lördag 25 juni 2011

Det här har varit de jobbigaste kulturkrockarna sen jag flyttade till Sydamerika

Ella Brodin har önskat rubriken.

Det jobbigaste har varit ojämlikheten, på alla plan. Det mesta går att vänja sig vid, men just det är svårt.

De sociala ojämlikheterna som gör att vissa måste tigga på gatorna medan andra bara går förbi i sina kostymer. Och jag vet, ojämlikheterna finns överallt, men det är så påtagligt just här, på världens mest ojämlika kontinent, i världens fjärde och Latinamerikas mest ojämlika land.

Att veta att dörrvakterna i vårt hus tjänar hälften i månadslön av vad vi betalar i amortering på lägenheten varje månad, att deras barn aldrig någonsin kommer att gå i samma skola som våra barn, att jag har otroliga privilegier bara för att jag är vit, kommer från Europa och har studerat på ett europeiskt universitet.

För ojämlikheterna har färgskala också. Är du afrocolombian är risken att du är fattigare än resten av befolkningen, har sämre utbildning och sämre hälsa påtaglig, statistiskt sett.

Och naturligtvis går ojämlikheterna också utefter könsgränserna. Är du kvinna är risken att du utsätts för våld i hemmet långt större, du tjänar mycket mindre än motsvarande man, du ses som ett objekt som kan visslas och ropas efter på gatan och du har inte rätt att bestämma över din egen kropp och reproduktion.

Som sagt, jag säger inte att det är väsenskilt från Sverige eller andra länder, men gradskillnaden är enorm.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna vänja mig vid det. Eller om jag vill.

4 kommentarer:

  1. Det är klart att det är omöjligt att vänja sig vid, förstår dig verkligen. Låter kanske som en knäpp jämförelse nu, men även i Schweiz hade jag svårt att ta till mig att det stod så illa till på den fronten som det faktiskt gör. Inte så mycket socioekonomiskt, men verkligen vad gäller ojämlikhet mellan könen.

    Man vänjer sig liksom inte vid att gå på en lägenhetsvisning där lägenhetsinnehavaren visar ens kille allting, talar enbart till honom, och sen vänder sig mot en och säger "just det, DU vill förstås ta en titt på tvättstugan också".

    Det GÅR inte att vänja sig vid sådant, och det ska man inte göra heller.

    SvaraRadera
  2. Ja, herregud, jag har hört mycket sådant om Schweiz. En vän till en vän bodde där förut och hon fick inte köpa en diskmaskin utan skriftligt tillstånd från sin man eftersom det var en för stor investering... Man baxnar.

    Jag blir tokig när folk tror att jag är från Schweiz (Suecia- Suiza, låter ganska lika på spanska), jag vill absolut inte förknippas med ett land som inte har haft allmän rösträtt i mer än 40 år...

    SvaraRadera
  3. Jag har verkligen aldrig sett rasismen i Colombia för hudfärgen, men det är mycket skamlig och ledsen behandla utlänningar bättre och ge dem privilegier inte ges till oss i sina länder till colombianer.

    SvaraRadera
  4. Det ska man aldrig vänja sig vid. Även om det är så just nu så kan man ju hoppas att med upplysta människor så ändras det i framtiden. Kram och kul med bröllopsnedräkning!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.