Julen 2011

Vår svenskcolombianska julafton - den allra sista då vi bara är vi två - började på morgonen med frukost på säng, pepparkakor, lussekatter och glögg. Eftersom det redan var eftermiddag i Sverige när frukosten var avklarad kopplade jag upp mig på Skype och så var jag med på ett hörn (bokstavligen) på julklappsutdelningen hemma i Umeå där mamma, pappa, lillebror och lillebrors flickvän befann sig.

Jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen: Å vad jag älskar Skype.

Eftersom det är middagen som är den stora julaftonsmåltiden i Colombia åt vi risgrynsgröten till lunch istället. Det finns inget gröttis att få tag på i det här landet, men jag körde på sushiris och det funkade alldeles utmärkt. Här finns recept. Oscar var inte överdrivet imponerad, det här med sött som lunch ses som ett jättekonstigt koncept i Colombia, men är det tradition så är det. Vi till och med rimmade till gröten.

Fram emot kvällen åkte vi en svän till mysiga stadsdelen Usaquén för att titta lite på julbelysningen och ta en fika på en uteservering innan det var dags att åka hem till Oscars föräldrar för julfirandet med släkten. 

Efter en sen kväll (julklappsutdelningen börjar ju inte förrän vid tolvslaget) och ett godnatt med löfte om att "imorgon tar vi sovmorgon allihopa" blev vi väckta vid halv åtta på juldagsmorgonen av Oscars mamma som undrade vad vi ville ha till frukost.

Hela juldagen förflöt i långsamt mak, jag pratade på Skype med Sverige igen, den här gången med farmor och mormor som var på juldagslunch hos mina föräldrar, vi blev bjudna på restauranglunch av Oscars föräldrar för att förskottsfira min födelsedag och när vi väl kom hem på eftermiddagen stupade vi i säng och tog oss inte upp igen förrän idag.