 |
| Ferdinand-filmen ljuger. Jag tror knappast att alla de andra tjurarna längtar och slåss om att få vara med om det här. |
I Bogotá är tjurfäktning en sport för de mest välbärgade. De billigaste biljetterna kostar dryga hundralappen, och de allra bästa platserna går på runt tusen kronor.
I andra delar av landet är tjurfäktning ofta mer folklig, och det finns amatörvarianter på många byfestivaler, där stupfulla macho alfa-män bestämmer sig för att ta tjuren an.
Tjurfäktning är såklart inte helt okontroversiellt i Colombia heller, och varje söndag brukar protestdemonstrationer hållas utanför de olika arenorna. Det har också gjorts försök till förbud via konstitutionsdomstolen, utan större framgång än så länge, även om de i sitt domslut i alla fall fastslog att det inte får byggas några nya tjurfäktningsarenor och att skattepengar inte får finansiera spektaklen.
Försvararna, å sin sida, hävdar de gamla vanliga argumenten, att det är tradition, kultur, konstuttryck, och så vidare. Och till och med att tjurarna själva nog också föredrar det - det är en mer ärofylld död att få kämpa på en tjurfäktningsarena än att avlivas i ett slakteri.
Torteras till döds inför en jublande publik, om tjuren själv får välja. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Av tradition får Bogotás borgmästare hedersplats på alla tjurfäktningsspektakel i staden. För första gången på 81 år stod den platsen tom den här säsongen. Den nye borgmästaren Petro (ni vet han som fattat grejen med åttonde mars) har nämligen offentligt avsagt sig platsen, med motiveringen att han inte tycker att staden bör stödja dödsspektakel och har öppnat debatten för att på politisk väg få slut på tjurfäktningarna i Bogotá.
Det dröjer nog innan något sådant lyckas, det handlar ju ändå om hela elitens favoritsöndagsnöje. Men det tas små, små steg i rätt riktning i alla fall.
Usch för alla former av djurplågeri. När jag var i Ecuador i somras var många quiteños arga för att tjurfäktning förbjudits i staden vid den årliga festivalen, det skulle enligt dem ta bort allt det roliga med den. Jag tycker såklart att förbudet är jättebra =) Förhoppningvis vänder opinionen även i Colombia så pass att ett förbud genomförs. Visst har det förbjudits i Katalonien i Spanien också? Kram och trevlig helg
SvaraRaderaJa usch, det är så otäckt med alla former av onödigt dödande, oavsett om det handlar om machouttryck (som tjurfäktning) eller att äta mat vi absolut inte behöver. Precis som du skriver tror jag inte det gör så hemskt stor skillnad för tjuren om det är en publik som jublar eller en slaktare som grymtar när han dör. Bra av Petro! Jag blir hoppfull!!
SvaraRaderaVerkar finnas klara fördelar med den där nya borgmästaren. Det vänder sig i magen vid blotta tanken på att beskåda en tjurfäktning. Jag hoppas verkligen att de där små små stegen växer i storlek och till slut leder till ett stopp på eländet.
SvaraRaderaFöljde ganska aningslös med på en tjurfäktning på ön Mallorca när jag var 18 år. Det var gräsligt! Jag grät på läktaren och jag grät hela vägen i bussen hem till hotellet och det tog lång tid innan jag kom över vidrigheten. / Monika M
SvaraRaderaHeja människor som Petro!
SvaraRaderaSjälv hör jag till dem som har bevistat åtskilliga tjurfäktningar. Jag tycker egentligen inte att något av de argument som framförs av sportens fanatiker kan rättfärdiga det djurplågeri som tjurfäktning ändå är.
SvaraRaderaAtt jag själv går på tjurfäktningar då och då har förmodligen att göra med att sporten för mig blottar det allra mörkaste i människans själ, det mest barbariska och det mest primitiva.
Och den sista kommentaren kom från mig, nadia
SvaraRaderaMammas Machete, Åsa & Johanna: Ja, heja Petro!
SvaraRaderaNadia: Va! Är det sant? Det hade jag verkligen aldrig trott!