Den kanske bästa historien från söndagens val är nog den om Bello, förorten till Colombias näst största stad Medellín.
Bello hade en enda borgmästarkandidat i valet, konservativa partiets Germán Londoño. Denne Londoño råkar för övrigt vara nära vän med Bellos före dette borgmästare och senare kongressledamot, Óscar Suarez Mira, som numera sitter bakom lås och bom efter att det visat sig att han haft nära band till parmilitärerna och använt dessa som utpressningshjälp för att få röster.
Hur som helst. Eftersom det inte fanns några andra kandidater i valet trodde Londoño på en paradseger. Det var klappat och klart.
Det tyckte däremot inte Bellos invånare.
När rösträkningen var färdig på söndagskvällen stod det klart att för första gången någonsin i Colombias historia var det blankrösterna som vunnit.
Valet måste nu göras om inom en månad, och Londoño får inte längre ställa upp.
Demokratin verkar ha kommit till Bello.
Härligt!
SvaraRaderaTufft!
SvaraRaderaVad bra. jag visste inte om det.
SvaraRaderaAnnika, jag ska lära mig varenda detalj i den här historien och sen ska jag läsa upp den ur minnet för alla som någon gång påstår att man "lika gärna kan skita i att rösta som att rösta blankt".
SvaraRaderaFy farao vad bra!
Fan vad bra!
SvaraRaderaJag en trogen läsare av din blogg (även om jag allt för sällan lämnar en kommentar) och därför vill jag uppmärksamma den lite extra. Jag har därför tilldelat dig en Versatile Blogger Award som finns att hämta i vår blogg.
SvaraRaderahttp://swaussie.blogg.se/2011/november/versatile-blogger-award.html
Kram
Hurra, så jävla bra!
SvaraRaderaLite off topic men....
SvaraRaderaDu har något fantastiskt framför dig med förlossning och allt. Jag var också besatt av förlossningshistorier innan jag födde.
Kram Annika
Det VAR definitivt en bra historia!
SvaraRadera