onsdag 13 maj 2015

Förskolestart, igen

Det händer saker här, jag hinner bara inte skriva om det. Eller orkar inte. För såhär ser mina dagar ut: stiga upp tidigt, fixa frukost, gå till jobbet, komma hem från jobbet och hämta Gael hos mina föräldrar, fixa lite mat, umgås lite med Gael, lägga honom.

När han väl har somnat, om jag inte somnar själv på kuppen, vilket jag gör ungefär varannan kväll, så försöker jag ta itu med det mest akuta, typ packa upp någon låda eller betala hemförsäkring eller svara på något mejl. Att-göra-listan hopar sig och det känns som att jag aldrig kommer ikapp. Men det gör jag väl, tids nog, men bloggandet verkar ju uppenbarligen bli lidande.
Den alldeles egna lilla lådan

Gael har i alla fall börjat förskola från och med maj. Han fick plats på vårt förstahandsval, ett jättefint ställe med vad som verkar vara fantastisk personal, två kvarter ifrån nya lägenheten.

Så nu är det inskolning igen, vilket känns lite märkligt när han ju har gått på förskola utan uppehåll, sedan strax före sin ettårsdag, förutom de två senaste månaderna i Sverige.

Och jag kan inte låta bli att jämföra lite. När Gael började förskolan i Colombia var inskolningen tre dagar. Första dagen fick vi vara med två timmar på morgonen, sedan fick vi gå till jobbet och lämna honom där resten av dagen. Andra dagen en timme, tredje dagen en halvtimme och sedan var det klart.

Här håller inskolningen på ännu. Hela första veckan var det två timmar om dagen, den här veckan har han fått stanna i dryga tre timmar. Två timmar och sen gå hem, alltså. Nästa vecka får han börja på riktigt. Tur att mamma och pappa finns, som har skött hela inskolningsprocessen, jag vet inte riktigt vad jag hade gjort annars, ensamförsörjare av hushållet, med nytt jobb och visserligen innestående föräldraledighet men noll SGI.

För svenska barn som bara har varit hemma med sina föräldrar hela sitt första levnadsår eller två är det kanske viktigt med en långsam och försiktig inskolningsprocess. För Gael som blivit omhändertagen av andra på dagarna sedan fyra och en halv månads ålder och vars normala vardag de senaste två åren har varit att vara på förskolan hela dagarna, tror jag att det är mest lite konstigt att han måste gå hem när alla andra barnen får vara kvar.

Men hur som helst, på måndag börjar han på riktigt, och jag tror att han kommer att trivas som fisken i vattnet.

10 kommentarer:

  1. Kan det vara ett svenskt fenomen, det där med inskolning? Jag upplevde samma när min dotter som gått på dagis i fyra-fem år skulle skolas in i förskoleklass, och här i ett nytt land där de verkligen skulle behövt någon sorts inskolning kastades de rakt in i verksamheten! Som tur är gick det bra ändå, men ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skolas de in i förskoleklass också!?! Ja, det är nog ett svenskt fenomen... Vi var hos tandläkaren häromdagen och det kändes nästan som att de hade inskolning där också. "Nej, det gör vi nästa gång, vi vill inte göra för mycket på första besöket för att det inte ska kännas jobbigt" (herregud!)

      Radera
  2. Åh! Det låter ju jättebra! Hoppas han kommer trivas - det verkar ju så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer han säkert, det känns bra!

      Radera
  3. Kommer säkert gå utmärkt. Märkligt lång inskolning, vi gjorde tre hela dagar på förskolan tillsammans, sedan var det dags att vara ensam.

    SvaraRadera
  4. Trodde de flesta förskolor övergått till tre dagars inskolning. Barn anpassar sig ju snabbt så det kanske är för föräldrarnas skull som vissa kör med lång inskolning? Trist att de inte kan anpassa sig till varje barns behov.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning hur det brukar vara i Sverige..? Men i övrigt är förskolan helt fantastisk, vi är supernöjda!

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.