Psykoprofylaxkursade

Tre fjärdedelar av graviditeten är snart avklarade och det innebär dags att börja psykoprofylaxkursen. I Colombias privata sjukvård är det en djungel av alternativ.

Först kollade vi upp kursen på vårt sjukhus. Den ges av den huvudansvariga förlossningssköterskan och är en privatkurs, bara vi och henne. Men 1630:- för åtta tvåtimmarslektioner kändes lite väl dyrt. Så vi ringde vår privata sjukförsäkring för att kolla vad de hade att erbjuda. De samarbetar med två ställen, Misi Baby Spa och Moms & Babies (ja, de heter verkligen så...), där vi får rabatt via försäkringen. Men eftersom båda är lyxiga babyspan för överklassen kostar det ändå 1270:- för lika många lektioner. Inte riktigt inom vår budgetram. Dessutom var kursinnehållet sånt som "känsloworkshop för paret" och jag kan inte med sånt. Jag vill ha praktiskt information och inget mer. Inte måla teckningar ihop.

Det tredje alternativet var psykoprofylaxkursen som vår halvprivata sjukförsäkring EPS erbjuder, som är gratis. Vi hade våra tvivel, för sjukvårdssystemet i Colombia är inte det bästa och EPSarna har inte så bra rykte. Men vi tänkte att äsch, eftersom det är gratis så testar vi att gå en gång för att se hur det är.

I morse var vi på vår första lektion och vi blev mycket positivt överraskade båda två. Det var intressant, det var sakligt, lektionen hölls av en kunnig sjuksköterska som inte med en min antydde att någon fråga var för dum för att ställas och det var roligt att träffa andra. Temat för lektionen idag var "generellt om graviditeten" och inleddes med att alla fick berätta historien om sina graviditeter - om den var planerad eller inte, hur allt har gått hittills, om pappan finns med i bilden, om det är en pojke eller flicka (vi var såklart de enda som inte visste könet), och så vidare.

De flesta var där i par, men några var själva. Det var 18-åringen som råkat bli gravid och dessutom väntade tvillingar, det var 17-åringen som var där med sin syster i samma ålder, som själv gått kursen när hon var gravid förra året, och det var tjejen som fick reda på att hon var gravid när hon skulle börja ett nytt jobb och de gjorde ett graviditetstest på henne innan hon skrev på papprena (det är olagligt även i Colombia, men de flesta företag gör det ändå, ofta utan att tala om det. Och nej, hon fick inte jobbet efter det). Och det var det frireligiösa paret, paret som väntade sitt andra barn, paret som hade tusen frågor och 22-åringarna som bestämt sig för att skaffa barn fast de båda fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Och så vi.

Lektionerna hålls varje lördag och man kan gå på vilka man vill när man vill, så nu har vi alla lördagar från den 7 januari till mitten av februari inbokade. Vi struntar i lyxiga spa-kurserna med gravidyoga, EPSen duger alldeles utmärkt.

Och än en gång påmindes jag om varför Oscar är den bästa jag någonsin kunnat hitta. När alla kommenterade sitt sedvanliga "tja, man kan ju förstås köpa kläder i könsneutrala färger, som vitt" (varför i hela friden nu vitt verkar vara den enda "könsneutrala" färgen en bebis kan ha, gud så opraktiskt) efter att vi sagt att vi inte vill ta reda på barnets kön innan det föds och Oscar förklarat varför (annars ger alla rosa kläder med volanger och rosetter och fluff-fluff om det är en flicka och blå kläder med bilar om det är en pojke), sa han att nej, det behöver inte alls bara vara vita kläder. Vi vill att våra barn ska ha alla sorters kläder, och om det är en pojke och någon gett oss en rosa tröja så får han väl ha en rosa tröja, det går alldeles utmärkt.

Hur många promille av colombianska män säger till psykoprofylaxgruppen, och till folk i största allmänhet, att deras son visst kan ha rosa kläder? Ungefär jättejättefå.

Oscar är världens bästa och tar striderna som inte ens jag alltid orkar ta.