söndag 22 mars 2015

I Sverige

Det har varit svårt att skriva om ankomsten. Både av rent praktiska skäl, jag har inte hunnit, men också för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.

Hur känns det? frågar precis alla, och jag vet inte riktigt. Det är en himla känslostorm och det känns både upp och ner och jag har nog inte hunnit sätta mig ner och andas och känna efter riktigt ännu.

Jag har ju inte kommit hit ensam, jag har kommit hit med en treåring som har lämnat allt han hittills känt till i livet för att komma till en plats där allt är nytt, där han inte pratar språket och där jag är hans enda fasta punkt i tillvaron och den enda som förstår vad han säger. Det är inte konstigt att han just nu är som ett plåster på mig. Men det är krävande, både i tid och energi.

Vi landade för knappt två veckor sedan. Jag har hunnit börja jobba, fixat en massa med byråkratin runt att invandra till Sverige (tusen gånger enklare än i Colombia, men ändå), och organisera det som vi ska ta med till nya lägenheten när vi flyttar in i maj.

Det är fantastiskt att vara i Sverige. Att äta ostkrokar och pizzeria-pizza, att gå på H&M och cykla överallt. Det är fantastiskt att se Gael uppleva snöfall och gå på hal is och åka snowracer första gången.


Men samtidigt finns det där som dämpar all glädje och som gör att ingenting är så fantastiskt som det borde vara.

Gael och jag är här. Oscar är på andra sidan ett världshav och går miste om att se Gael uppleva snöfall och gå på hal is och åka snowracer första gången. Vår lilla familj är inte hel. Det är så otroligt mycket tyngre än jag trodde att det skulle vara. Fjorton månader är helt otänkbart, då ger jag nog upp och åker tillbaka.

27 kommentarer:

  1. Åh, jag FATTAR inte hur det ska behöva ta sån tid!! Så knäppt. Håller tummarna stenhårt för att han är hos er om 14 DAGAR.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattar inte heller. Det är sådana orimliga processer så jag blir helt galen. Håller också tummarna!

      Radera
  2. Fint att läsa om att ni verkat landa hyfsat bra ändå, måste vara en enorm omställning. Jag tyckte det var lite tufft att komma hem igen och då hade jag bara varit borta i tre år och dessutom i engelskspråkiga länder. Håller tummarna att Oscar är hos er snart, verkar ju sjukt att det skulle kunna ta 14 månader. Hejar på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en omställning, verkligen. Det känns inte riktigt som om vi har börjat ännu, eftersom inte Oscar är här och vi inte har flyttat in i vår lägenhet ännu, jag tänker att det här med att vi verkligen bor här kanske sjunker in först när vi startar vårt eget liv.

      Radera
  3. Har tänkt jättemycket på er, kan inte föreställa mig hur det känns men hoppas och håller tummarna för att Oscar snart kommer hit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller också tummarna! Tänker en massa på er också, vill såklart komma och hälsa på både er och bebis men har avvaktat lite pga alla omständigheter både här och där men jag skickar ett meddelande!

      Radera
  4. Åh, Oscar bara måste få komma hit snart!!!

    SvaraRadera
  5. 14 månader (!!!!!). Omänskligt när man har barn. Kan det inte gå på någon slags förturs-dispens? Jag håller alla tummar och tår för att ni ska få så kort väntan som möjligt. Fy alltså!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR omänskligt! Det finns förtur, vi ansökte om det veckan vi kom, men bara det tar några veckor att besluta om, så vi har inte fått något besked om vi får det eller inte. Men personen på Migrationsverket gav inte särskilt mycket hopp, hon sa att det i princip bara är de som är gravida eller på väg att fylla 18 som får förtur...

      Radera
  6. 14 manader ar vansinnigt! hoppas det gar sa mycket snabbare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vansinnigt. Jag hoppas också. Och om ni någon gång gör samma sak i framtiden: Gör det i GOD tid!

      Radera
  7. Men va?! 14 månader?! Vet ni det eller är det typ worst case scenario?? Hoppas hoppad han kommer tidigare. Mitt hjärta blöder för er! Men så fin din son är, det är inte klokt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 14 månader är beräknad väntetid för anknytningsärenden enligt Migrationsverket... :(
      Och ja, jag är ju inte världens mest objektiva, men jag tycker också att han är så fin att det inte är klokt, hehe!

      Radera
  8. Bonita! Jag förstår. Den där saknaden som alltid finns där, och ännu starkare när det handlar om den närmsta familjen... alla tankar till er! <hjärta

    SvaraRadera
  9. Testar att kommentera från Google istället, för det verkar hela tiden försvinna det jag skriver. Skrev hur som helst igår att jag hoppas det går snabbare än 14 månader. Vi har haft doktorander som har sökt tillfälliga uppehållstillstånd och de får inte vistas i landet under behandlingstiden, antar att det är samma grej för Oscar? Sjukt att det ska behöva ta sådan tid. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chrome brukar spöka med kommentarerna, andra webbläsare fungerar bättre!
      Han får vistas i landet, men han får inte vara i landet när beslutet tas, då får han avslag. Så han kan komma hit och hälsa på men sen måste han åka tillbaka till Colombia igen.

      Radera
  10. Helt sjukt låter det ju med 14 månader... Men kanske de gärna säger maxtiden, så man inte klagar sen då det tar längre? så blir man positivt överraskad istället då det går snabbare? Lycka till och njut av Sverige :)


    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att vi blir positivt överraskade! Hoppas, hoppas, hoppas.

      Radera
  11. Vi får hoppas att det tar kortare tid än 14 månader. Längst ner står det: "Väntetiderna uppdateras var tredje månad och ändrades senast 2014-10-09" och visst har det gått FEM månader sedan det datumet? De verkar ha lite svårt för datum och tid och sånt på Migra.

    Angående förlängning står det:
    "5 arbetsdagar om du ansöker på webben
    18 månader om du ansöker på blankett"

    Fem DAGAR eller 18 MÅNADER - bara att välja! Vi valde 18 månader men fick förlängningen (permanent uppehållstillstånd) mycket snabbare! Så det kan rassla till! Vi får hoppas på det.

    Jag förstår om det är mycket nu i början i Umeå. Jag skickade iaf ett mail till dig för några dagar sedan. Vet inte om du sett det. Till din colombialiv-mail. Du kan la kolla? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar inte vara deras starka sida...

      Ja, jag såg ditt mejl! Så himla fint och peppigt och såklart jag vill ses! Jag har liksom inte hunnit svara bara, livet just nu alltså, det är lite utmattande. Men svar kommer! Snart!

      Radera
    2. Okej, det är lugnt! Jag har förstått att det är mycket nu i början.. Föreslå en dag/tid som passar dig! :)

      Radera
  12. Ja hoppas det går fortare för er. Vi gick igenom samma process med min förra året. Min man i USA sökte, det tog 3 och en halv vecka från ansökan till beslut. Vi hade ju ett helt liv att visa upp (barn, bank konton och allt möjligt). Hoppas det går fort för er!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, hoppas hoppas hoppas!

      Radera
  13. Hej! Jag känner inte dig men vi verkar ha gemensamma bekanta för en länk till din blogg dök upp i mitt FB-flöde :-) Det är så intressant att läsa om er erfarenhet, jag bor i El Salvador med salvadoransk man och två barn, och vi lämnade in ansökan till MIG för en knapp månad sen. Vi är inställda på att det kommer att ta lång tid, men det är onekligen intressant att följa andra i liknande situation för att ha någon slags referens för hur lång tid det kan ta. I det här inlägget läste jag att din son inte pratar svenska. Eftersom en av mina stora ångestklumpar och anledningar till att jag vill flytta tillbaka till Sverige så snart som möjligt är att jag i princip inte pratar svenska med mina söner (1,5 och 3,5) så vore det jätteintressant att höra hur du har gjort med språket, och hur det går för din son nu när ni flyttat tillbaka? Kanske har du skrivit något mer här på bloggen, ska kika runt lite mer! Stort lycka till med hemkomsten och med din mans uppehållstillstånd, jag är säker på att ni snart kommer att vara tillsammans alla tre igen. Mvh, Cristine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har skrivit lite här:
      http://colombialiv.blogspot.se/2015/04/gael-och-spraket.html
      http://colombialiv.blogspot.se/2015/07/gael-och-spraket-tva-och-en-halv-manad.html

      Angående uppehållstillstånd... Såhär med facit i hand, om ni kan vänta tills MigV har styrt upp saker och ting lite mer så skulle jag göra det. Men hoppas det går snabbt för er ändå, kolla den här tråden (på Familjeliv av alla ställen) och medföljande excel-ark:
      http://www.familjeliv.se/forum/thread/72167806-migrationsverket-uppehallstillstand-lang-vantetid
      https://docs.google.com/spreadsheets/d/1c8SZxVniTSbN7neeUjTIEVDgXInQTfiAKWMzQ_k55bA/edit?pli=1#gid=1610427884

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.