Gael och språket, två och en halv månad senare

I början av april skrev jag om Gael och svenskan, en månad efter ankomst till Sverige. När jag läser inlägget igen tänker jag mest, vad otroligt mycket som hinner hända på två och en halv månad.

Då skrev jag: "Men summa summarum: vi landade i Sverige för en månad sedan. Då hade han knappt sagt mer på svenska än enstaka ord i hela sitt liv, nu kan han formulera vissa fullständiga, om än enkla, meningar, och uttrycka väldigt mycket av det han vill få fram, på svenska. Till sommaren leker han helt obehindrat med tremänningarna i stugan, det är jag säker på. Det går i racerfart."

Ett paket med de kompletta inbundna bamseårgångarna 1974,
1978, 1979, 1981, 1983 och 1984 kom i ett paket på posten från
min morbror igår. Som julafton för en viss familjemedlem.

Det har gått i racerfart. Nu pratar han obehindrat på svenska. Borta är e-ljudet framför ord med s+konsonant, och de flesta stumma H. Vokalljuden låter svenskare och svenskare, även om det fortfarande hörs att de är under inlärning. Till och med sitt eget namn uttalar han mer med svensk språkmelodi än spansk, liksom mer studsigt.*

Han blandar en del, speciellt när han pratar med mig. Säger en mening på spanska, med ett svenskt verb som han böjer med spanska verbändelser. Ordföljden blir tokig ibland.

Men han är tvåspråkig. Nu är han tvåspråkig fullt ut.

Eller, så fullt ut det går utan att ha full koll på vad allt betyder i sitt sammanhang. För 1177 skriver till exempel att "Årstider blir viktiga. Treåringen kan ställa frågor som 'När fyller jag år? Är det före eller efter sommaren? När är det jul?'". Sådant frågar Gael aldrig om. Han har inte riktigt fattat konceptet årstider ännu. Sommar är ett abstrakt begrepp som jag inte vet om det riktigt betyder något för honom. När han pratar om sina förskolekompisar som är på sommarlov verkar det som att han föreställer sig en fysisk plats. Som sommarstugan, som är en konkret referens för honom. Sommarlov, sommarstugan, same same.

Jag kämpar på med spanskan, försöker prata spanska tills hans pappa kommer, så att han inte tappar det språket. För svenskan blir han ju översköljd av nu, av alla kompisar på förskolan, släkten, vännerna på gården, och Bamse. Hans stora idol, det enda han vill läsa just nu, och anledningen till att kraftuttryck som milda makaroner finns i hans vardagsvokabulär.

-----
* Om någon undrar, Gael uttalas med två korta vokaler, med betoning på sista stavelsen. Som Gabrielle, utan bri i mitten. Eller gasell, utan s.