Innan jag berättar om hur himla fantastisk Colombias sjukvård har varit under hela min graviditet måste det sägas: Colombias sjukvårdssystem suger. Det är ett system där kvaliteten på vården beror på hur mycket du kan betala för den. Där blindtarmen eller en lunginflammation kan bli dödliga om man inte har pengar eller makt eller alternativ för att kräva den vård som är varje människas rättighet.
Det är tre parallella system, och den bästa vården får man om man komplementerar sin sjukförsäkring via jobbet med en privat tilläggsförsäkring. En sådan har vi, den billigaste varianten*, visserligen, men skillnaden är stor. Såhär funkar det att vara gravid i Colombias privata sjukvårdssystem:
Gynekolog:
I Colombia finns inte barnmorskor som i Sverige, och den som utför alla kontroller under graviditeten är en gynekolog. Man går till samma gynekolog under hela graviditeten, och hen är även den som sedan är med på förlossningen och förlöser barnet. Jag gillar det upplägget väldigt mycket, att det under förlossningen är en person som man känner sedan länge och som vet hur allt varit under graviditeten.
Kontroller:
Under graviditetens första sex månader hade vi kontroll hos gynekologen en gång i månaden, sedan är det varannan vecka under nästa två månaderna, och sista månaden är det en gång i veckan. Jag gissar att kontrollerna funkar ungefär som i Sverige, med att kolla vikt och blodtryck, lyssna på hjärtljud och mäta livmodern. Och emellanåt fick jag göra lite blodprover och sånt.
Ultraljud:
Det är nog en av de stora skillnaderna jämfört med Sverige, där jag förstått att man bara får ett eller två under hela graviditeten, och det första när nästan halva graviditeten gått, vilket jag verkligen inte kan förstå.
I Colombia görs första ultraljudet i vecka 6-7, ungefär. Då fastställs graviditetslängden, vilket inte kan göras med lika stor precision senare, och man tittar efter hjärtljud. Finns hjärtljud minskar missfallsrisken kraftigt och man slipper gå och våndas fram till vecka 12 för att passera den där magiska gränsen. Andra ultraljudet görs i vecka 12, då de kollar om det finns ökad risk för Downs Syndrom och annat. Att som i Sverige vänta tills vecka 18-20 känns som tortyr i de fall där de faktiskt upptäcker grava missbildningar som gör att fostret inte kan överleva utanför livmodern. Det är i femte graviditetsmånaden, då magen börjat växa, då man hunnit berätta för de flesta och börjat förbereda sig på föräldraskapet. Tredje ultraljudet gjordes i vårt fall i vecka 27, för att kolla fostrets tillväxt och utveckling. Då fick vi även en 3D-bild på Gael. Fjärde ultraljudet gjordes i vecka 35 för att kolla tillväxt och utveckling och position igen. Sen gick det ju som det gick i vårt fall, men i normalfallet tror jag att det görs ett sista ultraljud sen precis innan beräknat datum.
Psykoprofylaxkurs:
Den tog vi via vår jobbsjukförsäkring, av den enkla anledningen att alternativen via den privata försäkringen kostade runt ett och ett halvt tusen, medan den här kursen var helt gratis. Den bestod av åtta tvåtimmarslektioner på olika teman och var jättebra.
Förlossning:
Hade det blivit vanlig förlossning hade Oscar fått vara med hela tiden. Eftersom det nu blev kejsarsnitt fick han vänta utanför eftersom bara medicinsk personal tillåts in i operationssalen. Oscar fick bo på mitt rum på sjukhuset hela tiden och två dygn efter förlossningen fick vi åka hem igen.
Summa summarum: Jag har känt mig otroligt trygg och väl omhändertagen under hela graviditeten. Det är många förebyggande kontroller, inte bara för att de misstänker något eller man råkar befinna sig i en riskgrupp. Till exempel testas alla för graviditetsdiabetes. Inför en framtida eventuell graviditet skulle jag om det vore möjligt vilja ha graviditeten och förlossningen i Colombia och föräldraledigheten i Sverige. Det bästa av båda världar.
* Kostnaden för försäkringen är en fast avgift, men om man räknar på hur många procent av min lön som totalt går till sjukvård är det ungefär vad landstingsskatten i Sverige ligger på.
Vad intressant att läsa! Jag funderar bara över hur gynekologen kan vara så säker på att lyckas vara med på alla sina patienters förlossningar? Har de alltså jour dygnet runt alltid? (vilket liv liksom!) Och vad händer om två patienter ska förlösas samtidigt (eller ja, jag fattar ju att en får en annan då, såklart.)
SvaraRaderaLåter ju som att du fått utomordentlig vård, det är förbluffande hur många saker som skiljer sig åt mellan olika länder. I Sverige snackas det väl mycket om att ultraljudsstrålningarna är onödigt skadliga för barnet? Vet ingenting alls om det, men jag tror att man har det som anledning att bara göra undersökningen två gånger.
Vad skönt att du blivit så väl omhändertagen. Intressant med skillnaderna mellan länderna.
SvaraRaderaTack så mycket för att du tittar till mig och skriver fina kommentarer - det värmer mitt hjärta varje gång...
Varm kram
Det var intressant.
SvaraRaderaVi vill gärna tro att allt är bäst i Sverige, men så är det ju inte.
Här i Spanien kostar det inget att gå till läkaren. Hur det är med tandvården är jag osäker på, men vet att undersökningar är gratis. Priserna för tandvård kommer inte i närheten av Sveriges. Det är orimligt att en enkel undersökning kostar 1800 kronor.
Intressant! Reagerade som Johanna på det att gynekologen har möjlighet att vara med på alla förlossningar där graviditeten följts. Ständig jour alltså?
SvaraRaderaEn liten grej bara: Downs Syndrom kollar man i vecka 11-13 i Sverige genom KUB, inte v.18 som du skriver. I v.18-20 görs vanligt ultraljud, men det är bara i v.11-13 man kan se grava missbildningar. Detta är frivilligt att göra och man rekommenderas att INTE göra det om man är under 33 år och inte har det i släkten osv eller vad det är. I vissa kommuner kostar det om man vill göra det annars, i Sthlm är det gratis oavsett ålder. Vi gjorde det!
Anledningen till att vi gör så få UL i Sverige är ju dels för att det kostar, men också för att strålskyddsmynndigheten har gått ut med att det finns risker med UL och att de inte ska göras i onödan. Är man t.ex. orolig eller VILL göra fler så får man göra det. Jag gjorde ett i v.8 eftersom jag mådde så illa, men de flesta vill inte göra så många heller. För mig hade det förvisso varit otänkbart att vänta till v.18 innan jag hade fått se om fostret ens levde eller var ok... Jag blev erbjuden fler UL men tackade nej (på gynakuten när jag fick dropp tex).
Ni gör tätare kontroller i Colombia. Jag har ett program med alla gånger barnmorskan och jag ska träffas, men vi träffas lite oftare än andra eftersom jag mår dåligt. Allt det är gratis, men profylaxkurs kostar runt 2000 (den billigaste).
Jag betalar för privat sjukvård genom jobbet (200-300 i månaden) men jag har inte utnyttjat den något alls. Jag älskar MVC och min barnmorska och alla jag har träffat på akuten och i vården. Jag har aldrig träffat bättre sjukvårdspersonal i hela mitt liv. Alla är SÅ förstående och gulliga. Helt otroligt.
Sammanfattning: Vid behov så får man mycket mer hjälp och kontroller än de standard som finns i Sverige. Vid behov är väldigt individuellt dessutom; är man t.ex. orolig eller mår mycket illa etc så har kan kanske behov. Det är aldrig något knussel då, som man hade kunnat tro (att det ser fint ut på papper men verkligheten är annorlunda). För en gångs skull får jag riktigt bra vård i Sverige så fort jag behöver!
Ps. Kan du inte ta bort ordverifieringen, "bevisa att du inte är en robot" så blir det enklare att kommentera hos dig? :)
Vad skönt, det verkar som att du har fått mycket bra vård. Även om jag förstår att det är väldigt ojämlikt, att det är plånboken sopm styr. Jag gjorde sammanlagt 4 ultraljud eftersom vi gjorde via IVF, ett i v 8, ett i v 12 och sedan ett i v 18. Det sista gjorde vi i v 41, precis innan pluppi tittade ut, och jag förstår inte hur de som går igenom en "vanlig" graviditet klarar sig med det enda i v 18, jag skulle bli tok-orolig. Det var jätteskönt att få lite kontroller hela vägen, just för att man har haft problem att få till det överhuvudtaget. Det underlättare färden så att säga :)
SvaraRaderaHej, tack för bloggen och grattis till den lille. Har varit inne och läst flera av dina inlägg! Jag flyttar ner till Bogóta på måndag i 3 månader och har några frågor till dig:
SvaraRadera1.Har du beställt böcker eller annat via Amazon och fått de skickat till Bogóta? Jag har en del studielitteratur jag skulle behöva beställa.. vad är smartast? Jag hinner inte få böckerna till Sverige innan jag reser men behöver dem där nere
2. Finns det något svenskt nätverk i stan? Jag skulle gärna komma i kontakt med ett par svensktalande Bogótabor.
3. Hur stor skillnad är det på levnadskostnader Sverige/Botgóta. Jag är student och får Csn som jag bör klara mig på..
4. Jag pratar inte spanska ännu, men vill gärna lära mig. Pratar folk engelska i allmänhet? Bästa tipset för att inte uppfattas som puckad turist ;)?
Tacksam för svar!
Varma hälsningar
Ylwa
Johanna: Ja, det undrar jag också över. Jag tror inte riktigt jour finns som koncept, sådär som i Sverige att man får betalt när man har jour. Men ja... de har nog "jour" typ jämt.
SvaraRaderaDen första gynekologen vi gick till sa ju ifrån för att hon skulle på semester i mars (detta var alltså i augusti) då beräknat förlossningsdatum var.
Joanna: Kram tillbaka! Hoppas du orkar igenom dagarna.
Annika: Ja, med min sjukförsäkring kostar tandvård som ett vanligt läkarbesök, alltså typ 60 kronor, om jag inte ska laga hål eller så (men även då är det långt ifrån svenska priser).
Duktiga Tjejen: Jag tror inte att svensk vård på något sätt är dålig. Jämför man den dessutom med den allmänna vården här så är den ju ljusår mycket bättre. Men jag tycker ändå att den colombianska jag fått "vinner".
Jo, KUB är ju i v 12 eftersom det bara är då man ser just dessa. Men jag menade andra missbildningar (DS till exempel är ju inget som gör att fostret inte överlever), typ anencefali och sådana, som man kan se senare också. Det känns fruktansvärt att de allra flesta inte får veta något om det förrän halva graviditeten gått.
Och jag förstår strålskyddsargumentet, och jag tycker inte att man ska göra ultraljud i onödan, men fem ultraljud under en hel graviditet tycker inte jag är så överdrivet, det är ju ett varannan månad. Och de som görs känns befogade.
Det som jag tycker är bra är att man här får undersökningarna oavsett om det är något fel eller om man befinner sig i en riskgrupp eller inte. I förebyggande syfte. Och man behöver inte befinna sig i en speciell situation eller vara extra orolig eller tjata sig till dem för att få dem.
Nu är ordverifieringen borttagen! Trodde att jag redan tagit bort den för länge sen, men det hade jag visst inte...
Miss Baglady: Precis!
Ylwa:
1. Jag har beställt en gång, men då beställde jag till en kompis i England som sen skickade dem hit. Men postgången till Colombia är rätt långsam, så gör det i god tid. Jag har kompisar som beställt direkt från Amazon, men jag vet inte riktigt hur bra det funkar, fast det borde ju gå.
2. Nja, nätverk vet jag inte om det finns. Jag har några svenska vänner jag umgås med, och det finns en del. Ambassaden brukar ibland ordna olika sammankomster där man alltid träffar en massa svenskar man inte visste bodde här. Vet dock inte om de har något planerat inom den närmsta framtiden. Du kan skriva till ambassaden och höra, och de kanske kan kontakta dig med praktikanterna som är här den här terminen.
3. På CSN klarar du dig bra. Du kommer inte att vara rik, men det kommer inte att gå någon nöd på dig. Skillnaderna i levnadskostnader är inte så stora, faktiskt. Vissa grejer är billigare här, typ äta ute, åka taxi, klippa håret, osv. Vissa grejer är dyrare, typ kläder. Ganska mycket ligger på ungefär samma nivå som i Sverige eller lite under.
4. Mmm... Folk i allmänhet, typ taxichaufförer och folk i affärer, pratar ingen engelska. Men om du hänger med folk från övre medelklassen med universitetsutbildning pratar de flesta åtminstone hjälplig engelska. Men jag skulle rekommendera dig att ta en spanskakurs om du har möjlighet!
Hej Annika!
SvaraRaderaKul att det har gått bra och att du känt dig trygg.
Jag kan tyvärr inte var helt nöjd med graviditetsvården i Colombia. Jo, jag gick på privat klinik, den bästa i stan, men Colombia har väldigt höga siffror på kejsarsnitt, framför allt på privata kliniker där kvinnorna egentligen tillhör den "riskfria" gruppen... alltså mindra problem med graviditeten än de fattiga kvinnorna.
På min klinik var statistiken på kejsarsnitt runt 90% vilket är alldeles för mycket.
Jag undersökte saken och det verkar vara många faktorer som bidrar: detta med att samma gynekolog som haft kontrollerna ska förlösa en... en normal förlossning går inte att planera. Det är något som sker. Och sker det just när ens gynekolog är på semester, eller ledig så får de panik, därför föredrar både patienter och doktorer att planera sina "förlossningar", alltså kejsarsnitt.
Det är otroligt men typ alla kvinnor jag känner som har fött barn här i Colombia har haft kejsarsnitt. Det var därför jag började undersöka saken. En gynekolog som är chef för det största offentliga sjukhuset i Valle (provins) så att det beror dels på viljan att planera så att det underlättar livet för doktorn som ofta jobbar på flera kliniker samtidigt. Dels på grund av att kvinnor är dåligt informerade om vad det innebär att föda normalt och vad som är skillnaden när man gör kejsarnitt. Många vill ha det senare bara för att slippa värkarna och har ingen djupare förståelse.
I min undersökning fick jag en känsla att läkarna ljuger för kvinnor för att kunna göra kejsarsnitt och inte behöva vänta på långa förlossningar. Min förlossning tog 7 timmar vilket är helt normalt (och till och med snabbt) för en förstföderska, ändå fick jag kommentarer från några läkare om att det "tog lång tid". Jag tror att om jag inte valt min "alternativa gynekolog" som jag bytte till i sista veckan, så hade inte någon gynekolog ha velat ägna den tiden det tog för mig att föda normalt. Det hade varit enklare att säga "nu måste vi göra kejsarnitt" och i den situationen säger man ju inte nej... den gravida kvinnan är ju helt lämnad till doktorns vilja.
Till det kommer min andra punkt: en super usel grej här är att man inte lyssnar på den gravida kvinnan. Man behandlar kvinnan som en patient, en sjuk person. Jag tror att jag upplevdes som "jobbig" därför att jag ville ha kontroll över min förlossning (av min första läkare). Läkarna här är inte vana vid det. De får "passiva" gravida kvinnor som säger ja till allt och litar blint på sina läkare.
Jag var på semester i Sverige i min sjunde graviditetsmånad och gick på kontroll där och kan säga att jag kände mig värdigt mottagen av barnmorskorna. De frågade om mina synpunkter, de gjorde mig delaktig i processen, i min kontroll, de berättade om alternativ för att föda där osv. Jag gjorde också ultraljud där och det är också barnmorskor som gör. Jag kände mig mottagen som en frisk kvinna som ska föda barn. Och det tycker jag är en stor skillnad mot den hierarkiska vården i Colombia där gynekologen (ofta en man) är den som bestämmer över ditt "tillstånd".
Annars håller jag helt med det där med ultraljuden. I Sverige är det alldeles för få!!!! Jag hade nog krävt Down Syndrome-provet i Sverige. Några kommuner gör det men inte de flesta. Det handlar om pengar....
Kram!
Joanna i Cali
Tack så otroligt mycket för utförliga svar! De var till stor hjälp! Mvh y
SvaraRaderaMen! Till mig sa de att det var för både DS och andra stora missbildningar! Jag måste nog läsa på bättre...
SvaraRaderaPs. Behövde inte tjata för extra UL, jag blev frågad flera gånger om jag ville ha eftersom jag mådde illa. tackade ja en gång, tackade nej en annan för att jag inte tyckte att det skulle tillföra något :) Håller annars med om att det är galet att inte veta om man egentigen ens har en bebis i magen förrän i v.18-20!
@Ylwa och Annika: Hoppas att allt är bra med dej, Annika. Gael är underbart söt på bilderna! :-) Jag håller inte riktigt med dej apropå levnadskostnaderna i Bogotá. Min lön är betydligt lägre här, men jag lever ändå gott. Jag upplever att prisnivån på det mesta ligger en bit under den i Sverige, och så finns det en hel del saker där prisnivån är mycket lägre. När det gäller kläder så är i vart fall herrkläder billigare här, även om skillnaden inte är så stor. Kanske ser verkligheten annorlunda ut om man har bostadslån, etc?
SvaraRaderaJoanna: Ja, du har rätt i mycket av det du skriver. Det är möjligt att jag hade tur som hittade en vettig gynekolog också.
SvaraRaderaOch angående kejsarsnitt... Jag håller med om att det är alldeles för höga siffror i Colombia. Enligt senaste ENDS är det 34,4% av alla födslar, och det är högre ju högre utbildning, inkomst, osv. kvinnan har.
Men jag tror att det inte bara har att göra med läkarna, även om de bär ett stort ansvar. Men jag tycker också att man träffar många som föredrar kejsarsnitt för att det är "enklare", lättare att planera, osv. Att det är liksom allmänt vedertaget, särskilt bland just dessa grupper.
Johannes: Tack! Han är precis lika söt i verkligheten :)
Jo, hyror och så är nog billigare. Men jag tycker inte att det är så markant mycket billigare i mataffären, till exempel. Och kläder finns billigare, men samma kläder är mycket dyrare här än i Sverige. Ta Zara, till exempel, samma plagg här och i Sverige kostar ibland nästan dubbelt så mycket här.
Men allt som involverar service är ju mycket billigare, mest för att arbetskraften är så billig här, gissar jag.
@Annika: Jag brukar gå till en duktig designer som heter Hector Manzipe vid Lourdes. Han syr upp sina kläder till en så att de passar perfekt. Det är billigt. Men där kommer ju servicebiten in i bilden, precis som du säger. Njut av din föräldraledighet!
SvaraRadera