Typiskt svenska hem

För länge sedan skrev jag ett inlägg om typiska colombianska hem.

Såhär några månader efter sverigeflytten finns det några detaljer som har slagit mig i svenska hem, eftersom jag helt vant mig av med att se dessa i Colombia. Det här är topp-tre detaljer som återfinns i nästan varje svenskt hem - och nästan inget colombianskt:

Skoställ och hatthylla
Första skillnaden märks redan i hallen. I Colombia, som i de flesta länder utanför Norden, har man skorna på sig inomhus. Därför finns inte heller något skostställ i hallen hemma hos folk.

Men oftast inte heller någon hatthylla, eller krokar, eller något överhuvudtaget där man kan hänga av sig ytterkläderna. Inte ens i Bogotá som inte är särskilt varmt och där folk oftast använder jacka. Svenska hallar känns väldigt möblerade i jämförelse.

Klockor
Svenska hem känns som att de är fulla med klockor överallt. Väggur och små prydnadsklockor. I Colombia kan jag inte dra mig till minnes ha sett en enda klocka på väggen hemma hos någon. Eller på något kontor heller, för den delen.

Det är ju inte bara en skillnad i inredningssmak, utan reflekterar kulturen. I ett land där förhållandet till tiden är ett helt annat, och där det inte är några problem att komma klockan tre till en lunch som man var bjuden till klockan ett, blir det såklart inte lika viktigt att hålla reda på tiden precis hela tiden.

Den enda klockan vi någonsin hade i vår lägenhet i Colombia var mikrovågsugnen. Här i Sverige sitter det faktiskt en på väggen i vårt kök. Den fick jag av farmor som tyckte att vi inte kunde vara utan en.

Termometer
Inte något som alla hem har, men väldigt många. Även det blir såklart viktigare i ett land där klimatet och årstidernas skiftningar påverkar livet väldigt mycket.

När medeltemperaturen skiljer någon grad över hela året blir inte en termometer någon nödvändig pryl.

Hyr vår lägenhet i Bogotá!

Vår lägenhet i Bogotá är till uthyrning.

Den är på 64kvm och har parkeringsplats och förråd. Vardagsrum, kök och arbetsrum med öppen planlösning, plus två sovrum, två badrum och tvättstuga. Och det finns diskmaskin! Försök hitta en lägenhet i Colombia som har det.

Den ligger på 17 våningen med utsikt västerut över Bogotá, på Calle 32 med Carrera 13, mitt emellan la Séptima och la Caracas, med ett kvarter till Transmileniostationen Profamilia och ett kvarter till Estación Museo. Kolla in google street view här.

Hyran är på $1.500.000 och administrationen $200.000, och räkningarna är estrato 4.

Här kommer bildregn - möblerna är nuvarande hyresgästers, men lägenheten hyrs ut omöblerad:

Köket

Vardagsrummet

Matrummet / arbetsrummet

Stora sovrummet

Det mindre sovrummet

Utsikten från balkongen

Slå till! Jag kan mejla fler bilder, jag har även bloggat en del bilder tidigare på den tiden vi bodde i lägenheten, här:

• Arbetsrummet här och här
• Vardagsrummet här, här och här
• Köket här och här
• Stora sovrummet här, här och här
• Lilla sovrummet här

Hagamannen och paramilitärerna

Det kändes inte som så speciellt bra tajming att flytta tillbaka till Umeå ganska exakt samtidigt som Hagamannen, Sveriges kanske mest kände (och våldsammaste) serievåldtäktsman, släpptes ur fängelset. Släpptes trots att han tidigare nekats permission, trots att kriminalvården tror att han är farligare nu än när han sattes i fängelse.

Jag måste erkänna att min primitiva sida kände viss skadeglädje när nyheten om att han misshandlats kom ut. Lite rätt åt honom-känsla. Och när polisen ganska tydligt markerar att de inte tänker lägga ner mycket krut på att leta gärningsmännen när de till tidningen säger att "Vi har inte jobbat med det här under natten, för det har vi inte resurser till, men vi fortsätter i dag i konkurrens med annat som hänt."

Men min tänkande sida, känner att det här med privat rättsskipning är en väldigt farlig väg att gå. Visst är det mycket som säkert skulle kunna förbättras med rättssystemet, men det uppnås inte genom att ta rättvisan i egna händer.

Privat rättsskipning, eller lynchningar, är vanligt i Colombia. Precis som, gissar jag, i många andra länder där rättssystemet - såväl polisen som domstolarna - inte kan eller vill göra sitt jobb ordentligt. Rån är vanligt, och det är extremt sällan som polisen gör något åt saken. I princip bara om rånaren blir tagen på bar gärning, och även då släpps de oftast nästa dag. Det vet ju alla, så därför bemödar sig många inte ens att ta omvägen om polisen utan drar ihop en mobb som attackerar rånaren direkt. Oftast klarar rånarna sig undan med blåmärken, ibland klarar de sig inte alls, som 16-åringen som blev ihjälslagen av en lynchmobb i Bogotá i februari i år.

Förutom det totalt oproportionerliga och godtyckliga i straffen när allmänheten tar rättsskipningen i sina egna händer, och den uppenbara risken för att ta fel person, så kan hela mekanismen också infogas i en väldigt obehaglig logik. För det är en sak att en av Sveriges kanske mest avskydda män blir nedslagen en mörk augustinatt. Men det sänker tröskeln för att göra något liknande igen. Och igen. Och att ta saken i egna händer för att staten inte gör det den ska, för att försvara privat egendom eller sig själv eller nära och kära mot ett indirekt hot, det är exakt samma logik som ligger bakom en av världens vidrigaste och våldsammaste privata arméer, Colombias paramilitärer. Vi vill inte gå den vägen.

Mindervärdeskomplexet

En av baksidorna med att flytta hem till Sverige vid 35, när jag senast var bofast i landet som universitetsstudent, är att det är lätt att känna sig lite efter.

Alla andra har så himla uppstyrda liv nuförtiden. De har egna hus och radhus och trädgård och bil och fina möbler och dricker dyrt vin ur riktiga vinglas.

Själv ägde jag en fåtölj och en spegel. Och så en massa lådor med gamla brev och fotoalbum och dagböcker och det som rymdes i några resväskor över Atlanten. I stort sett hela resten av vårt hem har vi fått eller handlat billigt på loppis och köp- och säljsidor.

Jag gillar vår lägenhet. Den är mysig, och jag tycker att vi har fått det fint hittills. Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite efter, i vår hyreslägenhet i allmännyttan med allt vårt omaka porslin. Alla andra har det, inte nödvändigtvis finare, men mer ordnat på något vis. Så som man har det när man är 35. Medan vårt hem är lite i det där uppbyggnadsstadiet, första-riktiga-jobbet-efter-examen-stadiet.

Men sen tänker jag, när jag får den där kusinen-från-landet-känslan, att jag hade säkert också haft allt det där idag om jag inte bott ett år i Chile och två år i Argentina och sju år i Colombia. Men jag skulle aldrig vilja byta ut mina tio år i Latinamerika mot alla vuxenpoäng i världen. Tids nog kommer nog jag också att ha allt det där andra. Bara lite senare än resten, men det får det vara värt.

La tierra del olvido

Carlos Vives, en av Colombias mest folkkäre artister (som spelar vallenato med popstuk), har just släppt en remake av en av sina gamla låtar, i samarbete med Colombias officiella turistmarknadsföring.

Den är fantastisk. Den är så himla mycket Colombia, den rosaskimrande och bedövande vackra biten av landet.

Och den har de stora namnen från olika genrer och delar av landet. Reggaeton-artisten Maluma, tropipop-sångerskan Fanny Lu, popsångaren Fonseca, joropo-artisten Cholo Valderrama, gruppen Herencia de Timbiquí som blandar traditionell musik från Stilla Havskusten med moderna toner, gruppen el Coral Group som spelar traditionell musik från Colombias karibiska öar, och så en av de största, Andrea Echeverri, frontfigur från Colombias mest kända rockband, Aterciopelados.

Se den! Och längta lite till Colombia:

(PS. Originalvideon från 1995, som inte precis hade samma produktionsbudget som versionen 20 år senare, finns här)

Valentina och Santiago vs Elsa och Lucas

Colombias största dagstidning El Tiempo publicerade nyligen listor på de vanligaste namnen för colombianska bebisar. En av de vanligaste googlingarna till den här bloggen är faktiskt colombianska namn, så här kommer facit. Mellan 2000 och 2014 var det här de vanligaste namnen som registrerades i Colombia:

Topp-10 flicknamn, enkelnamn:

1. Valentina
2. Mariana
3. Isabella
4. Daniela
5. Valeria 
6. Sofia
7. Natalia
8. Gabriela
9. Juliana
10. Manuela

Topp-10 pojknamn, enkelnamn:

1. Santiago
2. Sebastián
3. Samuel
4. Alejandro
5. Nicolás
6. Daniel
7. Mateo
8. Alexander
9. Emmanuel
10. Jerónimo

Lika vanligt som enkelnamn är också dubbelnamn, och jag vet inte riktigt hur de skiljer rent statistiskt mellan dubbel- och enkelnamnen, eftersom de ändå skrivs separat utan bindesstreck. Kanske de som vanligtvis används som dubbelnamn? I alla fall, de vanligaste dubbelnamnen är dessa:

Topp-10 flicknamn, dubbelnamn:

1. María José
2. Luisa Fernanda
3. María Camila
4. María Fernanda
5. María Alejandra
6. Laura Sofía
7. Paula Andrea
8. Ana María
9. Laura Valentina
10. Ana Sofía

Topp-10 pojknamn, dubbelnamn:

1. Juan David
2. Andrés Felipe
3. Juan Sebastián
4. Miguel Ángel
5. Juan José
6. Juan Camilo
7. Juan Pablo
8. Juan Esteban
9. Juan Diego
10. Jesús David

Alexander är det enda namn som finns med på topplistan både i Colombia och i Sverige.

Gael, föga förvånande, toppar ingen lista någonstans. I Sverige delar han namn med 58 personer. I Colombia vet jag inte hur många Gael de är, men han har inte särskilt många tocayos där heller.

I Colombia finns ju ingen myndighet som sätter stopp, utan du kan få heta lite vad som helst, men vill du smälta in i mängden, satsa på nästan vilket dubbelnamn som helst med María eller Juan, eller om du är mer lagd åt enkelnamnshållet så är det Valentina och Santiago som är Colombias motsvarigheter till Sveriges Elsa och Lucas.

Semestern 2015

Här kommer en bildkavalkad från sommarstugan. Dagarna med mina kusiner och deras barn, Gaels tremänningar. En repris av mina barndomssomrar.

Lille kaptenen ville mest åka snabbare! snabbare!

Tremänningarna på väg ner till bryggan för att fånga spigg.

I sommarstugan finns alltså nuförtiden sammanlagt åtta tremänningar från fyra års ålder och nedåt. Vi lyckades aldrig samla dem alla åtta på bild samtidigt. Det här är bästa försöket, men Folke saknas. Och det var omöjligt att få alla att samtidigt le, titta in i kameran och inte ha händerna framför sitt eget eller någon annans ansikte. Som det brukar vara.

Sju av åtta tremänningar: Gael, Malte, Bo, Solveig, Moa, Tage och Melker

Vi köpte gemensamt en studsmatta till hela tremänningshögen. Största sorten. Det var lätt sommarens bästa investering.

Det är ju såhär man vill minnas sommaren. Och de dagarna fanns ju också...

...men egentligen är ju den här bilden mer representativ för vädret sommaren 2015. Tur att vi hade det så himla bra ändå.