Idag fyllde vi ett år som familj tillsammans i Sverige. Ett år sedan den där morgonen jag äntligen fick möta upp Oscar på tågstationen i Umeå, och jag äntligen kunde andas igen, efter en väntan som stundtals kändes oändlig.
Gael sov den där tidiga morgonen, han fick vakna bredvid sin pappa för första gången på fyra månader (som även finns på film här - minut 1:15).
Ett år av gemensamma lärdomar, som vad ett UT-kort är eller hur SFI funkar, och ett år att börja skapa en ny vardag tillsammans, äntligen. Bitarna börjar falla på plats nu. Varsitt heltidsjobb, en lång semester tillsammans för första gången. Planer för framtiden i Sverige.
Allt är enklare nu.
Så härligt att läsa. <3
SvaraRaderaTack!
RaderaHar det redan gått ett år? Tiden springer verkligen iväg! Älskar era filmer om Gael, de är så fina :)
SvaraRaderaJa, eller hur! Tiden går så himla fort!
RaderaOj har det redan gått ett år? Jisses! Det är läskigt vad tiden går fort! Ta hand om varann och ha en fin sommar! Åsa
SvaraRaderaJa, vet inte riktigt hur det har gått till!
RaderaÄlskar den sekvensen i filmen - blir alldeles tårögd. Så himla fint.
SvaraRaderaJag också :)
RaderaSå otroligt rörande att se den bilden och den sekvensen i filmen. Tänker på detta ofta - så galet det var att ni var tvungna att vänta på olika håll. Världen ibland alltså... Men underbart att ni är tillsammans nu i alla fall. Och ja, jättefina filmer om/till Gael, jag har samlat (massor av) klipp för att göra likadana till Nils nån dag när tiden finns (kan ju dröja..hehe).
SvaraRadera