Check, check, check!

Är det något jag aldrig kunnat vänja mig vid här så är det byråkratin. Den ineffektiva, själsdödande byråkratin så fort minsta lilla ärende ska uträttas.

Det kanske går att tycka att det är lite pittoreskt (eller nåt) precis i början, men när det är ens vardag är det så otroligt energislukande.

Ineffektiva processer som kräver fysisk närvaro, banker som tar betalt för allt och ger noll service, evighetslånga dunster med elbolag, jättekrångliga processer för minsta lilla enkla grej, helt obegripliga bestämmelser utan syfte, och så vidare.

Jag blir galen. Ganska ofta.

Den här sista veckan i Colombia har jag ägnat åt byråkrati. Jag har: sagt upp telefonabonnemangen, fixat en fullmakt, hämtat ut arbetslöshetspengarna, fört över en hutlös summa pengar till Sverige med värdelös växelkurs, avslutat alla mina bankkonton (även känt som den lyckligaste dagen i mitt liv), sagt upp sjukförsäkringen, skickat en kartong grejer till Sverige (o ja, även det har sina byråkratiska finesser), och sålt bilen.

Allt har naturligtvis tagit mycket längre tid än jag trodde att det skulle göra och det mesta har varit krångligare, men nu är varenda grej på listan struken.

Puh. Vilket himla sätt att ta avsked av det här landet.