärkta med "här låg kommunhuset", "här låg skolan", och en minneslund som går att besöka som turist. En ganska makaber turistdestination.

Idag har det gått 29 år. Ännu har ingen tjänsteperson eller myndighet hållits till svars för en tragedi som hade kunnat undvikas om staden hade evakuerats i tid.

Bolån i Colombia

Jag läser i svenska tidningar att Finansinspektionen föreslår att nya bostadslån måste amorteras. När jag berättar för mina colombianska vänner att i Sverige behöver du inte betala tillbaka ditt lån så länge du bor kvar i bostaden, du kan bara betala räntan tills du dör eller säljer, då tror folk inte sina öron.

I Colombia måste du amortera. Och kraven är långt strängare än det Finansinspektionen föreslår, med amorteringskrav bara på nya lån, på delen som är större än 50% av bostadens värde, och med amorteringstider på 25-50 år.

Här får du bara låna max 70% av bostadens värde, de övriga 30% måste du lägga i handpenning från egna besparingar. Den absoluta maxtiden för att betala tillbaka ett bostadslån är 15 år.

Just nu är det ett gyllende läge att låna till att köpa bostad i Colombia. Räntan är rekordlåg. Om du köper en ny bostad och redan är lånekund hos banken kan du få en så låg ränta som 10%. Det innebär att när du betalat tillbaka hela lånet efter 15 år kommer du bara att ha betalat hela summan två gånger till banken. Ett riktigt kap, i colombianska mått.

En sån lånemarknad gör det ju naturligtvis svårt för den stora massan att någonsin ha möjlighet att köpa en egen bostad. De som kan lägga 30% av en lägenhetskostnad ur egen ficka och sedan betala skyhöga månadsavgifter till banken varje månad är ju framför allt de som har familjer med kapital, och/eller väldigt välbetalda jobb.

Eller, de som kan leva på vatten och bröd i princip för att skrapa ihop pengarna som behövs. För när lånet väl är betalt kostar en lägenhet nästan ingenting. Då blir en lägenhet den bästa investering du kan göra, om du har möjlighet att hyra ut den. Hyressättningen är fri, men du får inte höja hyran mer än inflationen en gång om året när kontraktet väl är skrivet (till skillnad från till exempel Argentina).

Månadsinkomsten som en hyra ger är en framtidsförsäkring för många i ett land där inga sociala trygghetssystem fungerar som de borde, och inte många litar på att de någonsin kommer att få ut en dräglig pension (om de ens får någon). Men det är en försäkring som är långt ifrån alla förunnad, med ett banksystem som gynnar de som redan har.

Mormor och morfar på besök

Det var åtta månader sedan jag såg mamma sist, över ett år sedan Gael träffade både sin mormor och sin morfar på samma gång, men nu är det äntligen dags igen! I torsdags kom de, och de stannar en hel månad den här gången. De går all in som barnvakter och Gael har stannat hemma från förskolan de här dagarna. Alla parter verkar nöjda med det arrangemanget.

Mest ska vi bara hänga i Bogotá (det är ju femte respektive sjätte colombiaresan och det mesta har redan setts), men en helg i Karibien hinner vi med innan månaden är slut. Resten av planerna består av en intensivdos mormor-morfar-barnbarn-umgänge. Det blir ju allt eller inget när man bor på varsin sida jorden.