torsdag 30 januari 2014

Nationalism

Inte ens här borta i Colombia har jag undgått Zlatans Volvo-reklam (som ger mig ett uns av hemlängtan, trots att jag inte är förtjust varken i nationalism, fotboll eller macho-alfakillar. Men vinterlandskapen! De känns hemma i magen.). Och jag blev lite förvånad, det är nog första gången jag ser en så öppen svensk nationalism som reklam. Nationalsången, har den någonsin använts i en "rumsren" reklamfilm förut? Inte så vitt jag vet.

Jag kan fyra länders nationalsånger*. Ett av de länderna är Colombia.

I Colombia, och i Latinamerika överhuvudtaget, är nationalism vardagsmat. Det blir en annan sak, när det handlar om ett land som varit koloniserat, och som utkämpat självständighetskrig. Och kanske också när det handlar om ett land som varit så internationellt stigmatiserat så länge. Det känns lite mer okej då.

Det är inte alls ovanligt med kläder eller väskor eller andra accessoarer är det står "Colombia jag älskar dig", och i Colombias rika musikkultur finns en uppsjö av sånger på det nationalistiska temat (utan att vara skrivna av colombianska motsvarigheter till Ultima Thule-rasister).

Hur som helst.

Till exempel sjungs alltid nationalsången innan alla formella tillställningar, och innan alla större tillställningar ordnade av offentliga enheter som ministerier eller myndigheter.

Inte bara nationalsången, förresten. Varje departement (län), stad, skola och myndighet har sin egen hymn. När jag blev bjuden till Karibien för att gästföreläsa för socionomstudenter inleddes föreläsningen med först nationalsången, sedan Córdoba-departamentets hymn och sedan universitetets hymn. Och det var en föreläsning för en klass, i ett vanligt klassrum.

Jag minns på den tiden TV4 sände svenska nationalsången i slutet av sina sändningar för dagen. I Colombia är det lag. Alla TV- och radiokanaler måste sända nationalsången klockan sex varje morgon och kväll. Dessutom måste alla offentliga byggnader och alla skolor ha flaggan hissad och det nationella emblemet uppsatt.

Jag vet inte riktigt om den där nationalsångshjärntvätten på radio och TV egentligen bidrar till mer nationalism, kanske det. Men framför allt associerar jag och de allra flesta de där inledande tonerna till ¡Oh, gloria inmarcesible!¡Oh, júbilo inmortal! med "oj, är klockan redan sex", snarare än med "åh, så himla fint att bo i Colombia".

Men jag har i alla fall lärt mig texten till nationalsången.


*  Sveriges - eftersom jag vuxit upp i Sverige och lärt mig den under åren. Kanadas - eftersom jag bodde där ett år som utbytesstudent med Rotary, och varje morgon i skolan lyssnade vi på den, och innan varje rotarylunch sjöng vi den. Finlands - eftersom jag har en viss förkärlek för språket och en gång i tiden fick för mig att lära mig första versen på finska. Colombias - eftersom, tja, läs inlägget ovan.

-----
Ni glömmer väl inte bort att rösta på min blogg? Ni har fram till den 4 februari på er.

2 kommentarer:

  1. Haha. Jag kan också denna utantill (fast till skillnad från resten av min familj får jag ingen liten tår i ögat, inte ännu iaf). Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha nej, tår i ögat får inte jag heller :)

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.