tisdag 8 november 2011

Att resa bort och missa världsnyheter

Tre dagar hann vi vara borta, utan internet eller värst mycket kontakt med omvärlden. Då smäller militären till och bombar ihjäl FARC-gerillans högste höns, Alfonso Cano.

Vi hann skymta det på en löpsedel, och se ett extrainsatt tal av presidenten till nationen på TV, men inte så mycket mer. Ackompanjerat av närbilder på Canos lik.

Det känns alltid märkligt när något stort händer som man bara missar. För att alias Alfonso Cano dött är stora nyheter i Colombia. Så stora som de kan bli. De innebär såklart inte på något vis att det är över för FARC, flera nya ledare står på kö för att ta över posten. Under tiden jag bott i Colombia har minst tre av gerillans allra högsta skikt dött i militäroperationer - först alias Raúl Reyes, sen alias Mono Jojoy och nu alias Alfonso Cano.

Regeringen gör såklart allt de kan för att maximisera effekterna av Canos död för att försöka skapa splittring i FARCs led och har redan gått ut i medierna med att det var tack vare medlemmar ur Canos innersta krets som avslöjade koordinaterna för hans tillhåll som det var möjligt att precisionsbomba ihjäl honom. Dessa kollaboratörer utlovas nu både beskydd och en skyhög summa pengar. Om det är sant eller inte har jag ingen aning om.

Jag vet bara att det hände stora grejer i Colombia medan jag hängde i tropikerna och att det är rätt mycket obehagligt firande över en människas död i alla colombianska massmedier just nu, en människa som borde ställts till svars för sina dåd istället för att ha bombats till döds i ett anonymt djungelläger.

DN1, DN2, SvD1, SvD2

5 kommentarer:

  1. Hola, soy un colombiano, que no se deja influenciar por la prensa, esta bien que se quiera acabar con un problema como las guerrillas, pero no es bombardeando y matando compatriotas como se logra este fin, se debe tratar el problema de raiz, teniendo el cuenta el surguimiento de estos grupos como un problema de inequidad social y relegacion del campesinado colombiano, a una minoria sin importancia, se debe demostrar al campo como eje fundamental de desarrollo y liberar las clases opresoras, solo asi se trata el problema de raiz.
    por ultimo las selvas estan en claro detrimiento, y gracias a nuestras "excelentes fuerzas militares" todos estos recursos estan desapareciendo con prontitud al bombardear no tienen en cuenta otras especies que habitan con nosotros el mundo,
    Gracias y adelante Annika

    SvaraRadera
  2. Jag håller verkligen med både ditt inlägg och ovan kommentar. Det är otäckt att folk blir så glada, det är ju som glädjen en alkoholist känner vid första glaset på länge. Tillfälligt, förrädiskt, läker inget problem i grunden. Kram. /Julia

    SvaraRadera
  3. Srinconm: De acuerdo, totalmente.

    Mammas machete: Ja, och det blir så makabert. Usch.

    SvaraRadera
  4. Ja, det är så osmakligt. Som när de hängde Saddam, skjöt ihjäl bin Ladin och lynchade Ghaddafi.

    De har gjort vidriga saker och ska ställas till svars för det, ge dem långa fängelsedomar, men vi ska inte ha ihjäl dem ute i det civila och sedan jubla över bilderna på liken/avrättningarna. Jag tycker det är så jävla osmakligt.

    Nu senast med Ghaddafi var jag i London och hade missat nyheten under hela dagen. Såg sen videofilmen på webben, och förvånades djupt över att man publicerat den.

    SvaraRadera
  5. just get där att fire någons did känns barbariskt.. även om det inte var en "hemsk" människa. Känner igen det ifrån USA..

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.