söndag 8 februari 2015

Förskottsfirande

Vi tjuvstartade firandet av Gaels treårsdag igår med att, precis som förra året, ordna picknick i parken tillsammans med våra kompisar, och några av Gaels.

Trots att årets version av torrperioden har varit minst sagt opålitlig så lyckades vi pricka in en förmiddag med strålande sol (som sedan övergick i spöregn på eftermiddagen). Vi var en massa vänner och cirka ett ton picknickmat.
När solen väl lyser i Bogotá så lyser den starkt
Flera av Gaels små kompisar var med, men han hade mest ögon för en. När Antonia är med är det de två mot världen. Två små yrväder med exakt likadan personlighet, som kramar omkull varandra varje gång de ses, och som sedan aldrig är stilla tillräckligt länge för att kunna hamna skarpa på kort båda två samtidigt.
Antonia och Gael
Picknick, det enklaste och samtidigt bland det trevligaste sättet att ordna födelsedagsfirande. Och troligtvis sista gången på väldigt länge det här februaribarnet kan fira sin födelsedag så.

För övrigt tänkte jag när jag stod i duschen igår morse tio minuter innan picknicken som vi hade bjudit in till, i en park i en annan del av stan, skulle börja, att det nog hade känts som en lite stressig situation i Sverige. När vi kom till parken 40 minuter efter utsatt tid var vi först på plats. Jag förutspår en framtida kulturkrock.

6 kommentarer:

  1. Tre år! Hurra och grattis! Jag tycker att tiden går långsamt med barn, men att andras barn blir stora så fort - hehe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha eller hur! Jag tänker att din Victor är typ... ett, ett och ett halvt... Fast jag VET att han ju är bara ett halvår yngre än Gael.

      Radera
  2. ha ha... kulturkrock på den! Vi kom igår typ 11.03 och var sist av alla... jag ville inte vara för tidig!

    Hurra och grattis!!! Ja, så underbart att kunna fira i en park! Ja, nästa år blir det nog museum för oss - känner att jag bor för litet för att bjuda hem föräldrar jag knappt känner...

    Snälla, fortsätt blogga några månader med kulturkrockar och hur det känns att flytta hem...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha hjälp! Undra hur lång tid det tar för mig att lära mig att komma i tid igen... Och att "komma i tid" faktiskt betyder att anlända på angivet klockslag och inte att komma inom typ en halvtimmes-timmes radie från klockslaget.

      Jag fortsätter nog ett tag! Jag har ju i alla fall minst ett på lut, som vi pratade om på instagram idag :)

      Radera
  3. Tänkte på samma sak då jag firade mitt avsked i lördags. Festen började klockan nio, och några av gästerna anlände kl 01, haha, som om det vore det normalaste i världen. Och ja, kl nio var ingen på plats, inte ens jag...

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.