Livet som händer

Tack för alla förslag och all pepp! Jag ska ta itu med dem alldeles snart. Nu, hade jag tänkt, men livet kom emellan. Livet som inte alltid blir som man har tänkt att det ska bli.

Den här nyheten skulle inte berättas såhär på bloggen. Det var meningen att det skulle vara en helt annan nyhet att berätta, men allt går inte att styra över. Ibland blir saker i livet inte alltid som man har tänkt sig.

Gael skulle ha blivit storebror i december, men nu kommer han inte att bli det längre.

 Efter tredje dagen med blödningar åkte jag in till sjukhus i lördags och läkaren konstaterade att det visserligen fanns en hinnsäck som motsvarade 12 veckors graviditet, men inget foster som fortsatt växa efter graviditetens första veckor. Ett så kallat uteblivet missfall, när kroppen inte själv stött ut. Jag blev inlagd, fick mediciner och till slut sövd och skrapad.

Inte alls det vi hade tänkt oss.

Samtidigt är det så att ungefär en av sex graviditeter slutar i missfall, de allra flesta innan utgången av graviditetens första 12 veckor. Det är naturens egna urvalsprocess och oftast inget som går att påverka. Men det pratas inte mycket om det, och det är så lätt för många att känna att det beror på dem, att de har något fel eller har gjort något fel.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är min absoluta hjärtefråga och det är min fasta övertygelse att vi måste prata mer om allt som har med detta att göra, det fina och det fula. Det är med den övertygelsen vi har berättat för världen om både graviditeten med Gael och denna, innan vi är på den trygga sidan av den magiska 12-veckorsgränsen. För att vi måste kunna prata även om när det inte blir som det var tänkt.

Livet går vidare och vi hoppas på fler chanser men det känns som en stor sorg ändå. Men jag är övertygad om att det för många är en sorg som känns lättare att bära med vetskapen om att man inte är ensam.

Vad vill ni läsa?

Tack för er fina respons på förra inlägget! Vilken kärleksbomb!

Jag hänger nog kvar ett tag till ändå. Men det är svårt att komma igång, vad vill ni läsa om egentligen? Minns inte riktigt vad jag brukar skriva om ens. Något ni vill fråga om?

Nedlagd?

Den kommentaren dök upp häromdagen och det är ju verkligen en relevant fråga eftersom senaste blogginlägget jag publicerade var i början på januari och nu har det redan hunnit bli maj.

Jag vet inte hur det blir i fortsättningen men ska jag sluta blogga så tänkte jag i alla fall berätta det, inte bara låta bloggen liksom bara tyna bort.

Livet har pågått i alla fall, även om inte bloggen har gjort det så mycket under våren. Gael har blivit fem år, vi har varit i fjällen och i Japan och huset är snart färdigt för inflytt.

Såhär var det i Japan:

Det var varmt! Mycket varmare än i Umeå i alla fall.

Vi hann till körsbärsblomningen!

Gael och Oscar

Vi hälsade på min colombianska vän Juliana som bott i Japan i en massa år och där träffat en svensk som hon gift sig och fått barn med. Ett annat colombianskt-svenskt par alltså. Det var ett helt fantastiskt och otroligt fascinerande land. Inte direkt en resa-med-barn-destination egentligen, men vi har fått ett barn som är en himla stjärna att resa med. Tålmodig, flexibel och anpassningsbar som få när det gäller.

Äntligen fick vi också möjlighet att resa. Det var en bonus med sverigeflytten vi pratade mycket om när vi bodde i Colombia. Att ha vettig semester och vettig lön gör det så himla mycket enklare än med colombiansk inkomst och 15 semesterdagar om året. Ännu enklare kommer det att bli när Oscar väl får ansöka om svenskt medborgarskap och slipper ta en semesterdag och betala en tusenlapp för att åka till Stockholm tur och retur över dagen för att personligen hämta upp pass med japanskt visum på Japans ambassad...

-----
Jag vet inte om jag är tillbaka i full fart, men nedlagd är bloggen inte riktigt ännu.

Huset

Det här gjorde vi förra året som jag inte berättat om på bloggen ännu: Köpte hus!

Vi sålde ju vår lägenhet i Colombia, eller rättare sagt så håller vi på att sälja den för fullt, köpekontrakt är skrivet men slutbetalningen och lagfarten är inte gjord ännu. De pengarna pytsar vi in i ett alldeles nybyggt radhus. Så nybyggt att det faktiskt inte är byggt ännu, men till våren kommer det att vara det.

Då flyttar vi in i vårt lilla hus nära älven. Tills dess ska vi välja, välja och välja. Alla dessa val! Det är ju vansinnigt roligt, och lyxigt att få välja hur ens hem ska se ut och få det fixat av proffs. Men det är samtidigt så svårt. Välja golv, välja kakel i köket, välja klinkers i badrummet, välja tapeter och väggfärger, välja köksluckor, köksbänk... Det är så många val på en gång och det är inte så lätt allt man har att utgå ifrån är ritningar och ens egen fantasi. Hoppas det blir lika fint som i våra huvuden.

Ett alldeles eget litet radhus, med en alldeles egen liten gräsplätt till sommaren. Drömmen.