tisdag 24 mars 2015

Om de fjorton månaderna

Eftersom alla kommentarer till förra inlägget, både på bloggen och på Facebook, handlar om det orimliga i att Oscar är där och Gael och jag är här i en halv evighet, tänkte jag skriva lite mer (eftersom jag har googlat mig blå och mejlbombat min supersnälla migrationsexpert-kompis).

Den omedelbara anledningen till att det beräknas ta över ett år, är att antalet asylsökande är många fler än beräknat (framför allt pga kriget i Syrien), och eftersom asylärenden prioriteras hamnar de andra, såsom vårt, på hög. Men också för att Migrationsverket verkar ha världens mest ineffektiva processer. Framför allt därför, känns det som.
Men ert ärende är ju så lätt, det borde ju gå snabbare?
Ja, man kan ju tycka att det inte borde vara några konstigheter överhuvudtaget när de väl tittar på det. Problemet är att de inte tittar på det överhuvudtaget ännu. Det funkar nämligen såhär, att alla ansökningar om samma typ av uppehållstillstånd (i det här fallet som anhörig) hamnar i en och samma kö. Sedan tilldelas de en handläggare allteftersom någon blir ledig, i den ordning ansökningarna kom in.

Det är inte förrän ärendet har tilldelats en handläggare som någon faktiskt tittar på ansökningen och inser att det är världens självklaraste ärende. Vilket är helt absurt. Eftersom vi har varit gifta i snart fyra år, och äktenskapet finns registrerat i svensk folkbokföring lika länge, är det ju redan en svensk myndighet (i det här fallet Skatteverket) som har verifierat att vårt äktenskap är giltigt. Dessutom står både Oscar och jag som vårdnadshavare för Gael i folkbokföringen. Både äktenskap och delad vårdnad för gemensamma barn är ju sådant som ska bevilja uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (inte bara kan utan ska).

Då kan man ju tycka såhär: Om underlaget för att bevilja ett uppehållstillstånd redan finns i svensk folkbokföring borde det ju ske helt automatiskt. Men nej, det måste ändå stå i kö bland alla andra ärenden för att tilldelas handläggare. Vilket ger extremt långa väntetider för självklara ärenden, och också gör att det tar omänskligt länge för ärenden som kräver att en handläggare verifierar dokument eller vad de nu gör, eftersom en massa handläggartid går åt till att kolla sådant som skulle kunna bockas av helt automatiskt mot folkbokföringen.
Men ni har ju barn, de måste ju ta hänsyn till det?
Enligt lagen, ja, i praktiken nej. Det går att ansöka om förtur om man har särskilda skäl. Det gjorde jag första veckan i Sverige, men bara det tar flera veckor att besluta om, så vi har inte fått något besked ännu. Men personen som registrerade min förtursansökan ingav inte särskilt mycket hopp - i princip bara gravida och personer som är på väg att fylla 18 innan beslutet är taget får förtur.
Men ni får tjata och trycka på så att de tar tag i ert ärende snart!
 Ja. Det gör jag. Men det tjänar inte särskilt mycket till så länge inte ärendet har tilldelats en handläggare, eftersom det bara sitter i en kö som tickar fram i turordning och ingen ens öppnar filen innan det är vår tur. Den turordningen verkar vara helt automatiserad, till skillnad från beviljandet av superenkla ärenden.

När man väl får en handläggare är det möjligt att bli ett riktigt pain in the ass (och tro mig, det kommer jag att bli, jag kommer att tjata hål i huvudet på handläggaren tills vår ansökan är beviljad), och då kan det hjälpa att tjata, de vill ofta bli av med lätta ärenden så snabbt som möjligt. Men tills dess får man sådana här standardsvar av Migrationsverket: "Det är i nuläget ingen handläggare som arbetar på er ansökan och en beslutsfattande handläggare tillsätts vanligen sent i processen. Vi ber därmed om ert tålamod i väntan på mer information från oss." Sent i processen, alltså. Den som tar ungefärliga fjorton månader.
Men kan det verkligen ta 14 månader, tar de inte i för säkerhets skull?
Det är den beräknade väntetid Migrationsverket anger just nu på sin hemsida (och som de svarar på mina femtioelva mejl), och enligt de själva beräknas den såhär: "Den väntetid vi redovisar är när minst 90 procent av kunderna har fått svar." Det kan ju gå snabbare. Det kan också ta längre tid.
Men kan inte Oscar komma till Sverige medan han väntar på svar?
Han måste vara i Colombia (eller, inte i Sverige i alla fall) när beslutet tas, annars blir det avslag.  Och han måste göra intervjun på svenska ambassaden i Bogotá. Han får komma hit som turist under tiden, men han får stanna i max tre månader och han får inte jobba. Det skulle ju gå, men det skulle kosta. En extra flygbiljett tur och retur och inkomstförlusten. Plus det rent praktiska som vad som skulle hända med rummet han hyr i Bogotá och jobbet, i Colombia har man ju bara 15 dagars semester om året och tjänstledighet är inget som existerar. Kommer han hit och stannar maxtiden som turist, var ska han bo och vad ska han leva av när han åker tillbaka till Colombia igen för att vänta flera månader till?
Kan han inte söka från Sverige istället?
Det får man i undantagsfall. Men de undantagen baseras dels på anknytning, till exempel ett barn som man har vårdnaden om som bor i Sverige (så där klassificerar vi ju lätt), men dels på skälighet - att det inte är skäligt att kräva att personen ska ansöka från sitt hemland istället (för att det är krig, eller personen riskerar förföljelse, eller det inte finns någon svensk ambassad varken i landet eller i grannländerna). Där faller det.

---

Så ligger det till. Inte så himla hoppfullt, faktiskt, och maktlösheten och frustrationen är enorm över  att veta att det blir ja. När någon väl tittar en sekund på vår ansökan så blir det helt säkert ja. Bara att ingen kommer att göra det på flera månader.

Det förtar en del av glädjen och peppen över att komma till Sverige, för det var ju inte såhär det skulle bli.

34 kommentarer:

  1. Herregud. Vad jag känner med dig! Vilken deppig, frustrerande, ledsen situation! Svårt att vara glad då över det man längtade efter med en Sverigeflytt.

    SvaraRadera
  2. Usch, så himla ledsamt.

    SvaraRadera
  3. Näe, fy fan vad jag blir arg och ledsen å era vägnar. Sån outhärdlig situation.

    SvaraRadera
  4. Det är verkligen intressant att läsa detta! Som svensk som bor utomlands, i ett land där visumkraven och behandlingstiderna är rent hopplösa (Sydafrika), så tror man ju i sin dumdristighet att i Sverige där funkar det minsann. Och går snabbt! Men det gör det ju helt klart inte.
    Vilken frustration du måste känna! Och hjälplöshet! Har inga tröstande ord att ge för jag tror inte det finns några. Men, vad det än är värt, så håller jag tummar och tår för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänkte också så! Sverige är så himla effektivt, hej och hå. Tji fick jag.

      Radera
  5. Alltså borde Migrationsverket anställa fler handläggare. Och det ska de väl göra... Det är hemskt för alla som väntar: anknytning, flykting... De olika personernas lidande går ju inte att ställa mot varandra och därför finns det ingen anledning egentligen att vissa ärenden ska hamna högre i högen än andra.

    Fast det hade ju förstås varit finfint om det funnits en "snabbkassa" som man kunde skicka sitt ärende till! Typ: Uppfyller ditt ärende följande krav, om ja klicka här och skicka in. Då har den som ansöker redan gjort en bedömning, eller varför inte någon ambassadtjänsteman?, och då kan Migrationsverkets snabbkasseavdelning kolla snabbt och avgöra om den ska stå kvar i snabbkassekön eller läggas i långsamkön. Åh! Jag kanske borde skriva till dem och föreslå detta! :) Eller blir det orättvist ändå?

    Jaja... Jag hoppas i alla fall att Oscar snart kan komma hit MED uppehållstillstånd och att han kan börja sitt nya liv i Sverige. Det är attans att det är så långt till Colombia - och dyrt... och allt det du skrev.

    Ditt inlägg förmedlar åtminstone en massa kunskap som kan vara till nytta för fler i samma situation. Även om det är frustrerande så förstår man varför och då kanske det är lättare att acceptera?

    Jag håller tummarna!

    SvaraRadera
  6. Oh, jag vill ge dig lite hopp.
    En vän till mig blev kär i en utbytesstudent och blev sambo, när hennes studentvisum gick ut blev det lite jobbbigt.
    Först sas det att hon också var tvungen att söka från Kina (det är så det står på hemsidan) men efter att ha bokat möte och träffat en handläggare, så kunde man minsann söka från sverige.
    Sedan skulle det ta typ 14 månader, men blev klart på 2-3 månader.

    SvaraRadera
  7. Åh, skickar några styrkekramar och håller alla tummar och tår för att det ska lösa sig snabbt ändå. Fy fan vad frustrerande : (

    SvaraRadera
  8. I think it is standard to say it will take 14 months but I do not think it is a reality. I applied for the Swedish residency in December and I got it in 6 months. They just sent me an email and I think my husband got a letter..do not remember. And keep in mind that we just got married and we did not have any children. So I do not think it will take 14 months for you. Maybe it will take a bit longer because your husband is coming from South America (I was coming from the US) but you have been married for a while and you have a child together. It will not take that long!

    SvaraRadera
    Svar
    1. But they have increased the estimated time heavily during the last year... Anyway, I really hope it goes quicker!

      Radera
  9. Låter tungt att vänta! Hoppas verkligen att ni har tur och att det löser sig lite fortare ändå!!!

    SvaraRadera
  10. Läser ibland eftersom jag har en avlägsen släkting som bott i Colombia med sin man (därifrån) och deras två barn. Hon fick jobb i Sverige förra april och mannen var tvungen att jobba kvar till senhösten, då fick dom exakt samma besked som ni om tid. Som jag fattade det gick hon faktiskt upp på M-verket och grät. För det är förfärligt. Och han börjar nu jobba om en vecka och har alla papper i ordning.
    Hoppas det löser sig för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hurra för dem! Och det känns ju inte som ett helt osannolikt scenario, att gå upp på Migrationsverket och gråta, faktiskt...

      Radera
  11. Hej!
    Jag förstår din tanke, men det hjälper inte att tjata. Jag håller mig strikt till ansökningsdatum och placerar de som ringer/mejlar orimligt mkt längst ned för att markera att tjat hjälper ej. Kompletta ärenden får beslut snarast och från med 1 april ska fler och fler handlägga i den elektroniska sfäten som ert ärende befinner sig.
    Jag har faktiskt en liten lista med nr som jag väljer att inte svara på när de ringer. utan jag tar 'tjatmonstrena' i slutet av dagen med mitt effektiva mantra av 'turordning och akuta ärenden först'. Efter ett tag ger de upp och inser att ALLA som söker vill bo med sina nära o kära och att de allta flesta ärenden, är solklara ärenden som din familj. Många är gifta med barn, nyetablerade förhållanden är i klar minoritet.

    Jag håller ändock tummarna att ni får ett beslut snarast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Also, den tiden jag lägger på mejl och telefon till anhöriga som bara vill veta om beslut, är tid som tas från handläggning. Jag skulle säkerligen kunna fatta ca 3-7 fler beslut om jag inte kommunicera ut standardsvar till personer som tror att jag kommer att ha glömt deras ärende om de ej ringer varje dag 10.15. Tro mig, min enhet glömmer aldrig ett ärende, det är människoöden vi hanterar och jag ser till kommunicera snarast om jag vid första granskning upptäcker att nåt fattas och jag begär alltid in elektroniskt för att vinna tid jmf med postgång. Dock finns det alltid ett par personer som ändå hellre postar än mejlar? Födda på 70 och 80-talet och vana vid internet... Den tid det senare tar att skicka tillbaka bilder i original jmf med om de mejlat dem istället...

      Radera
    2. Tack för dina kommentarer! Jag fattar ju det här med att om ingen skulle hålla på och tjata skulle det gå mycket snabbare. Samtidigt känns det så himla outhärdligt och orimligt med FJORTON MÅNADER att det är helt omöjligt att stå ut med tanken att bara sitta hemma och vänta. Jag vet inte vad vi ska göra, faktiskt. Jag hoppas att vi mot alla odds ändå blir beviljade förtur. Men om vi inte blir det, du som vet, vad är en realistisk tidsram som vi kan tänka oss (jag vet att alla ärenden är individuella och räkna med 14 månader och blablabla, men ge oss någon liten halmstrå att hänga upp lite hopp på, jag sitter här på andra sidan jorden med en treåring utan sin pappa...)?

      Radera
  12. Hej! Det är tyvärr väldigt långa handläggningstider, sist jag kollade i E3 (arbetar med att få ned pappersärendena till) så skickade de ut kallelser till ambassader för de som sökt september/oktober.
    Förtur kan bli väldigt svårt, men efter att han varit på sin intervju, finns det inget som hindrar honom att resa till Sverige via ett annat Schengen-land om han är viseringsfri/har visum. Vi ser nämligen inte att han är i Sverige om han reser in via ett annat Schengenland.
    I ärenden där det finns barn inblandade och allt är reko, så resonerar våra beslutsfattare att ingen skada skedd och vi på MigV får ju som sagt var ej reda på det... Jag är säker på att det är många viseringsfria och andra med visum som har gjort så där jag har handlagt men det jag ej vet etc.
    Ni bokar sedan tid i Umeå efter beslutet och kortet skickas hem till er. Han kommer visserligen ej kunna aebeta/folkbokföra sig etc. fram till beslutet, men ni är i vart fall tillsammans!
    Der kommer som sagt var skjutas till flertalet handläggare till E3, sedan nyanställer vi (bara på min enhet) 7-8 stycken nya handläggare nu i april. Förhoppningsvis kommer vi ikapp med onlineansökningarna!
    Best of luck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kallelse till intervju nu för de som sökt i september/oktober, det innebär ju en väntetid på sju månader bara på intervjun... Det är ju helt otänkbart, även om väntetiden kanske blir en månad kortare eller så nu med nyanställningarna. Åh, så hopplöst allt känns.
      Men tack för vettig information och kloka råd, det uppskattar jag mycket!

      Radera
  13. Känner så med er i detta..! <3

    SvaraRadera
  14. Shit!! Det jag undrar är hur det kan ta såå lång tid nu när det bara tog typ 4 månader för oss år 2012. Har det hänt ngt? Är det pga alla flyktingar? Fler ärenden att ta hand om?

    Emily the strange

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tydligen är det framför allt det. Väldig ökning av asylansökningar, inte motsvarande ökning av handläggare... :(

      Radera
    2. hej,,,vilken årstid jobbar ni med nu då?skulle bli väldigt glad och veta det,,,tack

      Radera
    3. Hej
      Det går sakta men säkert framåt. Just nu har vi börjat komma tillbaka från semester och jobbar med och skickar intervjukallelser för ärenden som kom in i November.
      Jag vet att det är långa väntetider men håll ut och tänk på att det är många andra i samma situation. Vi gör vårt bästa.
      Hoppas det hjälper.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.