söndag 1 mars 2015

Avslut efter avslut

Nu börjar avsluten på riktigt. I fredags var det sista dagen på jobbet, mitt älskade jobb, där jag var i tre och ett halvt år, innan jag bytte, för att sedan efter ett år komma tillbaka igen.
Mitt skrivbord det senaste halvåret. Tomt och urstädat.
Sedan ägnade vi helgen åt att flytta ut ur lägenheten. I lördags kom alla som köpt möbler förbi och hämtade dem. Och sakta tömdes lägenheten.
Nedmonterad säng och madrasser och sängbord som väntar på att bli upphämtade.
Sedan packade vi. Och rensade. Och slängde. Och packade. I en halv evighet. Vi trodde att vi skulle bli färdiga, men det blev vi inte. Det tar lång tid att reducera en hel lägenhet till tre resväskor. Idag åkte vi tillbaka till lägenheten igen och fortsatte. Nu är äntligen lägenheten tom och allt vi har är sålt, skänkt, slängt eller nerpackat i resväskorna.
Allt vi har nuförtiden. Nästan.
Vi flyttar med tre resväskor och tre handbagage. Plus en väska vi skickade med Julias mamma när hon åkte tillbaka till Sverige i januari. Plus lite som vi skickat med mina föräldrar varje gång de rest tillbaka till Sverige. Plus ett paket vi ska skicka på posten med Gaels cykel och lite annat. Men ändå. Det är ganska lite för att ha haft ett helt bohag.

Imorgon börjar nedräkningen. Sista hela måndagen i Colombia. Sista veckan. Den ska jag ägna åt luncher och fikor och all byråkrati det innebär att säga upp ett liv i ett land.

20 kommentarer:

  1. Vilken förändring på gång! Förstår att det är mycket praktiskt att lösa. Ska bli intressant att höra hur ni upplever Sverige sen!

    SvaraRadera
  2. Åh! Om du fick säga i procent hur mycket det är peppigt/sorgligt, vad skulle fördelningen bli då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du fick ett helt inlägg!
      http://colombialiv.blogspot.com/2015/03/hur-det-kanns.html

      Radera
  3. Oj, så spännande! Minns väl hur det var att sälja, skänka bort och flytta hem med två resväskor. Skillnaden i mitt fall var väl att jag fortfarande hade kvar x antal kartonger med saker som fick komma efter sisådär 5 år senare (Mina föräldrar flyttade ner ALLT jag ägde till Spanien år 2000 inkl. mina gamla leksaker, skolböcker etc)

    Jag tyckte det var ganska befriande att bara leva med det lilla jag ägde, att inte ha så mycket saker. Det är mycket känslor men samtidigt en chans att börja om på nytt, förändras, ta nya beslut. Skapa ett nytt liv!

    Oj, så spännande det är att få följa med på din/er resa, tillbaka till Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj ALLT! Nej, jag har ju lite sånt också, de grejerna ligger i kartonger hemma hos mina föräldrar. Så jag har ju lite mer än vad som ryms i de där resväskorna...

      Men visst är det en befriande känsla! Jag gillar den även om gallringen var svår!

      Radera
  4. Jag skulle nog vilja säga att det är en hel del saker som du har här hemma som väntar på dig! 6 bananlådor med grejer, massor med barnkläder och böcker, böcker m.m. Jag tycker att vi har fyllt upp "din skrubb" med massor av grejer.

    Men naturligtvis så är det bara en bråkdel av allt som ni har haft under er tid i Bogotá.

    Vi börjar snart att förbereda era rum här hemma, snart är sängarna bäddade och vi måste anpassa huset efter en treårings nyfikenhet. Vi har det inte särskilt anpassat idag.

    Men till sist VÄLKOMNA HEM
    mamma o pappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant... Får ta en genomgång nu när jag kommer hem!

      Kram

      Radera
  5. Så vemodigt och spännande på samma gång!
    Kommer ihåg känslan när jag flyttade hem. Helt plötsligt är man där liksom. På riktigt. Den där hemlängtan man hade och flytten man ville göra.. Men när det blir ett faktum och sakerna är packade så känns det lite sorgligt också. Nästan som ett svek. Men mot nya äventyr!! :)
    Lycka till och snälla snälla snääääälla fortsätt blogga!!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så!
      Och ja, jag fortsätter! Ett tag till i alla fall....

      Radera
  6. Jag som grät så det skvalade över halva Atlanten efter tre veckor i våra barns Colombia i julas... Hur många tårar kommer du gråta under er resa över Atlanten efter så många år i Colombia? Hur tror du känslorna kommer bli?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många! Jag tror att det kommer slå mig att det är på riktigt när jag väl sitter där på planet...

      Radera
  7. Åh. All styrka till dig alltså. Det är ju en jävla känslostorm!

    SvaraRadera
  8. Förstår att det är med blandade känslor du går framtiden till mötes. Hoppas att allt ordnar sej för er i Sverige på bästa sätt även om det kommer att bli lite svårt att ställa om sig till "det perfekta" Sverige.....Lycka till, hoppas vi får följa med er ett tag till. Annalena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att det kommer att bli en del kulturkrockar! Börja planera, komma i tid, allt sånt... hjälp!

      Radera
  9. Usch, tufft med alla avsked, sorgligt med lägenheten. Jag gissar att det på sätt och vis blir rätt skönt när allt är över och ni är på plats i Sverige?
    Helt otroligt att lyckas ta så lite med sig efter en hel lägenhet. Beundransvärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir väldigt skönt. Jag längtar efter maj också, då vi får vår egen lägenhet och kan packa upp på riktigt!

      Radera
  10. Holy craaaaaap! Alltså du skriver så fint och bra, jag förstår om du är fast i allt det praktiska och knappt hinner tänka men shit: "[...] och all byråkrati det innebär att säga upp ett liv i ett land." Jag blir lite lipig! Och då kan jag inte alls relatera, bara med hur jag har flyttat inom Sverige, men vafalls, jag gissar att jag besöker min gamla hemstad Hultsfred lika sällan som du kommer åka tillbaka till Colombia typ.. Livet! Så urcoolt och fint!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.