Jag hade någon gång i tiden tankar om att när jag flyttar till Sverige, då ska jag skriva om hur det är att återvända, och omvända kulturkrockar och utmaningar i vardagen. Men jag vet inte, det har inte riktigt blivit av som jag hade tänkt mig.
Vi får se. Den får leva kvar ett tag till i alla fall, medan jag skriver några inlägg som ligger i utkast-mappen och väntar.
Livet rullar på i alla fall och vi mår bra.
Gael har fått en cykel, en tvåhjuling med trampor, och det är kanske det bästa som har hänt honom någonsin, om man får tro honom själv i alla fall. Han vill aldrig gå in efter förskolan, bara cykla runt, runt, runt.
Vi planerar semester, en massa veckor ska vi vara lediga i sommar, allihopa tillsammans. För första gången någonsin, faktiskt, som vi har en riktig och lång semester hela familjen ihop.
Nu när vi äntligen har två inkomster har vi också köpt en bil! Så otroligt det underlättar i vardagen ändå.
-----
Och i Colombia har det här hänt. Det har varit ett himla trassel, först skickades frågan över från konstitutionsdomstolen till kongressen, och eftersom den mest består av en bunt konservativa dinosaurier omöjliggjorde de en könsneutral äktenskapslagstiftning inom tidsramen de fått av konstitutionsdomstolen. Det skapade en slags juridisk limbo eftersom konstitutionsdomstolen redan 2011 sagt att kongressen måste styra upp det här med äktenskapslagstiftningen och de inte gjorde det. Vissa lyckades med hjälp av välvilliga notarier gifta sig ändå, men långt ifrån alla, och motståndet har varit hårt. Men nu äntligen, ett halvår efter att konstitutionsdomstolen godkänt att alla par får bli föräldrar oavsett kön, har de nu också satt ner foten och sagt att alla får gifta sig, oavsett könet på den de gifter sig med. Colombia sällar sig därmed till den exklusiva skaran av 24 länder i världen som fattat galoppen:
Jag hoppas innerligt att du fortsätter blogga! Men jag förstår precis bloggtorkan ... har ju själv varit minst sagt sporadisk med bloggandet (hade nog också lite blogg-identitetskris). Jag tycker att det är skitkul att läsa om er (nya) vardag.
SvaraRadera<3
RaderaJa vad roligt med ett livstecken från Umeåliv! Jag saknar att läsa om Colombia nu när både du och Julia flyttat tillbaka till Sverige. Era var de första bloggarna jag följde, och rätt snart efter att jag börjat läsa slutade Julia skriva och du nästan. Nu har jag hopp om fler inlägg här o i alla fall, men jag förstår att det inte är samma att skriva om Sverige.
SvaraRaderaÅh, såna kommentarer ger pepp att fortsätta ett tag till!
RaderaÄlskar att du bloggar och hoppas att du fortsätter för evigt!
SvaraRaderaMen ååååh! <3 Detsamma!
Radera